Till sidans huvudinnehåll

De sena aborterna behövs (SvD Brännpunkt)

Debattartikel publicerad på SvD Brännpunkt den 27 maj 2011.

Sverige har i dag en utmärkt abortlagstiftning och den har starkt stöd av såväl allmänheten, som alla riksdagspartier, förutom Sverigedemokraterna. Lagen låter kvinnan själv fatta beslut om att avbryta en graviditet, utan att behöva ange skäl, till och med vecka 18 i graviditeten. Därefter måste kvinnan söka tillstånd hos Socialstyrelsen.

Vi anser att kvinnan har rätt till sin kropp och därmed också rätt att själv få fatta avgörande beslut som rör hennes kropp. Det är därför vi med oro följer den senaste tidens diskussioner om sena aborter.

Tidningen Dagens Medicin publicerade nyligen en artikel om en sjuksköterskas berättelse om foster som aborterats i vecka 18 och som rörde sig och andades. Vi har i dag en lagstiftning som säger att inga livsdugliga foster får aborteras och den gränsen är i praxis satt till vecka 22. Lagen är också konstruerad så att denna gräns kan flyttas i takt med att vården kan rädda barn som föds än tidigare. Men i dag är vi inte där, sjukvården kan ännu inte rädda ett foster som föds i vecka 22.

Det görs också mycket få sena aborter i Sverige. Färre än 1 procent av alla aborter sker efter vecka 18 och av dem är hälften motiverade av medicinska skäl, det vill säga att fostret är skadat. Den andra hälften är fall där Socialstyrelsen anser att kvinnans omständigheter är tillräckliga skäl för en abort.

De senare aborterna är alltså väl motiverade, och vi anser att det är viktigt att den möjligheten finns kvar.

För att sätta de sena aborterna i perspektiv är det viktigt att känna till att 77 procent av alla aborter i Sverige görs före vecka 9, och 93 procent görs före vecka 12 (2009). Sverige är ett föregångsland på detta område och vi har ett omhändertagande som strävar efter att ge kvinnor bästa möjliga förutsättningar för att kunna genomgå så tidiga, skonsamma och säkra aborter som möjligt. Vi välkomnar Socialstyrelsens initiativ att titta på rådande praxis för hur vårdpersonal ska hantera aborterade foster. Tydliga riktlinjer underlättar för personalen.

Det är viktigt att värna kvinnors rättigheter och en bra abortlagstiftning. Vi ser alltför många exempel på motsatsen i flera av våra grannländer i Europa. Ett färskt exempel är den resolution från Europarådet som ger möjlighet för enskild vårdpersonal, och hela sjukhus, att neka en kvinna rätten till abort, med hänvisning till att detta är en samvetsfråga. Österrike är exempel på ett land med sådan lagstiftning.

Det har resulterat i att kvinnor saknar möjlighet att få en abort utförd i vissa regioner, trots laglig rätt till detta.

EU:s nuvarande ordförandeland, Ungern, antog nyligen en konstitution som fastslår att livet börjar vid befruktningen. Nästa ordförandeland i EU, Polen, har redan en av unionens hårdaste abortlagstiftningar. Malta motsätter sig regelrätt alla skrivningar om tillgång till säkra aborter i FN-sammanhang, vilket får stora konsekvenser eftersom det begränsar EU:s möjligheter att agera progressivt i frågan på global nivå.

Debatter om sena aborter återkommer med jämna mellanrum. Därför är det angeläget att upplysa om hur den svenska abortlagstiftningen fungerar och om hur ovanliga sena aborter är.

Dock är det lika viktigt att se varje debatt i sitt sammanhang. Diskussionen om de sena aborterna får inte leda till en begränsning av aborträttigheterna i Sverige. Därför är en sansad debatt, baserad på fakta, viktig.

Kristina Gemzell Danielsson, professor och överläkare i obstetrik och gynekologi

Lena Marions, docent och överläkare i obstetrik och gynekologi

Åsa Regnér, generalsekreterare RFSU