Till sidans huvudinnehåll

Kränkningar

Handlingar eller ord av sexuellt slag som gör att den utsatta känner sig kränkt eller illa till mods betecknas som sexuella trakasserier eller sexuellt ofredande. Det är alltid den som utsätts som avgör var gränsen går för vad som är okej eller inte.

Ett skämt eller en beröring kan vara ömsesidigt och välkommet, då är det inte tal om sexuella trakasserier eller ofredande, men om skämtet eller beröringen inte är välkommet är det inte okej och kan vara ett brott.

Vad säger lagen?

Kränkningar kan ske överallt, till exempel på bussen, på jobbet, på nätet, via telefon, i skolan, i affären eller på restaurang. I de fall detta sker på en arbetsplats eller på skolan så är det en del av diskrimineringslagstiftningen som innefattar lagen om sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön. I grövre fall av trakasserier som skett på skolor och arbetsplatser eller i andra situationer gäller sexualbrottslagstiftningen.

Exempel på trakasserier

Några exempel på vad sexuella trakasserier och sexuellt ofredande kan vara är att någon tar på dig på ett sätt som du inte är bekväm med, tittar på dig på ett sätt som känns obehagligt, kommenterar din kropp, pratar om sex eller gör sexuella anspelningar med kroppen. Det kan också vara att få mejl eller sms som handlar om sex eller att få sexbilder skickade till sig.

Kränkningar på grund av kön är vanliga och är en av de saker som ingår i diskrimineringslagstiftningen. Det kan vara kommentarer av olika slag som hänger ihop med bilder av hur män och kvinnor ska vara, exempelvis att använda ord som bög eller slampa på ett nedlåtande sätt för att kränka och förlöjliga någon. Det kan också handla om trakasserier kopplade till könsöverskridande identitet eller uttryck.

Reaktioner

Många som utsätts för sexuella trakasserier eller sexuellt ofredande bortförklarar det som hänt. Det är obehagligt att bli utsatt och man försöker hitta andra förklaringar. Kanske är det också någon man känner och tycker om som gör detta. Som utsatt är det vanligt att man börjar ifrågasätta sig själva och tänka att man är överkänsliga eller har gjort något fel eller sänt fel signaler som misstolkats. Många vågar inte säga till för att de är rädda att det ska bli obehagligt, förvärras eller att andra ska tycka att man överreagerar. Kanske tänker man också att det är något man måste acceptera, att man helt enkelt får stå ut.

Så är det inte. Ingen har rätt att utsätta någon annan för kränkningar, trakasserier eller ofredande. Ansvaret ligger på den som utsätter och det är denna som ska vara lyhörd för hur andra reagerar. Men tyvärr är det i inte alltid så, och det är då viktigt att lita på sin känsla och sätta stopp för något som känns obehagligt. Om man upplever att något känns obehagligt så är det obehagligt och det ska andra ta på allvar och respektera. Det gör ingen skillnad om den andra inte menade något illa. Man har rätt att slippa vara med om något som man tycker är obehagligt och kränkande.

Hur kan man säga ifrån?

Det kan vara bra att vara tydlig och konkret, även om det kan kännas jobbigt. Om du blir utsatt för någons sexuella inviter som känns obehagliga kan du säga: 

”Du kommer med en massa förslag om vad vi skulle kunna göra med varandra. Jag uppskattar det inte, det känns bara obehagligt. Jag vill att du slutar med det”.

Eller om någon tafsar på dig: ”Du tog på min rumpa. Jag tycker inte om det. Jag vill att du slutar med det.” 

Det kan kännas svårt att vara så tydlig. Det här sättet att säga ifrån kan man förstås även praktisera i andra situationer när någon behandlar en på ett sätt som inte känns bra.

Det kan underlätta att prata med någon för att få stöd att gå vidare eller för att få prata om det man blivit utsatt för. Om man inte har någon i sin omgivning som vill prata med kan man exempelvis vända sig till en kurator.

Lagen

Det finns olika lagar som är till för att skydda en från att bli utsatt för sexuella trakasserier och sexuella kränkningar av andra slag. I diskrimineringslagstiftningen finns lagen om sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön. Vill man göra en anmälan kan detta göras till Diskrimineringsombudsmannen.

Som arbetsgivare och rektor har man också skyldighet att aktivt förebygga sexuella trakasserier och se till att de upphör om någon blir utsatt.

I sexualbrottslagen finns olika lagrum som kan vara aktuella för det som beskrivits ovan. I dessa fall ska man göra en anmälan hos Polisen