Till sidans huvudinnehåll

Ge ensamstående kvinnor rätt till insemination (GP)

I Sverige har alla kvinnor rätt till inseminering. Med ett undantag: ensamstående. RFSU uppmanar därför riksdagen att avskaffa denna orättvisa genom att rösta ja till någon av de motioner som skrivits om frågan, skriver Åsa Regnér.

Det är en orättvisa som inte går att förklara. Inga argument håller, inga motiv går att begripa. Likafullt är det så här: Svenska kvinnor som inte kan få barn på annat sätt har rätt till inseminering av spermier.

Alla heterosexuella kvinnor som lever med en man har den rättigheten. Alla bi- och homosexuella kvinnor som lever med en annan kvinna har den också.

Ensamstående kvinnor är det enda undantaget. Reglerna kring inseminering har varierat genom åren. Från början fick det bara utföras om kvinnan var gift eller sambo med en man. Den 1 juli 2005 ändrades lagen så att så kallad assisterad befruktning med donerade spermier får utföras på en kvinna som är registrerad partner eller sambo med en kvinna.

Det är bra att kvinnor i Sverige har möjlighet till insemination. Det handlar nästan alltid om människor som länge längtat efter ett barn och noga har tänkt igenom sin situation och sina liv. Människor som har alla förutsättningar att bli bra föräldrar. Utom ensamstående kvinnor då, enligt samhällets syn på saken.

Resonemanget går, om vi förstått saken rätt, ut på att ett barn alltid har det mycket bättre i en familj med två föräldrar än med en förälder. Att livet som barn till en ensamstående mamma är så fullt av besvärligheter att det hade varit bättre för barnet att det aldrig fötts.

Bortsett från argumentets egen inneboende absurditet undanröjs det dessutom av det faktum att möjligheterna att bli adoptivförälder har ökat för personer i Sverige som inte lever enligt det traditionella kärnfamiljsmönstret.

Samkönade par kan ansöka om att bli prövade som adoptivföräldrar, liksom ensamstående. Det är i dag många adopterade barn som lever med en ensamstående mamma.

I samhällets ögon är alltså en ensamstående kvinna tillräckligt duglig att få bli mor åt ett barn hon adopterar. Däremot anses hon inte klara av att själv bära och föda ett barn som kommit till genom insemination.

Man får hoppas att det enbart är brist på tanke som ligger bakom den inkonsekvensen.

De allra flesta ensamstående kvinnor som väljer att skaffa barn på egen hand har tänkt igenom det noga och barnen blir både planerade och efterlängtade. Ensamstående kvinnor har dessutom i alla tider skaffat sig barn med eller utan samhällets bistånd.

Situationen har i dag lett till att ensamstående svenska kvinnor som drömmer om att få barn åker till Danmark och Finland där de behandlas precis som alla andra.

Nackdelen med detta, förutom att det är diskriminerande, är att de barn som föds efter danska insemineringar aldrig kommer att få veta något som sitt genetiska ursprung eftersom danska spermiedonatorer alltid är anonyma.

Det är en konsekvens som absolut inte får underskattas. RFSU anser att barn har rätt att kunna få vetskap om sitt genetiska ursprung. Den uppfattningen har också stöd i den svenska lagstiftningen som ger barn som kommit till genom insemination rätt att få veta vem spermiegivaren är.

RFSU kräver därför nu att även ensamstående kvinnor får rätt till insemination i Sverige.

Vi uppmanar Sveriges riksdag att rösta ja till någon av de motioner som ledamöter för samtliga riksdagspartier (utom kristdemokraterna) lämnat in under hösten, så att staten slutar diskriminera människor för att de lever utan partner.

Både för de blivande mammornas skull – och för deras barns.