Till sidans huvudinnehåll

”Skydda alla kvinnor mot våld” (DN)

Åsa Regnér skriver om våld mot kvinnor i en debattartikel i DN. Medskribenter är Lise Bergh, generalsekreterare Amnesty International, Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till Kvinna, Gunilla Westny, ordförande Roks, Maud Edgren-Schori, ordförande UNIFEM Sverige, Carina Ohlsson, ordförande Sveriges Kvinnojourers Riksförbund, Gertrud Åström, ordförande Sveriges kvinnolobby.

Troligtvis är det få personer i Sverige som vet att det just nu pågår ett arbete inom Europarådet för att utarbeta en ny konvention om våld mot kvinnor. Sannolikt är det än färre som vet hur den svenska regeringen agerar i frågan. I stället för att verka för en heltäckande konvention som effektivt skyddar kvinnor från alla typer av våld i alla typer av situationer, vill man från svensk sida begränsa konventionen till att endast omfatta mäns våld mot kvinnor i nära relationer, våld i samkönade parrelationer samt hedersrelaterat våld.

Flickor och kvinnor utsätts för sexuellt våld av sina partners, familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater, flyktigt bekanta eller av okända. Våldtäkt och annat sexuellt våld används som en del av krigföringen under väpnad konflikt. Lägg därtill könsstympning, människohandel och tvångsgifte. Konventionen måste även omfatta våld som statens representanter kan göra sig skyldiga till i häkten, fängelser och på institutioner och under väpnad konflikt.

Ändå driver Sverige linjen att välja ut ett litet antal områden snarare än att ta ett samlat grepp. Trots att man vet att könsbaserat våld mot kvinnor inte är företeelser som begränsas till parrelationer eller familjen.

Det har tagit många år att mobilisera den politiska viljan bland Europarådets 47 medlemsstater att utforma rättsligt bindande regler i syfte att förhindra våld mot kvinnor, skydda kvinnor mot våld samt att ställa förövarna inför rätta. Det kommer att ta ytterligare år att förmå staterna att få till liknande regler kring de former av könsbaserat våld som den svenska regeringen nu vill lämna utanför. Som skäl anges att man vill se en effektiv konvention som är möjlig att tillämpa. Vår fråga är: Hur effektiv är en konvention som endast ger skydd åt dem som har eller har haft en relation med sin förövare? Hur tänker man sig att andra våldsutsatta kvinnors rätt till skydd och rättvisa ska säkerställas?

Regeringens ståndpunkt är både överraskande och förödande. Överraskande för att Sverige under år?tionden betraktats som ett progressivt land med en aktiv jämställdhetspolitik. Förödande eftersom agerandet från svensk sida kan leda till att man försitter den unika möjligheten att stärka skyddet för flickors och kvinnors mänskliga rättigheter. Och undergräver konventionens syfte: att tillförsäkra flickor och kvinnor ett skydd mot alla former av könsbaserat våld.

I dag avslutas ett nytt möte med den arbetsgrupp som ska arbeta fram förslaget till konventionen. Vi uppmanar den svenska regeringen att omedelbart ompröva sin ståndpunkt. Vi förväntar oss att Sverige ska vara en pådrivande kraft när det gäller att stärka skyddet för alla våldsutsatta kvinnor i Europarådets medlemsstater och därmed ansluta sig till den linje som de flesta länder valt, däribland Spanien, Österrike och Storbritannien. Något annat vore ovärdigt.

Lise Bergh, generalsekreterare, Amnesty International

Lena Ag, generalsekreterare, Kvinna till Kvinna

Åsa Regnér, generalsekreterare, RFSU

Gunilla Westny, ordförande, Roks

Maud Edgren-Schori, ordförande, UNIFEM Sverige

Carina Ohlsson, ordförande, Sveriges Kvinnojourers Riksförbund

Gertrud Åström, ordförande, Sveriges kvinnolobby