Statens Medicinsk-etiska råds synpunkter på assisterad befruktning
RFSU har beretts möjlighet att yttra sig över de synpunkter som Statens Medicinsk-etiska råd (i fortsättningen kallat Rådet) har avgivit till regeringen rörande vissa frågor i samband med befruktning utanför kroppen (1995-04-19). I vad RFSU nu har att anföra behandlas endast de förändringar av nuvarande lagstiftning som Rådet har föreslagit, samt de förslag till ändrad lagstiftning som RFSU, till skillnad från Rådet, vill förespråka
Rådet föreslår att det i framtiden bör bli tillåtet att använda donatorsperma i samband med IVF (In vitro fertilisering) med kvinnans egna ägg. Tidigare har donatorsperma endast kunnat användas vid insemination. RFSU delar denna uppfattning och instämmer även i argumentationen för densamma. Det finns enligt vår åsikt inga godtagbara etiska skäl för att betrakta spermadonation som acceptabel i samband med insemination men icke vid IVF
Vidare anser Rådet att IVF med äggdonation och makes/sambos sperma i framtiden bör tillåtas för kvinnor i fertil ålder och på grund av medicinsk indikation. RFSU stödjer detta och instämmer i argumentationen: man bör inte ha olika synsätt på mäns och kvinnors ofruktsamhet. Om en man är ofruktsam kan redan nu sperma från donator användas tillsammans med makas/sambos ägg. I konsekvens med detta bör äggdonation bli tillåten tillsammans med makes/sambos spermier då kvinnan är oförmögen att producera egna ägg. Det finns inga etiska skäl att neka äggdonation då kvinnan i ett förhållande är ofruktsam om man accepterar spermadonation då mannen är ofruktsam.
RFSU anser i likhet med Rådet att också ett barn som fötts efter befruktning med donatorsperma eller genom äggdonation, i mogen ålder ska ha möjlighet att få reda på donatorns identitet.
RFSU delar även Rådets inställning till surrogatmödraskap och anser således att denna möjlighet inte bör vara tillåten. Surrogatmödraskap är förknippat med alltför många psykologiska, juridiska och etiska problem för att kunna accepteras
RFSU delar också Rådets hållning i frågor som gäller alternativa tekniker för fortplantning och frysning av befruktade ägg.
På en punkt anmäler emellertid RFSU en avvikande åsikt. Rådet anser nämligen att IVF med både ägg- och spermadonation även fortsättningsvis bör vara förbjudet. Huvudskälet tycks vara att ett sådant förfaringssätt helt skulle upphäva det ”genetiska sambandet” med det blivande föräldraparet (s. 7). RFSU kan icke dela denna ståndpunkt, utan anser att IVF med både ägg- och spermadonation i framtiden bör tillåtas efter medicinsk indikation och i övrigt på ett sätt som överensstämmer med de regler som gäller barn som befruktats genom IVF.
Anledningen är att RFSU underkänner argumentationen mot en dylik lagändring. Denna kan framställas i fem punkter.
- Rådet anför att man ser ett ”delvis bevarat genetiskt samband” som ett ”nödvändigt kriterium för att tillåta en av samhället godtagen teknik för assisterad befruktning” (s 33). Rådet underlåter emellertid att tala om varför det skulle förhålla sig på detta sätt. Man får aldrig klart för sig vilka skälen är för att ett genetiskt samband skulle utgöra ett ”nödvändigt” kriterium för IVF med både ägg- och spermadonation.
