Till sidans huvudinnehåll

Promemoria av Sexualbrottsofferutredningen Anmälan och utredning av sexualbrott - Förslag på förbättringar ur ett brottsofferperspektiv - Ju 2004:1

RFSU:s remissvar. RFSU välkomnar Sexualbrottsofferutredningens promemoria Anmälan och utredning av sexualbrott. Förslag på förbättringar ur ett brottsofferperspektiv (Ju 2004:1). Utredningens förslag stämmer väl överens med RFSU:s uppfattning om vad som behöver göras för att fler sexualbrottsoffer ska våga anmäla sexualbrott och för att utredning av sexualbrott ska fungera bättre.

RFSU:s erfarenhet visar att det behövs stöd, såväl psykologiskt och socialt som medicinskt och juridiskt, för att sexualbrottsoffer ska våga anmäla. De lokala enheter, som föreslås i promemorian, där medicinsk och psykologisk kompetens samlas, menar RFSU är en bra organisationsmodell. RFSU håller med utredningen om att ansvaret för dessa enheter måste ligga på samhället, inte frivilligorganisationer. Att sådana enheter öppnas inom den vanliga vården tror RFSU kan bidra till ökad kunskap om sexualbrott inom hela vårdsektorn. Förhoppningsvis vågar fler vårdgivare fråga patienter om de blivit utsatta för sexualbrott när de vet att de kan hänvisa till en enhet där kompetens i frågan finns samlad. RFSU anser även att förslagen om juridiskt stöd och hjälp är bra.

Utbildning 

RFSU uppskattar utredningens betoning på behovet av mer kunskap om sexuell integritet, självbestämmande och vad sexualbrott är. RFSU:s långa erfarenhet av arbete med sex- och samlevnadsundervisning visar hur viktigt det är med ett brett samtal om sexualitet. Sverige har haft sex- och samlevnadsundervisning i femtio år men, som RFSU:s kartläggning visar, saknar 94 procent av lärarna undervisning i sex och samlevnad. RFSU anser att det är av största vikt att blivande lärare får undervisning i sex och samlevnad.  

RFSU stödjer förslagen att ta fram ett utbildningsmaterial och en nationell webbsida om sexualbrott. De utbildningsmaterial som RFSU har tagit fram har varit efterfrågade och vår skolsajt är uppskattad. Vår erfarenhet är att den bästa metoden att stärka den sexuella integriteten är att bygga på det positiva i sexualiteten och utifrån det prata om gränser och gränsöverskrivande.  

RFSU vill betona att det även behövs utbildningar för vårdpersonal i det kliniska arbetet med sexualbrottsoffer och deras anhöriga.  

RFSU anser att skolor måste ha en beredskap för att hantera den kris som uppstår när en elev blir utsatt för sexualbrott. Skolan skulle kunna vara ett viktigt stöd. RFSU-kliniken har sett alltför många fall där skolans personal stått helt handfallna. Även skolpersonal bör få utbildning om krisen efter ett sexualbrott.

Anhörigstöd 

Anhörigstöd diskuteras inte i utredningen. RFSU-kliniken har under flera år tagit emot anhöriga till sexualbrottsoffer inom ramen för ett samarbete med Alla kvinnors hus och Kvinnokriscentrum i Stockholm. Erfarenheterna från det arbetet visar att anhöriga också hamnar i en kris och deras egna reaktioner kan ta över. Om anhöriga inte får det stöd de behöver blir de oförmögna att hjälpa offret. Det är vanligt att anhöriga anser att det inte är någon idé att anmäla och det påverkar naturligtvis offrets anmälningsbenägenhet.

Män som sexualbrottsoffer

Även män utsätts för sexualbrott. I enkätundersökningen Sex i Sverige (1997) svarade 18 procent av kvinnorna och 10 procent av männen att de hade utsatts för sexuellt tvång. RFSU-klinikens erfarenhet är att män kan ha ännu svårare än kvinnor att anmäla eftersom det inte finns en medvetenhet i samhället om att män utsätts för sexualbrott. I promemorian nämns män ibland men diskussionen utgår oftast från att offren är kvinnor. Att män som utsätts för sexualbrott kan ha extra svårt att anmäla diskuteras inte utredningen, förutom att män omnämns som en särskilt utsatt och sårbar grupp som den föreslagna informationskampanjen bör ta upp.  

Det finns flera exempel på att män som sexualbrottsoffer faller bort i resonemangen. Utredningen om ombildning av Rikskvinnocentrum föreslog att det skulle utvecklas ett nationellt program om omhändertagande vid våldtäkt. I det förslaget exkluderades män som utsatts för sexuellt våld av andra män eller kvinnor. RFSU ifrågasatte detta i sitt remissvar. I Anmälan och utredning av sexualbrott ställer sig utredaren bakom förslaget om ett nationellt program och diskuterar inte risken att bortse från män som offer. Ett annat exempel på att män utesluts är att enheten för våldtagna kvinnor på Södersjukhuset i Stockholm, SÖS, inte tar emot män. RFSU-kliniken har goda erfarenheter av att ta emot både män och kvinnor i samma lokaliteter. RFSU kräver att de lokala enheter som skapas för sexualbrottsoffer ska ha kompetens att ta emot manliga sexualbrottsoffer.