Jurister måste kunna mer om sex (UNT)

Det är angeläget och brådskande att Sveriges blivande socionomer, jurister och lärare får kunskap om sexualitet och genus så att de kan agera professionellt i sina ­möten med människor som på olika sätt påverkats av dessa sidor av livet.

Sverige har en lång erfarenhet av att ­öppet diskutera och reflektera kring sexualitet och genus, men det räcker inte.

Många yrken är i dag av sådan karaktär att de yrkesverksamma på olika sätt kommer i kontakt med människor och frågor kring ­sexualitet. Trots det finns ämnet inte med på socionomutbildningen, juristutbildningen eller lärarutbildningen.

Det är nu dags att ta denna kunskapsbrist på allvar och lyfta in sexualitet och genus i utbildningarna. Vi uppmanar nu landets rektorer att ta sitt ansvar.

En studie från Göteborgs prostitutionsgrupp visar hur betydelsefullt det är att ­socialsekreterare har utbildning inom området sexualitet.

Trots att de unga människor de möter många gånger har haft tidiga kontakter med socialtjänsten så har ingen någonsin frågat dem om byte eller försäljning av sexuella tjänster, trots att de unga själva tyc­ker att de har sänt ut tydliga signaler om att de behöver hjälp med just sådant som rör sexualiteten.

Olika sexualvanestudier visar också att unga som befinner sig i en socialt utsatt position är extra utsatta när det gäller sexua­liteten. De samlagsdebuterar tidigare och är benägen att ta större risker. De använder mer sällan preventivmedel och är överrepresenterade när det gäller tonårsaborter och sexuellt överförda infektioner. Orsakerna är naturligtvis flera, men det handlar bland annat om faktorer som otrygga uppväxtförhållanden, oförmåga att värna egna behov och bristande självkänsla. (Källa: Ungdomar och sexualitet, 2005). Trots att sexualiteten i vissa fall är ett av skälen - eller till och med skälet till - omhändertagandet av unga flickor, saknar socionomer och annan personal på institutionerna där dessa unga placeras ofta kunskap att hantera den här typen av frågor.

Även jurister saknar en särskild obligatorisk utbildning i sexualitet och genus, trots att de kan komma att arbeta med, och till och med döma i, sexualbrott.

När exempelvis våldtäktsmål prövas är det av största betydelse att åklagare, försvarare, biträde och domare har kunskap om hur en våldtagen person reagerar ­psykiskt på det sexuella våldet och om hur traditionella könsrollsmönster påverkar vår syn på sexualitet.

Ett dåligt bemötande, till exempel genom irrelevanta frågor om klädsel och utseende, under förundersökning och rättegång kan innebära att den målsägande upplever situa­tionen som oerhört traumatisk och som ytterligare en kränkning.

Det är även viktigt i andra juridiska sammanhang att komma ihåg att synen på sexual­itet spelar roll.

Forskaren Astrid ­Schlytter visar i sin forskning hur unga människor behandlas olika beroende på kön i länsrätterna vid tillämpning av Lagen om vård av unga (lvu).

Schlytter visar bland annat att doms­tolen ibland tillämpar lagen om vård av unga när en flicka lever ut sin sexualitet och att samma beteende hos en pojke inte ger samma resultat.

Naturligtvis är det svårt att vid en bedömning alltid avgöra vad som är relevant och vad som är moraliserande eller ogenomtänkt förhållningssätt till sexualitet och ­genus. Men utbildning inom båda dessa områden skulle med all säkerhet ge både socialsekreterare och den juridiska expertisen ett mer professionellt förhållningssätt.

Glädjande nog har vi noterat att det nu finns planer på att stärka utbildningen av nyutnämnda domare genom att bland annat ta upp genusordning och maktstrukturer och ungas syn på sexualitet i utbildningar. Utbildning om rätt och genus erbjuds också numera på de flesta juristutbildningar, men då som frivillig fördjupningskurs.

Skolan är en plats där många unga människor inhämtar sin kunskap om sexualitet och samlevnad.

I över 50 år har ämnet varit obligatoriskt i grundskolan, dock inte på lärarutbildningarna. Lärarna förväntas alltså undervisa i ett ämne de inte fått någon utbildning i.

En undersökning som RFSU genomförde 2005 visade att endast 6 procent av de blivande lärarna hade fått någon som helst utbildning i ämnet. De senaste årens stigande klamydiasiffror, ökningen av antalet oöns­kade graviditeter och nu även en kraftig ökning av hiv har föranlett en diskussion kring hur vi bäst jobbar preventivt med dessa frågor. En viktig arena är som sagt skolan. Genom skolan är det möjligt att nå nästan alla unga människor och forskning (sammanställd av Socialstyrelsen 2008) visar att sex- och samlevnadsundervisning av god kvalitet ökar unga människors medvetenhet om sexualitet och är ett bra verktyg i det förebyggande arbetet. Det har också visat sig att skolan som förmedlare av kunskap kring sexualitet och samlevnad är särskilt viktig för pojkarna.

Vi har med glädje noterat att skolminister Jan Björklund förklarat vikten av att lärare är utbildade i sex- och samlevnadsundervisning. Vi hoppas att vi i utredningen om ny lärarutbildning som presenterar sitt betänkande under hösten finner att sexualitet och genus är en del av framtidens lärarutbildning.

Vi uppmanar nu alla rektorer vid landets högskolor och universitet som utbildar våra blivande jurister, socionomer och lärare att snarast säkerställa att studenterna får utbildning i sexualitet och genus.

Dels för att de yrkesverksamma ska kunna förhålla sig professionellt till frågorna, dels för att de personer de möter har rätt att möta professionella människor i domstolarna, på socialkontoren och i skolan.

Åsa Regnér, generalsekreterare RFSU

Alexandra Charles, ordförande 1,6-miljonerklubben

Jelica Ugricic, ordförande Internationella Kvinnoföreningen

Ylva Schmidt, vd KvinnorKan

Maud Edgren Schori, ordförande svenska UNIFEM