Allt är möjligt - i framtiden
Tänk dig att det finns en massa datorer som både är intelligenta och har känslor. Tänk dig sedan att det är förbjudet att sätta in dessa datorer i en människoliknande kropp. Tänk dig att det finns folk gör det ändå och det utvecklas en svart marknad för dessa olagliga robotar…
Sci-fi har aldrig intresserat mig nämnvärt. Det har känts för avlägset, eller för obehagligt eller bara för svårt att ta på allvar. Men efter att jag lyssnat på Karin Waller från science ficionbokhandeln i Malmö och Lila Johansson, ordförande i RFSU Malmö, samtala om kroppar, könsroller, sexualitet och kärlek inom science fiction öppnar sig en ny värld för mig. Samtalet, som äger rum på Garaget, är en del av RFSU Malmös föreläsningsserie Framtidens sex.
Framtiden är redan här
Karins intresse för science fiction väcktes redan som barn via programmet ”Det var en gång i rymden” samt biofilmen E.T. När hon var lite äldre slukade hon Liftarens guide till galaxen, inte bara en gång utan flera. Nyligen gav hon själv ut sin första bok: en pansexuell, polyamorös piratsnuskroman under namnet The Incorrigible. Även Lila har varit en entusiastisk läsare av sci-fi sedan barnsben. Numera är hon glad över att få leva i en era då hashtaggen #sciencenotfiction är aktuellt.
– Mycket av det som kändes som helt avlägsna påhitt när jag var barn är ju faktiskt verklighet idag. Det är otroligt fascinerande!
Det som förvånar mig mest när de börjar samtalet är hur normutmanande science fiction genren är, och har varit genom tiderna. Karin börjar berätta att på första halvan av 1900-talet var science fiction det enda stället där icke- heteronormativa relationsformer kunde få komma till uttryck.
– Det var liksom, ”Hoppsan, på den här planeten fanns visst bara varelser av manligt kön. Vaaad ska dom ta sig till?” Och så slutar det med beskrivningar av män som har sex och relationer med andra män.
Hur har dom sex?
Andra berättelser från förra seklet kunde handla om att alla män hade utrotats och det bara fanns kvinnor kvar. När en person från vår nutid kommer på besök undrar han om de inte saknar alla männen. Hur gör de för att ha sex? Svaret blir att det var utmanande de första två generationerna, men nu, efter 900 år utan män, finns det ingenting som saknas. (I den här berättelsen kunde kvinnorna få barn med varandra.)
Karin berättar att sci-fi använder robotar och utomjordingar som en genväg att berätta om mänskliga relationer och utmaningar. Förr var det alltså bara aliens som beskrevs som homosexuella. Numera är det okej med homo- och bisexuella personer som mänskliga karaktärer. Och då tar man istället sig an nästa norm: I nutida berättelser är icke-mänskliga varelser transexuella och har t.ex som superkraft att kunna byta kön.
– Ja, sci-fi har alltid varit ett sätta att kritisera sin samtid. Det har skrivits mycket sci-fi i Sovjet och det skrivs mycket i Kina nu. Genom att hitta på att det är ”dom andra” som är märkliga kan nutida fenomen lyftas på ett sätt som annars skulle ha censurerats. Ett exempel är The three body problem där samkönade par går in i djupsömn för att vakna upp 200 år senare när homosexualitet är tillåtet.
Dystopier förvarnar oss
Även dystopier är till för att kritisera, men också förvarna. ”Titta här vad som kan hända om vi fortsätter som vi gör nu!” Ett exempel är The Handmaiden’s tale där män och kvinnor separeras och könsförtrycket eskalerar.
– Den är skriven som en kritik mot Bush, men är minst lika aktuell idag med Trump som president. Sci-fis styrka är verkligen att reflektera vår värld, säger Karin.
Karin och Lila avslutar samtalet med att spana framåt. Vad kommer vi vilja berätta om framtiden, i framtiden? Lila hoppas på fler katter och blir väldigt glad när Karin berättar att det börjat dyka upp rymdskeppskatter i några berättelser. Karin varnar för den motrörelse som börjat växa fram som ett svar på den alltmer normutmanande science ficion genren. De kallar sig sad puppies och tycker helt enkelt att normbrytande gått för långt. Men en sak är säkert: Klyschigt objektifierade karaktärer som den trebröstade horan från Liftarens guide till galaxen, känns väldigt avlägsen. Och själv har jag nu blivit helt övertygad om att science fiction kommer fortsätta utmana vår syn på sex, kroppar och identitet. Kanske ska jag rentav ta och läsa en bok...
RFSU Malmös föreläsningsserie Framtiden sex fortsätter under våren. Läs mer om denna här.