Sexualpolitisk minister – ett krav från RFSU (BLT)

Publicerad på BLT Debatt den 11/9 2010.

Om bara en vecka är det val till riksdag, kommuner och landsting.

RFSU kräver nu att den blivande statsministern för första gången i svensk historia utser en minister med ansvar för sexualpolitiken.

Sexualitet är nämligen inte enbart en privatsak som vi ägnar oss åt bakom nerdragna gardiner och stängda dörrar. Det är en fråga om jämställdhet och lika villkor, hälsa och rätten att själv få bestämma över sitt liv och sin kropp. Om att få tillgång till korrekt information och preventivmedel, om att kunna bli gravid när man vill, liksom att slippa oönskade graviditeter. Det handlar också om rätten att få ge uttryck för sin sexualitet utan att bli diskriminerad eller utsatt för trakasserier, liksom rätten att få säga nej till sex oavsett omständigheterna. Och att få hjälp när denna rätt kränks.

Men många av dessa rättigheter är långt ifrån självklara i Sverige. Det visar bland annat RFSU:s Sverigebarometer, den genomgång som RFSU har gjort av p-pillersubventioner, ungdomsmottagningar, aborter, sexologiska mottagningar, sexualbrott, våldtäkter och stödet till dem som utsatts för sexualbrott i Sveriges 21 län och regioner.

Rapporten pekar på stora skillnader i service och vård beroende på var i landet man bor, skillnader som många gånger kan vara helt avgörande för människors hälsa och välbefinnande. Vi har också hittat flera fall av regelverk som vi anser är diskriminerande och vi vet sedan tidigare att kvaliteten på sex- och samlevnadsundervisningen i skolorna varierar avsevärt.

Skillnaderna beror på olika politiska beslut som påverkar såväl sjukvården som skolan och ungdomsmottagningarna. Rätten att slippa diskriminering och trakasserier på grund av sexuell läggning är till exempel en fråga som måste hanteras i såväl rättsväsende och lagstiftning som skola och fritidsverksamhet. Tillgången till ungdomsmottagningar i hela landet styrs av regionala satsningar liksom av nationella direktiv.

Politiska beslut alltså. Men sexualpolitik är ett politikområde utan samordnande minister, och alltför ofta har det lett till att viktiga frågor inte fått den politiska prioritering de förtjänat.

Situationen var tidigare densamma för jämställdhetspolitiken. Och av samma anledningar som man då kom fram till att det krävdes ett sammanhållet ansvar för jämställdhetspolitiken, och utsåg en jämställdhetsminister, är vi nu övertygade om att sexualpolitiken behöver få ett ansvarigt statsråd som driver på för lika villkor och förhindrar att dessa viktiga frågor faller mellan stolarna.

Så oavsett vem som får i uppdrag att bilda regering efter 19 september förutsätter vi att det historiska beslutet att utse en sexualpolitisk minister fattas.

Åsa Regnér, generalsekreterare RFSU