En möjlig tolkning av argumentet skulle kunna vara föreställningen att ”genetiskt samband” utgör en nödvändig förutsättning för föräldraskap överlag. Detta hade gjort argumentet begripligt, men samtidigt oacceptabelt eftersom adoptivbarn helt saknar genetiskt samband med sina föräldrar. Ingen hävdar att adoptivföräldrar inte skulle vara riktiga föräldrar - Ytterligare ett diffust argument anförs av Rådet mot ägg- och spermadonation. Tanken är att ett ”accepterande av metoden också ses som en alltför långtgående strävan att med tekniska insatser kompensera livets ofullkomligheter” (s 33). Men vilka skäl kan anföras som stöd för att detta skulle vara alltför långtgående, medan spermadonation med eget ägg eller äggdonation tillsammans med makes/sambos sperma inte är det? Tekniskt och medicinskt kan IVF med både ägg- och spermadonation knappast anses vara mer komplicerat än IVF med äggdonation med makes/sambos sperma eller spermadonation med makas/sambos ägg
- På några ställen i Rådets yttrande hänvisas till vad som kallas ”naturens ordning” (s 21, 27). Detta används sedan i ett argument mot ägg- och spermadonation. Rådet antyder nämligen att all äggdonation egentligen är ett ”för stort ingrepp” mot denna ordning
Om man bortser från att det faktum att uttrycket ”naturens ordning” är synnerligen oklart, är sanningen den att all sjukvård, eller åtminstone en mycket stor del, innebär ett slags ingrepp i ”naturens ordning”. Men ingen vill ju hävda att människan p g a detta saknar rätt att ingripa mot naturen när denna synes motverka vad som anses gott för människan. Hjärttransplantationer är t ex både tekniskt och medicinskt mycket mer komplicerade än IVF med ägg- och spermadonation. - RFSU avvisar ytterligare ett av Rådets argument mot ägg- och spermadonation. ”Det finns en risk för att ägg och sperma ses som objekt vilka är fritt tillgängliga för att skapa en människa” och därmed en risk för en förstärkning av en ”teknifierad” istället för ”personalistisk” människosyn.
Bortsett från att Rådet aldrig närmare klargör vari en ”teknifierad” människosyn skulle bestå, blir det egendomligt att ställa en sådan mot en personalistisk. För ingen menar väl att ett barn som tillkommit genom både ägg- och spermadonation inte skulle var en person (i just den mening man brukar lägga i begreppet ”personalistisk”). Barnet har ju en genetisk far och en genetisk mor, sprecis som alla andra barn. Inte heller kan man på allvar mena att ett barn befruktat genom IVF med sperma- och äggdonation skulle vara ett slags artefakt. Dessutom: funnes det en dylik risk för en teknifierad människosyn, gäller detta naturligtvis också barn som tillkommit genom IVF med spermadonator eller genom äggdonation - Att som Rådet karaktärisera ägg- och spermadonation som en metod vilken ”skulle kunna betecknas som embryoadoption” anser RFSU vara rent missvisande. Detta betonas också i ett särskilt yttrande av en av de sakkunniga, läkaren och författaren P.C. Jersild. Han säger ”Man kan i strikt mening inte adoptera en befruktad äggcell så liten att den inte går att skönja med blotta ögat. Barn adopterar man, inte celler” (s 74). En liknande kritik mot resonemanget om ”embryoadoption” förekommer också i professor Göran Hermeréns särskilda yttrande (s 77). Att därför som Rådet påstå att adoption av ett barn som redan saknar föräldrar skulle vara ”ett närliggande och godtagbart alternativ” måste beskrivas som både irrelevant och okänsligt. Ty som P.C. Jersild säger i sitt särskilda yttrande ”Javisst - adoption är ett alternativ till samtliga IVF-förfaranden”
RFSU anser därför att man av humanitära skäl bör acceptera en lagändring vilken innebär att IVF med både ägg- och spermadonation blir tillåten i Sverige för den begränsade skara makar/sambor vilka båda råkar vara ofruktsamma
RFSU anser vidare att möjligheten till insemination, IVF och äggdonation skall omfatta även lesbiska par och ensamstående kvinnor
För Riksförbundet för Sexuell Upplysning
Sten Philipson
FS-ledamot
Margó Ingvardsson
förbundsordförande