Till sidans huvudinnehåll
Person i blå skjorta pratar i FN:s stora förhandlingssal.

Från protester på Tbilisis gator till förhandlingar i FN

Anika Tizliarishvilis starka engagemang för jämställdhetsfrågor väcktes redan som ung. Först visade hon sitt missnöje genom att protestera på Tbilisis gator. Nu har hon fått chans att göra sin röst hörd i rådet för mänskliga rättigheter i Genève.

När Anika Tizliarishvilis mormor var ung blev hon kidnappad av en man som bokstavligen ville ta henne som brud. Det var ett vanligt tillvägagångssätt i Georgien på den tiden. Och det förekommer än idag. Eftersom den bortförda flickan riskerar föra vanära över sin familj har hon inget annat val än att acceptera det påtvingade frieriet. Men Anikas mormor stod på sig och vägrade gifta sig med en man hon inte tyckte om. Detta trots den skam hon riskerade utsättas för.
– Mormor är verkligen min stora förebild. Det är mycket tack vare henne jag blivit en så övertygad feminist, säger Anika.

Brudkidnappning

Trots att det är förbjudet sedan 2017 har Georgien bland de högsta antalen barnäktenskap i Europa. Kidnappning av brudar förekommer fortfarande. Georgiens inrikesministerium registrerade 34 sådana fall under januari till september 2020, men mörkertalet kan vara stort.
Källa: equalitynow.org 

Redan som liten insåg Anika Tizliarishvili att män och kvinnor inte var jämställda. I skolan ansågs killarna ha en medfödd begåvning, medan tjejerna fick plugga till sig kunskap. När hon blev äldre och började jobba fick hon lägre lön än en manlig kollega med samma uppgifter och ansvar med förklaringen han hade en familj att försörja.

"Det finns alltid en anledning att demonstrera"

Den feministiska kampen ledde Anika ut på gatorna i Tbilisi för att protestera. Och trots att hon idag har en betald anställning på en organisation som driver hennes hjärtefrågor, ger hon inte upp sin aktivism.
– Det finns alltid en anledning att demonstrera i Georgien, säger hon.

Ett demonstrationståg med trummor och paraplyer.
Anika och hennes vänner i 8 mars demonstration 2014.
"Jag och mina kollegor går ofta ut och demonstrerar mot orättvisor än idag. Vi som har röster måste göra dom hörda."

2010 handlade protesterna om Patriarkets (högerextrema delar av ortodoxa kyrkan) förslag om att förbjuda abort. Anika och hennes kompisar gick ut på stan för att visa sitt missnöje. Vid ett tillfälle möttes cirka 20 unga demonstranter av 200 äldre, svartklädda herrar som skrek glåpord åt dem. Den högljudda protesten mot ortodoxa kyrkans starkt bakåtsträvande budskap fick stor uppmärksamhet. För första gången blev feminister synliga i det offentliga rummet vilket gjorde att fler slöt upp i protesterna, även den äldre generationens kvinnor.
– Min mamma har aldrig förstått min feministiska kamp. Men här kom vi överens. Idag har hon mycket större insikt i frågorna jag driver och står på min sida. Min pappa är helt tyst, men vi vet båda att det är hans sätt att stötta mig.

Fick till ändring i lagen

Den feministiska rörelsen i Georgien växte lavinartat och vid en demonstration, bara några år efter att Anika och hennes vänner gav sig ut första gången, deltog närmare 7.000 personer. Samma år hade 27 kvinnor dödats av sin partner eller ex-partner. Nu samlades demonstranterna utanför parlamentet för att uppmärksamma frågan om våld i nära relationer. Och demonstrationen gav konkreta, politiska resultat. En paragraf om besöksförbud tillkom i lagen om våld i nära relationer.
– Det är en så otroligt befriande känsla att jobba för en god sak och se förändringar gå igenom. En känsla av att verkligen kunna förbättra världen. Det har pushat mig att göra ännu mer, ännu bättre, för att skapa en bättre tillvaro för alla.

En person i mörk, kortklippt frisyr blir sminkad.
Aktivism kan också utföras online. Här är Anika i ett protestinlägg mot en sexistisk tv-reklam.

Könsstereotyper påverkar barn

Sedan några år tillbaka arbetar Anika på heltid för kvinnors rättigheter, som PR- och kommunikationsansvarig på Partnership for Human Rights. Organisationen driver strategiska, juridiska fall för att få till systematiska förändringar. Hennes erfarenhet härifrån kom väl till pass när hon nyligen följde med RFSU:s lärandenätverk Learning for Change till Genève. Tillsammans med några av de andra deltagarna från olika delar av världen, formulerade hon ett uttalande från RFSU, som hon sedan framförde:
“Studier visar att flickor börjar påverkas av skadliga könsstereotyper vid sex års ålder. Vid denna tidpunkt börjar flickor ifrågasätta sin egen intelligens. Detta påverkar deras beslutsfattande på alla områden i deras liv, inklusive yrkesval och hur och i vilken utsträckning de har rätt att delta i det offentliga livet. Detta bör ändras nu!”

Anikas mormor gick bort för några år sedan. Men hon skulle förmodligen ha varit väldigt stolt över att hennes barnbarn tagit den feministiska kampen ända från Tbilisis gator till beslutsfattande rum på internationell nivå.

Partnership for Human Rights

är en organisation som fokuserar på rättigheter för personer med funktionshinder, barns rättigheter och kvinnors rättigheter. Här jobbar sex jurister och tre administrativa medarbetare. För närvarande genomför organisationen RFSU:s projekt om SRHR för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning samt är en del av RFSU:s lärandenätverk Learning For Change.

Text: Ulrika Hammar