Till sidans huvudinnehåll

Frivillig barnlöshet

Man förväntas vilja ha barn någon gång i livet, men alla vill inte det av olika anledningar. Här kan du läsa mer om frivillig barnlöshet.

När man läser titeln frivillig barnlöshet, kanske man först av allt tänker på dess motsats "ofrivillig barnlöshet", för det är inte särskilt ofta som uttrycket används.

Vad betyder frivillig barnlöshet?

Alla förväntas vilja ha barn någon gång i livet, i vart fall heterosexuella par och mest av allt kvinnor. Att inte vilja ha barn är mer socialt accepterat för män och det är ofta mer kontroversiellt om en kvinna väljer att öppet säga att hon inte vill ha barn. Barnafödande och kvinnorollen är starkt sammankopplade, även barnafödande och den heterosexuella parrelationen.

Sexualitet, normer och barnfrihet

När homosexuella par skaffar barn, eller vill skaffa barn, är det däremot ofta tvärtom. De förutsätts snarare inte vilja ha barn. Föreställningarna om vem som "borde" skaffa barn, ligger invävt i heteronormativiteten. Man och kvinna bildar ett par som är tänkt att vara för evigt, de skaffar barn.

Barnlösa relationer ses ofta i samhällets och den direkta omgivningens ögon som ett misslyckande, i alla fall om kvinnan är i övre kanten av 30-årsåldern eller mer. I själva uttrycket "barnlösa relationer" ligger ett antagande om att det är en relation där barnet saknas. Organiserade grupper som vill komma ifrån detta uttryck använder sig därför istället ordet "barnfri" eller liknande, något som tyder på att det handlar om ett aktivt val att inte vilja ha barn.

"När ska ni ha barn då?"

Fråga vilket barnfritt heterosexuellt par som helst i 30-årsåldern eller äldre om de har fått frågan "När ska ni ha barn då?" eller "Är det inte dags snart?" och de kommer att nicka igenkännande. Det finns ofta en förväntan från omgivningen om att skaffa barn. De som väljer ett liv utan barn tvingas ofta förklara sitt val på ett annat sätt än par som väljer att skaffa barn tillsammans.

Vanliga argument och motiv till frivillig barnlöshet

Personer som väljer att inte skaffa barn kan ha många anledningar till det. I en undersökning gjord i USA frågade man barnfria par varför de valt att inte skaffa barn, de fem vanligaste argumenten var dessa:

  • Jag älskar vårt liv och relationen precis som den är, att skaffa barn skulle inte göra det bättre.
  • Jag värdesätter friheten och självständigheten.
  • Jag vill inte ta på mig ansvaret det innebär att uppfostra ett barn.
  • Jag har ingen lust att ha barn, ingen moders- eller fadersinstinkt.
  • Jag vill genomföra eller uppleva saker som skulle vara svårt om jag samtidigt var förälder.
  • En del har politiska motiv med att inte skaffa barn som till exempel att bidra till överbefolkning och miljöförstörelse. Ett annat är att barn kostar mycket pengar, grovt räknat kostar ett barn fram tills det är 18 år, ca 1 miljon kronor (i Sverige).

De flesta har hört uttryck i stil med: "Barn är det bästa som finns, barn är meningen med livet". Men det är inte allas sanning, många lever helt tillfreds med att inte skaffa barn. Varför reagerar omgivningen ofta så starkt på människor om ifrågasätter barnalstring som meningen med tillvaron? Det är svårt att komma ifrån normer kring detta, och själva antagandet att alla någon gång vill föra sina gener vidare i en ny generation borde tålas att sättas under lupp.