Till sidans huvudinnehåll

Vi måste kunna prata om sexköpslagens konsekvenser (Feministiskt perspektiv)

”Det måste finnas ett socialt stöd och hälsoinsatser, både för de som vill lämna försäljningen av sex och för de som vill fortsätta sälja sex. Stödet ska inte vara villkorat med krav om att sluta sälja sex.” Det skriver Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU, i en replik på ett inlägg i debatten av Tove Liljeholm, Ung vänster.

Tove Liljeholm skriver att veckans debatt om sexköpslagen riskerar att spela sexlobbyn i händerna och skymmer diskussionen för det vi verkligen behöver prata om- konkret stöd och hjälp för de som säker sex.

Jag delar Toves uppfattning om att vi måste prata mer om åtgärder som riktar sig till människor som säljer sex och här finns betydligt mycket mer att göra. Det måste finnas ett socialt stöd och hälsoinsatser, både för de som vill lämna försäljningen av sex och för de som vill fortsätta sälja sex. Stödet ska inte vara villkorat med krav om att sluta sälja sex.

En annan viktig del är att jobba mer förebyggande, för att minska efterfrågan på köp av sexuella tjänster. Men ska vi prata om konkret stöd och hjälp till de som säljer sex måste vi också kunna lyssna på vad de själva säger om hur lagen påverkar dem. Både rapporten och den statliga utredningen konstaterar att stigmatiseringen av de som säljer sex har ökat.

Lagen var tänkt att skydda de som säljer sex och stigmatisera köpare, men istället ser vi nu att den även fört med sig en ökad stigmatisering även av de som säljer sex. Detta är ett stort problem som vi inte kan förneka.

Det är bra att lagen inte kriminaliserar säljaren utan lägger fokus på efterfrågan och köparen, om detta är vi eniga. Men lagen har ändå i praktiken medfört problem för personer som säljer sex. Den gör att kunder ringer från icke-registrerade telefonnummer för rädslan att bli upptäckta, vilket resulterar i att personer som säljer sex inte har möjlighet att veta vem de ska träffa eller kunna göra en säkerhetsbedömning.

Försäljningen har även flyttat till mer insynsskyddade platser vilket sätter den som säljer i ett mer utsatt läge. Många säger också att det sociala stödet upplevs vara villkorat och endast till för de som avser sluta sälja sex.

Detta är viktigt menar vi, alla har rätt till hälsa och till att bli korrekt bemötta av myndigheter. Det är också viktigt för att ett förebyggande, socialt och skadereducerande arbete får bättre kvalitet om vi förstår fler perspektiv. Inte minst har ett hbtq-perspektiv tidigare saknats.

Tittar vi utanför Sverige ser vi också att FN, Human Rights Watch och Världshälsoorganisationen WHO länge förespråkat avkriminalisering av sexarbetare i preventivt och skadereducerande syfte. Det finns således kända problem med kriminalisering. Det faller sig då självklart menar RFSU att se till hur samhället kan minska dessa problem och utveckla vårt sociala och skadereducerande arbete. Och här bör det också vara möjligt att diskutera en eventuell anpassning av vår lag så att vi möter den kritik som finns.

Lagen har nu 16 år på nacken och det måste finnas ett utrymme för att kunna se på dess konsekvenser och vad vi kan göra åt de icke-önskvärda konsekvenser som följt med lagen.

Kristina Ljungros
Förbundsordförande RFSU