Till sidans huvudinnehåll

RFSU Stockholms informatörsverksamhet firar 25 år

Mycket har hänt sedan informatörsverksamheten drog igång hos RFSU Stockholm 1996. Vi tog chansen att prata med tidigare informatörer Fox Foxhage och Helene Delilah, och en av våra mest aktiva informatörer idag Even Baldvinsson. De berättar om informatörsverksamhetens utveckling, roliga minnen och vad rollen som informatör betytt för dem.

Person med glasögon och mörkt hår.
Fox Foxhage var skolinformatör på 90-talet. Han kommer från Jämtland och har även jobbat med utveckling för ungdomsmottagningarna i Värmland. Han läser just nu sexualmedicin och ska börja psykoterapeutprogrammet.

Fox Foxhage gick skolinformatörsutbildningen redan på slutet av 90-talet och träffade då tusentals unga. Sedan år 2000 har han svarat på frågor i “Kropp och knopp” i Kamratposten. Han har en masterexamen i sexoligi från Malmö universitet och examensarbetet handlade om unga BDSMutövare. Idag jobbar han som legitimerad hälso- och sjukvårdskurator och sexolog. – Jag är så glad att jag började som skolinformatör med RFSU. Det har lärt mig så mycket konkret och praktiskt, som har varit till stor nytta även i min utbildning och arbetet som sexolog.

Kan du berätta något minne som sticker ut från din tid som informatör?
– 2001 var jag med och skrev en rapport om informatörsverksamheten, "Bland horor, bockar och bögar- en rapport byggd på RFSU Stockholms skolprojekt". Det var en dokumentation över hur arbetet kring informatörsverksamheten såg ut vid den tiden, som finns kvar att läsa än idag.

Hur såg utvecklingen av passen ut under din tid som informatör?
– Jag minns att det som hände i samhället inverkade på hur samtalen kom att se ut i klassrummen. Till exempel när Lukas Moodyssons film ”Fucking Åmål” hade gått upp på biograferna så ändrades pratet fort och rejält om homosexualitet. Framförallt killar visade på gruppnivå en mycket mer accepterande hållning i prat och i värderingsövningar. Det var som att homofobi inte längre entydigt var norm, utan också kunde betraktas som något som plötsligt var lite daterat.

Person med lockigt hår.
Helene Delilah har varit anställd på RFSU sedan 2004 och var informatör under många år. Hon är en av grundarna till BDSM- klubben LASH, idag Wish, för personer som identifierar sig som kvinnor, transpersoner eller intersex. Hon är också medförfattare till boken "Stora sexboken - för tjejer som har sex med tjejer".

Helene Delilah gick informatörsutbildningen 2005 efter att hon fått jobb på RFSU Stockholms kansli. På kansliet har hon haft många roller, allt från kansliassistent, samordnare, föreningssekreterare och idag administratör. Intresset för att bli informatör väcktes när hon såg Sandra Dahlén föreläsa på en kurs genom LAFA, centrum för sexualitet och hälsa och berättade om informatörsverksamheten.
– Jag tänkte “Jag har ju alltid brunnit för sånt här! Jag vill gå och ska gå informatörsutbildningen”. Det är så kul att se hur bra det gått för flera av de jag utbildade mig med. Till exempel Inti Chavez Perez som idag är en känd sexualupplysare, journalist och författare eller Frida Sandegård som varit förbundsordförande för RFSL.

Hur tycker du att informatörsverksamheten utvecklats under åren?
– Det har varit en superpositiv utveckling. Idag är mycket av sexualupplysningen anpassad efter särskilda målgruppers behov och arenor. Det har satsats mycket på metodutveckling och från att träffa unga främst i skolan är vi nu även ute på fritidsgårdar, HVB-hem och språkintroduktionsklasser. Vi har till exempel också sexualupplysning som riktar sig mot unga som bryter mot funktionsnormen och på teckenspråk.

Vad var roligast när du var informatör?
– Att få följa ungdomarna i deras aha- upplevelser. Mellanstadiepassen var mina favoriter, för i den åldern har de generellt inte lärt sig att det skulle va pinsamt att ställa frågor om sexualitet, eleverna är mer rakt på och säger typ "åh, den här kondomen luktar godis!".

På vilket sätt har du haft nytta av din roll som informatör i andra sammanhang?
– Jag har fått så mycket pedagogiska redskap i samtalet som metod. Jag har fått höra att jag är bra på att lyssna och det har varit till så stor nytta, både i privata och professionella relationer. Jag kan aldrig bli fullärd och jag kommer alltid brinna för de här ämnena.

Person med mössa, näsring och glasögon.
Even Baldvinsson tar idag pass med RFSU Stockholm på en rad olika arenor så som skola, fritidsgårdar och verksamheter som möter asylsökande.Vid sidan av det är han också just nu särskilt intresserad på scenografi och har börjat praktisera på Galeasen Skeppsholmen.

Even Baldvinsson gick informatörsutbildningen 2016 och är idag en av RFSU Stockholms mest aktiva informatörer. Förutom informatörsskapet brinner han för konst och genusvetenskap. När han gick på Nyckelviksskolan blev han uppmuntrad av en klasskompis som själv var informatör att söka utbildningen.
– Jag letade efter ett sammanhang där jag kunde utforska mig själv, en trygg sfär. Sen har jag stannat kvar för att jag tycker det är så kul!

Vad är det bästa med att vara informatör?
– Kidsen helt klart! Att hålla ett pass och känna att man verkligen når fram. Det är också kul när lärare som till en början kan verka lite skeptiska, hänger kvar och blir en del av gruppen, det tycker jag är jättekul!

– Ett av mina bästa pass var nyligen när jag höll ett fritidspass på Träffstugan i Sköndal, en fritidsgård för personer med funktionsvariationer. Det var så härlig stämning direkt när jag kom dit och vi pratade och skojade om precis allt.

Vad har din roll som informatör gett dig?
– Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv och mitt sätt att se på sexualitet. Responsen från det jag lär ut reflekterar jag mycket över, erfarenheterna är så värdefulla att ta med sig i sitt eget liv.

Text: Mandy Algeborg