Sex i rörelse - om sexuell hälsa, normer och funktion

Det är 27 grader utomhus och minst lika varmt inne i föreläsningssalen på ABF-huset i Stockholm. Arrangörerna till konferensen Sex i rörelse, Isabel Lind från RFSU:s förbundskansli och Hanna Öfors från RFSU Stockholm, ber om ursäkt, men säger att det tyvärr inte är så mycket att göra åt saken. Publiken tar av sig till kortärmat och linne och snart är vi faktiskt alla så uppslukade av föredragshållarna att värmen glöms bort.

Dagen inleds med att Hanna, projektledare Sex i rörelse, berättar var projektet befinner sig nu, två år efter starten. Det är ett samarbete mellan RFSU Stockholm och Unga rörelsehindrade Stockholm som finansieras av Allmänna Arvsfonden. Syftet med projektet är att nå en målgrupp RFSU inte vanligtvis når med sin sexualupplysning.
– Ni som deltagare på dagens konferens är en av våra målgrupper. Tanken är att ni ska kunna få inspiration och kunskap att prata sex och sexualitet med unga med funktionsvariationer, säger Hanna.

Hon berättar vidare att projektet i huvudsak syftar till att öka den sexuella hälsa hos unga med funktionsvariationer, men att det också vill bidra till att RFSU Stockholms sexualupplysning blir inkluderande.
– Webbsidan som vi ska lansera ska vara en plattform där målgruppen känner sig representerad. Men materialet ska ändå vara så generellt att det går att använda när man pratar med unga, oavsett om de har en normbrytande kropp eller inte. Sexualitet är olika för oss alla, men det är på samma sätt oavsett funktion.

Alla är vi funktionsnedsatta någongång i livet

Nästa talare är Christine Bylund, doktorand i etnologi och efterfrågad föreläsare. Hon reder ut vad begreppet funktionsmaktordning innebär och hur det påverkar våra föreställningar om kroppar, lust och sexualitet. Hon berättar att mycket av våra antagande om funktionalitet vilar på en medicinsk grund. Den säger att det finns funktionshinder i ens kropp och att kroppen är i behov av korrigering för att komma över detta. På 70-talet ville aktivister göra upp med den här modellen. De menade att det inte var kropparna som gjorde att de funktionshindrades utan istället var det exempelvis trappans fel att de inte kunde ta sig fram. De sa också att det inte var deras ansvar att anpassa sig, utan det är samhällets ansvar och det är en resursfördelningsfråga.

Christine Bylund är doktorand i etnologi

Något senare lanserades cripteorin som förklarar funktionalitet på en glidande skala. Vi har alla en funktionalitet och vi kommer alla att vara funktionsnedsatta någon gång i livet.
– Men teorin säger också att man måste se vilka fördelar som finns av att ha en viss funktionalitet. Den som kan följa normen har mer handlingsfrihet och därmed mer makt. Antidiskrimineringsarbetet kan dock inte bara handla om bemötande. Vi måste förändra strukturer, möjligheter och mellanmänskliga relationer.

Viktigt att få prata om sex

Efter en välförtjänt paus med kaffe och smörgås pratar Jack Lukkerz, socionom, sexolog och lärare vid Malmö universitet, ändå om just bemötande. Han tar upp konkreta exempel på vad som kan vara ett gott bemötande i relation till sexualitet. Han förklarar att personer inom människovårdande yrken behöver bli bättre på att bearbeta egna tankar, känslor och värderingar för att motverka stereotyper och myter.
– Det viktigaste är att skapa en tillåtelse att prata om sexualitet. Sedan kommer möjligheten att ge information och fakta. Då behöver vi bli bättre på att se över vilka ord vi använder och hur dessa används. Jag har insett att alla inte är RFSU:are och många behöver jobba med att använda ord som benämner olika kroppar och uttryck.

Jack lyfter också behovet av att bekräfta och främja sexualitet och lägga en grund som handlar om en njutningsfull sexualitet. Först då blir det också lättare att motverka utsatthet.
– Det finns en hög grad av sexuell utsatthet som frodas i slutna rum där den omgärdas av tystnad. Med bättre förståelse för kroppen och dess integritet blir det lättare att säga till när något känns fel.

