”Dålig sex- och samlevnadsundervisning i EU-länder” (Sydsvenska dagbladet)

Idag samlas EU:s utbildningsministrar i Göteborg för att tala om hur skolan skall kunna bli bättre. En fråga som bör tas upp är alla barns och ungdomars behov av – och rätt till – bra sex- och samlevnadsundervisning i skolan.

Forskningen visar entydigt att bra sex- och samlevnadsundervisning i skolan är helt avgörande för att ungdomar skall få de verktyg som krävs för att skydda sig mot oönskade graviditeter och sexuellt överförda sjukdomar.

Den behövs också för att ungdomarna skall få möjlighet att reflektera över och analysera normer och värderingar om sexualitet och samlevnad, bli klara över sina egna ja och nej till sex, samt hjälpa dem att definiera sin egen sexualitet och dess uttryck.

Den skall bekräfta deras rätt till sin sexualitet, hjälpa dem att fatta – för dem själva – bra beslut och ge dem styrka att sätta sina egna gränser.

För att lyckas med detta måste undervisningen innehålla betydligt mer än biologi. Samtal om kroppen, lust och njutning, relationer, sexuella trakasserier, jämställdhet, sexuell läggning och samhällets sexualsyn är helt nödvändiga.

Så är det knappast i dag i Europa.

• I Österrike är skolorna starkt influerade av kyrkan, och sex- och samlevnadsundervisning anses vara mycket kontroversiellt.
• I Litauen har parlamentet nyligen godkänt en lag som förbjuder positiv information om homo- och bisexualitet i skolor, och nästa steg är kriminalisering av information om homo- och bisexualitet på offentlig plats.
• I Italien har alla försök att införa sex- och samlevnadsundervisning av kvalitet urvattnats av hänsyn till katolska kyrkan och andra religiösa grupper.
• I Polen måste eleverna ha tillstånd från sina föräldrar för att få delta i sex- och samlevnadsundervisning. Undervisningen leds inte sällan av en präst, nunna eller religionslärare, och i riktlinjerna för undervisningen står det att katolska kyrkans syn på sexualitet skall förmedlas.
• Kroatien, som vill in i EU, fälldes nyligen av EU-organet Europeiska kommittén för sociala rättigheter för att sex- och samlevnadsundervisningen innehåller diskriminerande och felaktiga påståenden om HBT-personer samt falsk och negativ information om preventivmedel.

Detta är bara några exempel. Inte heller i Sverige är det perfekt, trots att sex- och samlevnad varit inskrivet i grundskolans läroplan sedan 1955. Sverige kritiserades nyligen av FN:s barnrättskommitté för det höga antalet oönskade graviditeter och sexuellt överförda infektioner – och FN rekommenderade Sverige att satsa mer på sexualupplysning.

Men det finns bra exempel också. Finlands satsning på kvalitativ sex- och samlevnadsundervisning har givit goda resultat och Englands vilja att ta itu med antalet oöns kade tonårsgraviditeter och sexuella övergrepp genom att satsa på obligatorisk sex- och samlevnadsutbildning i skolan är berömvärda.

Men det räcker inte. Hela EU borde kunna enas om barns och ungdomars rätt till en bra sex- och samlevnadsundervisning, utan att för den skull behöva införa gemensam lagstiftning på området. Detta inte minst med tanke på att majoriteten av länderna i Latinamerika och Karibien vid en utbildningsministerkonferens förra året enades om att införa vetenskapligt baserad sexualupplysning i sina utbildnings- och skolsystem.

Att FN-organet Unesco inom kort släpper riktlinjer för hur alla länder skall kunna införa kvalitativ sex- och samlevnadsundervisning är ytterligare ett argument för EU:s stater att göra detta. Unescos riktlinjer är framför allt tänkta för utvecklingsländer, men nivån ligger långt över den vi kan se i många europeiska länder.

Även detta borde EU:s utbildningsministrar prata om, nu när de träffas i Göteborg – och i alla andra sammanhang där EU diskuterar utbildning, hälsa, ungdomspolitik och jämställdhet.

Vi uppmanar regeringen att lyfta fram frågan om alla ungas rätt till vetenskapligt grundad sex- och samlevnadsundervisning i skolan. Få saker inom utbildningsväsendet torde vara viktigare att tala om just nu.