Till sidans huvudinnehåll

Förändringarna i sexualundervisningen inger hopp

Hans Linde och Ingela Holmertz, RFSU, listar fem saker som lärare och rektorer behöver ta fasta på för att sexualundervisningen ska bli så bra som den kan bli.

I höst sker viktiga förändringar i sexualundervisningen. Samtal om relationer, normer, lust och samtycke ska få mer utrymme. Äntligen, säger RFSU. Nu kan alla elever i Sverige få en sexualundervisning som utgår från deras frågor och behov. Tar vi den chansen ökar jämställdheten i landet och de som är unga idag får en större frihet att bestämma över sina kroppar och sin sexualitet.

Men det krävs engagemang för att det nya i läroplanen ska bli verklighet. Här är fem saker som lärare och rektorer behöver ta fasta på för att sexualundervisningen ska bli så bra som den kan bli.

  1. Undervisningen ska utgå från elevernas frågor och behov. Unga har många funderingar som kan handla om allt ifrån preventivmedel, mens, myter om ”mödomshinnan”, porr och hiv till samtycke, hbtqi-frågor och till hur man har sex. Bland elever i samma klassrum har vissa erfarenheter av sex, för andra har sexdebuten ännu inte skett. Sexualundervisningen behöver därför rymma en bredd av tankar och erfarenheter. Låt elevernas frågor vara grunden för samtalen, och utgå inte från att någon är hetero, har tittat på porr eller är fri att välja vem de ska gifta sig med.

  2. Sexualundervisningen ska stärka ungas hälsa och frihet. Vi har alla rätt att må bra i vår kropp, i vår sexualitet och i våra relationer. Det handlar om så mycket mer än att ha kunskap om hur man undviker könssjukdomar eller oönskade graviditeter. Därför behövs kunskap om kroppen, men också om hur bra relationer byggs och hur normer och förväntningar kan påverka livet. De allra flesta unga har schyssta värderingar och vill prata om hur sex och relationer kan vara lustfyllt och bygga på samtycke. En sexualundervisning som rymmer ungas egna funderingar och nyfikenhet stöttar dem att själva kunna välja hur de vill leva sina liv och forma sina relationer.

  3. Det nya ordet samtycke väcker frågor och nyfikenhet. Många unga funderar på vad samtycke egentligen innebär, hur vet man att det finns och hur kan man ta reda på det om man är osäker? Och vad händer om man gör fel? För att förebygga övergrepp och förändra normer räcker det inte att prata om vad unga inte ska göra. Genom att ge eleverna verktyg att kunna kommunicera om sex, kunskap, sexuella gränser och ge utrymme för att reflektera över hur man kan njuta tillsammans med andra på ett ömsesidigt sätt rustas de för bra relationer. Den nya sexualbrottslagstiftningen fungerar som ett stöd för att kunna föra sådana samtal.

  4. Våga samtala om svåra saker. De allra flesta unga vill kunna uttrycka sin sexualitet och forma sina relationer på ett jämlikt och lustfyllt sätt. Men så ser inte verkligen ut för många. Bland annat #metoo har synliggjort omfattningen av framför allt killars sexuella trakasserier mot tjejer och behoven av att prata om maskulinitetsnormer. Sexualundervisningen måste också vara relevant för den som lever med en hederskontext.

  5. Säkerställ att sexualundervisningen är relevant för alla elever. Skolinspektionens kartläggning av sexualundervisningen från 2019 visar att hbtqi-perspektivet ofta saknas. Eleverna efterlyser också mer samtal om sexualitet och könsidentitet. Hbtqi-inkludering handlar om att skapa en miljö där alla känner sig välkomnade, respekterade och inkluderade. Var uppmärksam på språk och begrepp och granska det material som används.

Förändringarna i sexualundervisningen inger hopp. Om Sveriges lärare kan stöttas med kunskap och metoder att hålla i samtalen om sexualitet, samtycke och relationer finns det nu en historisk möjlighet att stärka sexualundervisningen. Det skulle öka jämställdheten, förebygga sexuellt våld och ge fler unga frihet att bestämma över sin kropp och sin sexualitet.

Hans Linde, förbundsordförande för RFSU
Ingela Holmertz, generalsekreterare för RFSU