"Your kink is not my kink, but your kink is okay"

Eftermiddagen inleds med att Frida Ingha, som driver bloggen Ett gott liv, berättar om sitt liv och sina val. Det tog många år för Frida att få rätt diagnos och hon får tillbringa några minuter med att förklara den för oss. PHARC har fått namn utifrån de symtom den ger och som bland annat består av smärta i nerver, skakningar och en successiv hörsel- och synnedsättning. Frida gifte sig och fick barn ung och ungefär samtidigt som barnet började gå fick hon själv börja använda rullator och så småningom rullstol. När Frida skilde sig från sin man var hennes första tanke att hon inte skulle komma att ha sex igen.
– Det var både sorgligt och lite av en lättnad. Relationen jag varit i var dysfunktionell. Men så var jag på en föreläsning där föreläsaren som hade assistans pratade om personlig integritet. Och hon nämnde att hon gick på gayklubb där hon träffade flera av sina sexpartners. Det ställde allt på ända för mig! Jag hade gått omkring med en bild i huvudet att om man har en normbrytande funktionsvariation så har man inte mycket till sexuell identitet.

Frida Ingha driver bloggen Ett gott liv

Frida berättar vidare att hon blev arg på sig själv när hon kom på sin egen funkofobi. Att hon liksom bara hade hakat på sin partner och sett sin funktionsvariation som ett hinder att behöva komma runt.
– Nu ville jag bli fri från dom tankarna. Aldrig mer vill jag vara med någon som behöver acceptera hur min kropp är. Då är det bättre att inte vara med någon alls.

Första steget var att börja onanera, men ganska snart väcktes tankarna på att träffa andra. Internet blev lösningen. Här gick det att chatta och det var lättare att öppna upp när man inte behövde titta varandra i ögonen. Och här mötte Frida människor med normbrytande könsidentitet och olika fetischer som hon kände stark samhörighet med.
– När jag hållit på med detta i ett halvår bestämde jag mig för att gå på dejt med en tjej. Jag förvarnade assistenten om att vi kanske skulle ha sex när hon var där och hon tyckte inte alls att det var något problem.

När Frida kort därpå började nätdejta regelbundet tog hon upp frågan med resten av assistentgänget:
– Nu är en stående punkt på avstämningsmötena: "Är det något vi behöver ta upp angående mitt sexliv? Ska jag göra på något annat sätt?" Konstigare än så behöver det faktiskt inte vara!

Frida fortsätter förklara det här med sex och assistans på det mest självklara sätt med uttrycket "Your kink is not my kink, but your kink is okay."
– I det här sammanhanget betyder det att assistenten kan tänka att "Det du vill utöva behöver inte jag utöva, men jag kan ändå hjälpa dig att utöva det. Det spelar inte mig, det är inte jag som ska ha sex. Jag ska bara hjälpa dig att skapa de möjligheter du behöver för att njuta."

Kamprad visste hur man gjorde

Sista föreläsaren för dagen är Stefan Balogh, legitimerad arbetsterapeut och sexolog som under 17 års tid mött personer med fysisk funktionsnedsättning och deras frågor om sex.
– Klart att själva befruktningstillfället inte är arbetsterapi. Men om man inte kan ta sig till sängen eller stället där man vill utöva sin sexuella hälsa, då är det arbetsterapi. Det handlar om att ge individer möjligheten att hitta de förmågor de har. Vi ska träna, motivera och inspirera att få, eller komma tillbaka till, en möjlighet. Utifrån vad den personen vill förstås.

Stefan Balogh är arbetsterapeut och sexolog.

Stefan iscensätter också dråpliga situationer där det gått fel. Bland annat har han efter en incident fått ringa till en sänghisstillverkare som då påstod att "nej, hjälpmedlet är bara till för att man ska komma upp och ur sängen och däremellan sova i den. Inget annat".
– Tacka vet jag Ikea. Kamprad visste att sängar behöver testas för olika typer av rörelser som utförs i sängen. Vi löste det hela genom att åka till Ikea och köpte en säng med förhöjningsben.

Allra sista programpunkten för dagen är ett panelsamtal om sex, normer och framtiden med fyra personer med olika funktionalitet deltar. En av dom är Kalle Röcklinger, sakkunnig från RFSU:s förbundskansli:
– Vi på RFSU har tagit på oss ett uppdrag att stå för en bred sexualupplysning. Om man ska vara självkritisk kan tycka att vi ibland blir lite slöa när vi ska rikta oss till den breda allmänheten, för det blir nästan alltid detsamma som en normuppfyllande person. Vi skulle kunna ta ett större grepp om vems lust och kåthet det är vi skildrar och vem som syns och inte.

Det spritter i kroppen!

RFSU Stockholms projekt Sex i rörelse fortsätter ytterligare ett år. Förutom en egen sajt med sexualupplysning kommer man att ge ut en så kallad praktika om funkissex. Dessutom anordnar projektet, tillsammans med Unga rörelsehindrade, "Det spritter i kroppen" - ett sommarläger för unga med funktionsvariationer. Lägret tar upp teman som sex, relationer, kroppen och självkänsla. Både externa föreläsare och RFSU-informatörer medverkar.