Förslag till Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om abort och avbrytande av havandeskap samt Upphävande av Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1990:8) rörande omhändertagande av foster efter abort

Sammanfattning

RFSU välkomnar att Socialstyrelsen uppdaterar sina föreskrifter och allmänna råd rörande abort, inte minst med anledning av de ändringar som gjordes i abortlagen 2008 angående utländska kvinnors rätt till abort i Sverige.

Vi tycker emellertid inte att förslaget innebär en förenkling eller ett förtydligande av regelverket rörande abort. I vissa delar blir till och med skrivningarna mer svårtydda. Även om föreskrifterna och råden främst riktar sig till verksamhetschefer anser vi att det är viktigt för andra intressenter – vårdpersonal, aktörer i civila samhället, allmänheten och framför allt abortsökande kvinnor – att kunna ta till sig innehållet i föreskrifterna och råden.

Vi ser allvarligt på att förslaget, särskilt delen som rör kvinnor under 18 år, kan bidra till den oklarhet i frågor som rör exempelvis anmälningsskyldigheten och flickors och unga kvinnors sexualliv. De kan komma att uppfattas som om att vårdgivaren alltid bör kontakta föräldrar och/eller socialtjänsten när en ung kvinna begär abort.

RFSU förordar att dagens allmänna råd om att stödsamtal ska ges av en yrkesutövare med beteendevetenskaplig kompetens bibehålls. Vi avstyrker förslaget på rådet om lämplighetsbedömning vid fullföljande av medicinsk abort i hemmet.

RFSU hade också velat se en mer genomarbetad analys i konsekvensutredningen av hur utländska kvinnor hittills har utnyttjat sina möjligheter till abort i Sverige, och om det föreligger några hinder för dem att tillgodogöra sig denna möjlighet.

3 kap. 1 § Information till en kvinna som begär abort

RFSU efterlyser en helhetsöversyn av rutiner och rekommendationer rörande omhändertagande av foster. Vi motsätter oss förekomsten av rutinmässiga begravningsceremonier av foster efter aborter.

3 kap. 2 § Preventivmedelsrådgivning och stödsamtal

RFSU avstyrker förslaget att stödsamtal bör ges av en kurator eller en psykolog. Då få kvinnor utnyttjar möjligheten till stödsamtal idag, ter det sig onödigt att införa ytterligare krav avseende hur stödsamtalen bör gå till. Även om väntetiden på stödsamtal idag ofta löper parallellt med andra väntetider (se exempelvis Socialstyrelsens lägesbeskrivning Abortverksamheten till och med graviditetsvecka 12 från 2007) riskerar förslaget med en specificering av yrkeskategori att väntetiderna till abort ökar. RFSU vill behålla gällande skrivning att stödsamtal bör ges av yrkesutövare med beteendevetenskaplig kompetens.

3 kap. 3 § Om kvinnan är under 18 år

RFSU understryker vikten av att vårdgivaren har rutiner som reglerar hur informationslämnande till föräldrar eller socialnämnden eller motsvarande vid abort under 18 år ska hanteras. Vi anser dock att den föreslagna formuleringen är otydlig och riskerar att öka osäkerheten om vilka rättigheter unga kvinnor har när de söker abort. Att få samma behandling oavsett var man söker vård borde vara en självklarhet men den föreslagna formuleringen lämnar alltför stort utrymme för vårdgivarens godtycke och riskerar att öka den osäkerhet som råder idag.

RFSU förordar att de råd som återfinns i de nuvarande föreskrifterna och allmänna råden (5 kap. SOSFS 2004:4) behålls. Resonemanget som förs i dessa om ålder och mognad och den unga kvinnans integritetsskydd är en ytterst viktig vägledning för abortverksamheten.

Vi vill också i sammanhanget påminna om vikten av att i denna process ta hänsyn till pågående arbete hos Socialstyrelsen med att ta fram ”Vägledning och kunskapssammanställning i arbetet med sex och samlevnad och STI prevention”. Särskilt gäller detta frågan om hur vården ska agera i frågor kring sexuallivet hos flickor under 15 år.

4 kap. 2 § Kompletterande bestämmelser för medicinsk abort

RFSU avstyrker förslaget till allmänna råd om lämplighetsbedömning för fullföljande av medicinsk abort i hemmet.

Vi anser inte att särskilda överväganden om uppföljning av vård behöver göras för vård vid abort, utan att de krav som ställs upp på en god vård i exempelvis hälso- och sjukvårdslagens 2 a § också är tillämpliga här. Det är den behandlande läkaren som har ansvar för vård och behandling. Varför läkarens bedömning ska regleras vid just medicinska aborter är svårt att förstå.