Till sidans huvudinnehåll

Lymfogranuloma venereum, LGV

Lymfogranuloma venerum, LGV, är en ovanlig könssjukdom. Bara ett fåtal fall har rapporterats i Sverige. Det bästa sättet att skydda sig är att använda kondom.

Så överförs LGV

LGV orsakas av en bakterie som är besläktad med den bakterie som ger vanlig klamydia. LGV är mer aggressiv än vanlig klamydia. 

De vanligaste sätten att överföra sjukdomen är om du har vaginalt eller analt samlag utan kondom. I Sverige har man bara funnit fall av sjukdomen bland män som har sex med män.

Symtom på LGV

Vanliga symtom på LGV är att du får små smärtfria sår på könet, i svalget eller ändtarmen.

Efter ett tag kan du få svullna lymfkörtlar som gör mycket ont.

Så testar du dig för LGV

Du kan testa dig för LGV på en barnmorskemottagning, en ungdomsmottagning en mottagning för sexuell hälsa, en venereologisk mottagning eller en vårdcentral. 

LGV är en form av klamydia. Om du har testat dig för klamydia och testet visat att du inte har klamydia betyder det att du heller inte har LGV. Om du har klamydia och har symtom på LGV tar man ett särskilt prov.

Testet består av ett urinprov som ibland kompletteras med ett prov från urinröret. 

Om du har fått LGV

Behandling av LGV

LGV behandlas med samma antibiotika som vid klamydiainfektion, men i högre dos och under längre tid.

Om du inte får behandling kan lymfkörtlarna ta skada. Det kan leda till kronisk ärrbildning.

Smittspårning – hjälper andra att testa sig!

Om testet visar att du har LGV måste du berätta för vårdpersonalen vilka du har haft sex med under det senaste året. Om du har testat dig tidigare och inte haft någon sjukdom behöver du berätta vilka du har haft sex med sedan du testade dig.

Vårdpersonalen kontaktar sedan personerna som behöver testa sig. Detta kallas "smittspårning" och görs för att stoppa sjukdomen från att spridas vidare. Vårdpersonalen berättar inte vem som uppgett personernas namn.

Om artikeln

Redaktör för sidan: 
Webbredaktionen vid RFSU:s förbundskansli

Innehållsansvarig: 
Informationen har granskats av sakkunniga i sexualupplysning vid RFSU:s förbundskansli samt barnmorska vid RFSU-kliniken.