Till sidans huvudinnehåll

Promemoria om vissa ändringar i smittskyddslagen

RFSU har erhållit rubricerade promemoria på remiss och får med anledning härav framföra följande.

RFSU avstår från att yttra sig om detaljerna i föreliggande promemoria då vi anser att en utvärdering måste göras av smittskyddslagens tillämpning på hiv. Ett exempel på att det behövs en utvärdering är förslaget i promemorian att den enligt smittskyddslagen tvångsisolerade skall få minst motsvarande rättigheter som den som avtjänar frihetsstraff inom kriminalvården. Förslaget är en följd av att Europarådets tortyrkommitté uppmärksammade den svenska smittskyddslagen i en rapport om Sverige den 12 mars 1992

Att denna ändring görs först nu är enligt RFSU:s mening synnerligen anmärkningsvärt, då det är 10 år sedan hivinfektion infördes i smittskyddslagen. I tio års tid har lagens tvångsbestämmelser tillämpats på människor som inte begått något brott utan bara misstänks kunna begå brott. De har behandlats med hårdare inskränkningar i sin integritet än personer i kriminalvården som är dömda för grova våldsbrott

När beslutet togs om att göra smittskyddslagen tillämplig på hivinfektion i november 1985 var situationen helt annorlunda än i dag. Då fanns det ingen svensk erfarenhet av hur man förebygger en sjukdom som hiv. Rena skräckvisioner av kommande smittspridning förekom i debatten. Olika vandringshistorier om ansvarslösa smittspridare cirkulerade. Det var inte heller ovanligt med missförstånd om hur hiv smittade

I dag finns en god kunskap om hur ett bra folkhälsoarbete skall bedrivas för att minska risken för smittspridning av sjukdomen. Vi vet av erfarenhet att smittspridning av hiv förebyggs bäst genom frivillighet och genom att man visar respekt för människor. Hot och tvång ger ingen bra effekt. De människor vi vill nå tar avstånd från dem som hotar och deras budskap

Tvångsbestämmelserna i smittskyddslagen motverkar dessutom en öppen kommunikation mellan den hivinfekterade och den behandlande läkaren. Om patienten har problem med att tillämpa säker sex med sin partner, kan inte han/hon diskutera detta med sin läkare, eftersom smittskyddslagen förskriver att detta beteende skall anmälas. Det finns också starka skäl att misstänka att tvångsbestämmelserna medför en försvårad kontaktspårning. Att ange sin partner och därmed riskera att den personen utsätts för förnedrande tvångstestning eller kanske tvångsisolering, kan vara för svårt i en redan besvärlig situation

Med hänvisning till det anförda, hemställer RFSU om att en utvärdering görs av smittskyddslagens tillämpning på hivinfektion

Riksförbundet för sexuell upplysning

Margó Ingvardsson

ordförande