Till sidans huvudinnehåll

Ge bistånd till bra förlossningsvård (UNT)

Med anledning av FN-toppmötet om millenniemålen skriver Åsa Regner, generalsekreterare RFSU, och Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till kvinna, en debattartikel i Upsala Nya Tidning om det katastrofala läget när det gäller mödradödligheten i världen.

Situationen när det gäller mödra- och spädbarnsdödlighet i världen är akut.

Detta diskuteras i dag torsdag på FN:s toppmöte. Då har Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson (m) en unik chans att lyfta frågan om kvinnors rätt till mödravård, preventivmedel och säkra aborter.

Om inte världens ledare visar handlingskraft nu kommer antalet döda kvinnor och spädbarn fortsätta att växa timme för timme.

Läget är katastrofalt:

  • Osäkra aborter kostar 200 kvinnor livet varje dag.
  • En halv miljon kvinnor årligen dör i samband med graviditet och förlossning.
  • Sju miljoner spädbarn dör inom sitt första levnadsdygn, eller föds döda, på grund av bristande mödrahälsovård och graviditetskomplikationer.
  • 99 procent av alla kvinnor som dör i samband med förlossning bor i utvecklingsländer.

Detta sker trots att många liv skulle kunna räddas genom insatser som sexualundervisning, preventivmedel, läkarvård samt lagliga och säkra aborter.

Det var också så världens ledare tänkte när de år 2000 beslutade om FN:s millenniemål.

Åtta mål togs fram och det femte handlar om hur mödradödligheten ska minskas med två tredjedelar till 2015.

Det skulle kunna vara ett av de enklare målen att uppnå, men enligt FN släpar detta arbete efter mest.

Detta är svårt att förstå när många av metoderna att bekämpa mödra- och barndödligheten inte är särskilt dyra: uträkningar visar att det skulle krävas extra satsningar på 34 miljarder kronor årligen.

Mycket pengar? Ja, ungefär lika mycket som vi svenskar köper godis för på tre år.

Men även om pengarna finns bromsas insatserna av att katolskt dominerade länder, som Polen, Irland och Malta, hellre proklamerar avhållsamhet än ser en ökad användning av preventivmedel och tillgång till lagliga aborter.

Detta har inneburit att EU under flera år inte lyckats tala med en röst.

Trots att EU:s jämställdhetsministrar 2005 antog en deklaration som pekar på att sexuella och reproduktiva rättigheter är en del av de mänskliga rättigheterna har EU som organisation förblivit tyst, i vissa fall bakåtsträvande, när det gällt rätten till fri abort, preventivmedel och andra sexuella och reproduktiva rättigheter.

Några exempel:

  • Vid 2007 och 2008 års möten med FN:s kvinnokommission lamslogs EU under slutförhandlingarna då man inte kunde enas om gemensamma positioner angående kvinnors rättigheter.
  • Vid FN:s uppföljning av Hiv- och Aids-arbetet i somras kunde Malta, Irland och Polen helt hindra EU från att i sitt tal till generalförsamlingen tala om viktiga preventiva åtgärder, till exempel ungdomars behov av information om hur de skyddar sig mot Hiv.
  • Vid FN:s befolkningskommission 2008, som arbetar med sexuella rättigheter, misslyckades man att finna gemensamma positioner vilket ledde till försvagade skrivningar.

Detta sker gång på gång trots att Europarådets parlamentariska kommitté antagit en resolution om att alla kvinnor i Europa har rätt till lagliga och säkra aborter.

Detta sker samtidigt som USA stryper biståndet till organisationer som informerar om, eller hjälper kvinnor med, aborter.

Den 4 september i år antog dessutom Europaparlamentet en resolution som uppmanar EU-kommissionen och ministerrådet att verka för att alla kvinnor får tillgång till den information och service som krävs för att 5:e millenniemålet ska nås.

Sverige har ett gott internationellt anseende när det gäller dessa frågor, vad vår regering säger spelar roll.

Inför FN:s toppmöte vilar därför ansvaret nu tungt på de svenska delegaterna att arbeta för en enad front mot de länder som förvandlat EU till en maktlös åskådare.

RFSU och Kvinna till Kvinna förutsätter därför att Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson (m) driver på för att världens bistånds- och utvecklingsministrar:

  • särskilt lyfter fram frågan om mödra- och barndödlighet och manar till kraftfull politisk beslutsamhet,
  • verkar för att alla kvinnor får tillgång till sexualupplysning, preventivmedel, mödrahälsovård och säkra aborter enligt de beslut som fattades vid FN-mötena i Kairo -94 och Peking -95,
  • ställer sig bakom att minst tio procent av det samlade biståndet går till mödra- och förlossningsvård,
  • befäster att mödra- och reproduktiv hälsovård är en viktig del av återuppbyggnadsarbetet efter konflikter och att ökade resurser måste till och
  • markerar mot stater som villkorar sitt bistånd med motkrav på avhållsamhetskampanjer och att kvinnor inte ska få information till, eller hjälp med, säkra aborter.

Åsa Regnér, generalsekreterare för RFSU

Lena Ag, generalsekreterare för Kvinna till Kvinna