Låt inte migrationen villkora EU:s bistånd

EU:s politik påverkar ytterst konkret livet för människor utanför Europas gränser och kan bidra till fred och hållbar utveckling i världen. Men i ett krisande EU har medlemsstaters ekonomiska egenintressen och restriktiva migrationsagenda fått allt större inflytande över EU:s utrikespolitik. Den växande nationalismen begränsar demokrati, föreningsfrihet och kvinnors rättigheter.

Valet till Europaparlamentet den 23 till 26 maj kommer att forma Europas framtid men också unionens relation till omvärlden. EU är en stor och mäktig aktör på den globala arenan. Utrikesdelen av den budget som just nu förhandlas i EU mäter i runda slängar 123 miljarder euro.

Concord Sverige frågade partiernas toppkandidater om deras syn på EU:s globala roll. Sverigedemokraterna besvarade inte enkäten. Övriga partiers kandidater uttryckte i regel tydligt att de, precis som vi, vill se ett EU som tar ansvar för världen.

Vi lyfter här fyra avgörande framtidsfrågor där kandidaterna gör starka åtaganden som förpliktigar parlamentarikerna att agera för att förändra EU:s nuvarande politik.

1. EU:s bistånd ska utgå från mottagarens prioriteringar och inte från medlemsländers egenintressen

Det uttalade syftet med EU:s bistånd är att ge stöd så att människor kan ta sig ur fattigdom och bekämpa förtryck, men migrationspolitikens intåg i biståndet har lett till att helt andra prioriteringar fått styra.

Biståndsmedel används till att bekosta insatser som ska förhindra migration till Europa. Mottagarländer får bistånd på villkoret att de stoppar människor på flykt eller tar emot människor som nekats asyl. Det är en oroande utveckling som drivs på av ett antal medlemsländer.

Här finns en tydlig skiljelinje mellan de svenska kandidaternas position och tendensen i EU. ”Att biståndet blivit ett centralt verktyg i EU:s försök att hindra flyktingar från att komma till Europa är skamligt” skriver Vänsterpartiets Malin Björk. Socialdemokraternas Heléne Fritzon svarar: ”Vi håller fast vid att EU:s biståndspolitik ska fortsätta ha bekämpning av fattigdom som främsta mål.” Av de svarande är det bara Moderaterna som tycker att bistånd ska kunna villkoras.

2. Asylrätten ska vara den vägledande principen i EU:s migrationspolitik

Det säger samtliga kandidater i vår undersökning. Så är det inte idag. EU har uttalat ”stävja migration” som ett politiskt mål. Det gemensamma asylsystemet, CEAS, innebär i praktiken att rätten att söka asyl sätts på undantag.

Utökningen av Libyen- och Turkiet-samarbetena är exempel där människors rättigheter indirekt inskränks, liksom det faktum att människor tvångsavvisas till stater där de riskerar att utsättas för förföljelse och omänsklig behandling från staten. Vi kommer att granska så att partiernas löften om att värna asylrätten återspeglas i konkret politik.

Två exempel: ”Sverige behöver verka för ett system där EU har inresetillstånd just för att söka asyl. Det ska bli enklare, inte svårare, att söka asyl i EU” svarar Miljöpartiets Jakop Dalunde. Kristdemokraternas David Lega skriver: ”Kristdemokraternas utgångspunkt är att vi har ett moraliskt ansvar att hjälpa medmänniskor i nöd och att asylrätten måste värnas. Det stora antalet människor som varje år dör på grund av farliga flyktvägar gör att vi måste se till att det finns legala vägar att ta sig till Europa för asylsökande.”

3. Starka åtaganden för klimatet

Klimatpolitiken är en viktig del i Agenda 2030 med sina 17 Globala mål för hållbar utveckling. Det är kritiskt att göra de omställningar som krävs i tid. Vad EU gör de närmaste fem åren avgör vår framtid. Partigrupperna längst till höger i parlamentet för i stället en klimatpolitik i motsatt riktning.

I vår enkätundersökning visar samtliga partier som svarat en öppenhet för att snabba på EU:s tidtabell för när EU ska ha uppnått nollutsläpp och på så sätt föra en politik som är i linje med Parisavtalet. Ett exempel från Liberalernas Said Abdu: ”Det är inte säkert att ens Parisavtalets utsläppsminskning är tillräcklig och vi bör ha beredskap att skärpa detta delmål ytterligare under de närmsta åren.”

