Feministiskt motstånd i Nairobis slum
RFSU:s kenyanska partnerorganisation Feminists for Peace and Rights Justice Center kämpar dagligen för kvinnors rättigheter, trygghet – och tillgång till den egna lusten.
I ett litet mörkt rum i Nairobis slumområde Kibera står Editar Ochieng och sjunger med hög, klar stämma. Även om jag inte förstår orden känner jag att det är en högtidlig och viktig sång. Kvinnorna runt omkring mig lyssnar andaktsfullt. Alla står upp utom en, och jag ska snart få förklarat varför. Utanför myllrar det av liv och vardagsstök. Barn på väg till skolan, vuxna i färd med att köpa eller sälja något. Här inne känns det lugnt och tryggt. Några ljus brinner i mitten av rummet.
Ganska snart byts tempot i sången ut mot något snabbare och språket till engelska, kanske för att vi gäster ska förstå och hänga med. “We are the feminists! Mighty, mighty feminists!” Editar skanderar, kvinnorna i rummet hänger på. Jag får rysningar över hela kroppen när jag börjar kunna orden och sjunger med jag också: “We are the feminists! Angry, angry feminists!”
Många utsatta för sexuellt våld
Och ja, de har all anledning att vara arga. Vi befinner oss i Feminists for Peace and Rights Justice Center’s (FPRJC) möteslokal och nästan alla i rummet har på något sätt blivit utsatta för sexuellt och könsbaserat våld. Hon som inte orkar stå upp har blivit slagen så pass mycket att hennes kropp har permanenta skador. Ilskan är en högljudd protest mot utsattheten och ett bränsle för förändring. FPRJC arbetar dagligen för kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, i en ständig kamp mot religiösa och kulturella normer som ofta accepterar våld men fördömer kvinnors självbestämmande.
Skyddat boende och hopp om rättvisa
Sedan 2024 får de stöd från RFSU för ett flerårigt projekt som ska bidra till ett samhälle fritt från könsbaserat våld och diskriminering. Editar Ochieng berättar mer:
– Vi driver även ett skyddat boende där de som utsatts för könsbaserat våld får mat, vård och hjälp att med polisanmälan. Flera fall har dessutom redan prövats i domstol, vilket annars är ovanligt.
Organisationens mål är att få de utsatta kvinnorna att bli ekonomiskt oberoende. Först om de tjänar egna pengar har de möjlighet att lämna en man som misshandlar. De anordnar kurser i företagsekonomi och ger möjlighet att ta små lån för att komma igång med egen verksamhet.
"När hade du sex senast?"
I rummet, där taklamporna nu tänts och vi har slagit oss ner på golvet i en ring, vill Editar att vi checkar in genom att berätta när vi senast hade sex!
– Och inte bara berättelser om hur dåligt det var. Jag vill höra om njutning! säger hon och ler brett.
En efter en delar alla med sig, inklusive en FN-representant som är med oss på besöket. Här skyr man minsann inte det privata såsom vi brukar göra i RFSU-sammanhang.
– Senast jag hade sex var för två år sedan och då blev jag gravid, berättar en kvinna.
– Jag njuter av sex och vill gärna ha det oftare, men min man vill inte alltid, säger en annan.
– Jag har inte råd att skaffa barnvakt och ta en uber till en dejt, så nu har jag börjat ha sex med mig själv istället. Jag har skaffat en vibrator som jag kallar Rosie och hon är jättebra, delar en kvinna frikostigt med sig.
– Det är därför du inte svarar i telefon längre! skojar en av de andra kvinnorna.
– Ja, ring mig inte på kvällarna. Då är jag upptagen!
Det är befriande att höra skämten och skratten och berättelserna om njutning. Men givetvis kommer även de mörkare vittnesmålen fram.
– Min man slog mig när jag inte ville ligga med honom.
– Senaste gången jag hade sex var när jag blev våldtagen.
Editar låter alla vittnesmål ta plats, men är noga med att bemöta dem med fakta.
– Det där är inte sex, det är våld och det är inte okej. Sex ska ske med samtycke och kännas säkert. Om männen beter sig illa mot oss måste vi lämna dem. Det finns andra sätt att njuta på – var med en kvinna istället, eller använd en sexleksak.
Lusten som en gränssättare mot övergrepp
Just den här synen på lust som drivkraft är central för FPRJC:s arbete – genom att prata öppet om rätten till den egna kroppen, sexualiteten och njutningen bryter de tabun och skapar en trygg gemenskap. Lusten är ens egen, förklarar Editar, och den kan ingen ta ifrån en.
Att hitta till den egna njutningen kan hjälpa en att sätta upp gränser för det man inte vill bli utsatt för.
– Vissa av oss har upplevt sexuellt och könsbaserat våld som unga, andra som vuxna. Vi är på en gemensam resa för att slåss mot det här. Sedan jag själv började jobba med feminism har jag inte blivit sexuellt trakasserad. Jag är högljudd och vet mitt värde så nu vågar ingen ge sig på mig.
Bär med sig mensskydd
Förutom de vuxna kvinnorna satsar FPRJC också på nästa generation. De arbetar med flickor mellan 9 och 14 år för att bygga självkänsla och ge kunskap om kroppen och om rättigheter. Dessutom bjuds pojkar och unga män in – för att förändra normer från grunden och skapa en tryggare maskulinitet. Tre av de unga männen är med i möteslokalen här idag och en av dem berättar:
– Jag brukade reta flickorna när de fick mens. Numera har jag själv med mig mensskydd i väskan om någon skulle behöva.
En annan säger:
– Mina kompisar skrattar åt mig när jag står och sjunger feministiska slagord, men jag bryr mig inte. Jag vet att de bara känner sig utanför, och de är välkomna att joina oss när de känner sig redo.
"Jag gick med för att jag såg min mamma, som är min stöttepelare, bli misshandlad. Jag vill vara med och bidra till ett jämställt samhälle. Män och kvinnor är lika mycket värda!"
Mötet är över och vi går lämnar lokalen. Utanför har en band börjat spela, folk dansar och stämningen är på topp. Editar lyfter en knuten näve och börjar ropa igen: "We are feminists! Radical feminists." och vi andra, ja, vi hakar på.
Text: Ulrika Hammar
Foto: Ulrika Hammar och FPRJC