Sex och samlevnad på schemat - även för lärare (GP)

Sverige har i dag höga tal när det gäller till exempel klamydia, speciellt bland ungdomar och unga vuxna. Den som redan har en sexuellt överförd infektion löper ökad risk att drabbas av ytterligare en.

Om även hiv får fäste i ungdomsgruppen står vi inför en mycket allvarlig situation och betydelsen av det preventiva arbetet kan inte överdrivas.

Men att motverka spridningen av sexuellt överförda sjukdomar är ett komplext arbete som kräver tid och resurser eftersom det handlar om att förändra människors beteenden. Där har skolan en unik roll.

Den forskningssammanställning som Socialstyrelsen gjort av över 500 svenska och internationella studier pekar så gott som samstämmigt på skolans möjligheter att genom god sex- och samlevnadsundervisning minska risktagande hos ungdomar.

I en tid när skildringar av sexualitet är mer tillgängliga än någonsin, bland annat på internet, är sex- och samlevnadsundervisning viktig för att ungdomar ska kunna reflektera kritiskt, samt fatta beslut som är rätt för dem.

Undervisningen behöver dessutom återkomma genom hela skoltiden, ta hänsyn till elevernas livsvillkor och relateras till sådant som etnicitet, sexuell läggning, klass och kön.

Detta är känt och avspeglas i grundskolans läroplaner som haft sex och samlevnad som obligatoriskt ämne i över 50 år. Efter nian ska eleverna "kunna föra diskussioner om sexualitet och samlevnad och därvid visa respekt för andras ståndpunkter och för olika samlevnadsformer" samt "reflektera över begrepp som identitet, sexualitet, kärlek och jämställdhet".

Men för att eleverna ska kunna nå dessa mål, och medvetet kunna skydda sig mot sexuellt överförda infektioner (och oönskade graviditeter), måste kvaliteten på sex- och samlevnadsundervisningen förbättras.

Granskningar har givit vid handen att sex- och samlevnadsundervisningen varierar mycket, inte bara mellan olika skolor utan även inom varje enskild skola. Få skolor har nedskrivna mål vilket lett till en diffus verksamhet där varje lärare fått göra sin egen tolkning.

Undervisning präglas ofta av tillfälligheter i fråga om innehåll, värderingar och budskap.

En bidragande orsak till denna situation är troligen bristen på utbildningstillfällen.

En kartläggning som RFSU gjorde 2004 visade att bara sex procent av studenterna vid landets lärarutbildningar fick någon som helst utbildning i sex- och samlevnadsundervisning.

Detta rimmar illa med den handlingsplan mot klamydiaspridning som Socialstyrelsen håller på att slutföra. I den kan man bland annat läsa följande delmål:

• Kunskaper om elevers lärande om sex och samlevnad ska vila på vetenskaplig grund.
• Läroplaner och kursplaner för förskola, grundskola och gymnasium ska ha tydliga nationella mål för sex- och samlevnadsundervisningen.
• Lärarutbildningar ska innehålla sex- och samlevnadsutbildning av hög kvalitet för alla blivande lärare.
• Grundutbildningar och specialistutbildningar för elevhälsans personal ska innehålla sex- och samlevnadsutbildning.
• Skolpersonal ska ha tillgång till ett fungerande fortbildningssystem i sex och samlevnad genom såväl högskolekurser som kortare utbildningar.

Med den listan i medvetandet går det inte att dra någon annan slutsats än att sex och samlevnad måste införas som en obligatorisk del i lärarutbildningen.

Sex och samlevnad är ett kunskapsområde som behöver professionaliseras. För att bli ett ämne med likvärdig och säkerställd kvalitet måste det ses som just ett kunskapsämne - både beträffande den kunskap en lärare behöver och de kunskaper som eleverna ska ha efter undervisningen.

Regeringen har just nu på sitt bord en utredning om Sveriges lärarutbildningar vilket ger ett unikt tillfälle att lägga grundstenen för framtida preventivt arbete.

Vi uppmanar därför regeringen att inför kommande proposition om landets lärarutbildningar införa utbildning i sex- och samlevnadsämnet för blivande lärare.

Utan en kvalitativ sex- och samlevnadsundervisning i skolan, genomförd av utbildade lärare, kommer det preventiva arbetet i framtiden att vara mycket sämre än det skulle kunna vara.

Åsa Regnér, generalsekreterare RFSU

Christer G Wennerholm, ordförande nationella hiv-rådet och moderat landstingsråd i Stockholm