4. Försvar av grundläggande demokratiska principer

Oron över extremhögerns växande inflytande över EU:s politik delar vi med många. När partier med helt andra värderingar än de som EU grundades på får ökat inflytande, är det inte bara demokratin i Europa som är i fara. EU:s möjligheter att bidra till fred, utveckling och säkerhet i omvärlden begränsas också kraftigt. Det hårdnande klimatet för miljö- och människorättsförsvarare i och utanför Europa gör EU:s stöd till ett oberoende civilsamhälle livsviktigt. Samtliga kandidater i vår undersökning lovar att arbeta för att säkerställa ett sådant stöd.

Så här svarar exempelvis Feministiskt Initiativs Soraya Post: ”En grundläggande feministisk princip är demokratiskt deltagande, och här utgör civilsamhället en extremt viktig roll och röst i världen. Vi ser en global tillbakagång av och direkta hot mot feministiska, antirasistiska och hbtq-rörelser och röster inom civilsamhället. Detta är ett globalt hot mot demokratin och vi vill att EU tar det på allvar.”

Flera kandidater nämner att de vill dra in EU-medel från medlemsländer som inte följer grundläggande demokratiska principer enligt EU-fördragen, exempelvis Moderaternas Tomas Tobé som säger att ”vi vill verka för att inga EU-medel ska betalas ut till medlemsländer som bryter mot rättsstatens principer”.

Centerns Fredrick Federley skriver: ”För mig handlar det om så konkreta saker som att Polen och Ungern inte ska få ta del av EU-medel ifall man inte följer de grundläggande demokratiska principerna man skrev på när man gick med i unionen.”

Löftena från de svenska kandidaterna ger hopp. De innebär också ett stort ansvar för dem som väljs den 26 maj. I samarbete med demokratiska partier i Europa har de makten att forma EU:s framtid. Det kommer att kräva att de sätter hård press på sina kollegor i partigrupperna och på sin regering. Vi, svenska organisationer som arbetar med globala frågor, lovar att ta vårt ansvar och hålla parlamentarikerna till svars.

Underskrifter, samordnade av Concord Sverige:
Anders Malmstigen, generalsekreterare, Svenska missionsrådet
Jêran Rostam, förbundsordförande RFSL Ungdom
Anna Barkered, generalsekreterare, Latinamerikagrupperna
Silvia Ernhagen, vd, Hungerprojektet
Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna
Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF
Henrik Alberius, ordförande Caritas Sverige
Peter Brune, generalsekreterare War Child Sverige
Mariann Eriksson, generalsekreterare, Plan International Sverige
Carolina Ehrnrooth, Verksamhetsledare, Svalorna Indien Bangladesh
Rosaline Marbinah, ordförande, LSU- Sveriges Ungdomsorganisationer.
Anna Svärd, Generalsekreterare, Barnfonden
Catharina Gehrke, generalsekreterare, SOS Barnbyar
Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect 
Maria Schultz, talesperson Vi-skogen
Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen
Martin Nihlgård, generalsekreterare, IM Individuell Människohjälp
Andreas Stefansson, generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén.
Ulrika Strand, generalsekreterare, Fonden för mänskliga rättigheter
Ulrika Urey, kanslichef, Fair Action
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Karin Wiborn, generalsekreterare, Sveriges kristna råd
Lena Ekroth, ordförande, PRO Global/Pensionärer utan gränser 
Julia Andén, styrelseordförande, Svalorna Latinamerika
Ingela Holmertz, generalsekreterare, ActionAid Sverige.
Sandra Ehne, förbundsordförande, RFSL
Göran Alfredsson, ordförande MyRight
Stina Götbrink, generalsekreterare, Hand in Hand
Lena Ingelstam, Internationell chef, Rädda Barnen
Lars Arrhenius, generalsekreterare, Läkarmissionen
Eliot Wieslander, generalsekreterare, Läkare i Världen
Anna-Karin Johansson, generalsekreterare, RFSU
Anna Widoff, vice ordförande Svenska Västsaharakommittén
Alán Ali, ordförande, MÄN
Daniel Grahn, Generalsekreterare, Erikshjälpen
Agnes Hellström, ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Hanna Dahlström, kanslichef, FIAN Sverige
Martin Ängeby, Generalsekreterare, Svenskt internationellt liberalt centrum (Silc)
Erik Lysén, Chef för Act Svenska kyrkan
Mona Örjes, ordförande i IOGT-NTO-rörelsen
Frida Dunger Johnsson, verksamhetsledare, Emmaus Stockholm
Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
Anna Stenvinkel, generalsekreterare, Forum Syd
Niclas Lindgren, direktor, PMU, Pingstmissionens utvecklingssamarbete
Andreas Axelson, ordförande KFUM Sverige
Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare, WaterAid Sverige