Förslaget till ny sexualbrottslagsstiftning - SOU 2001:14

När sexualbrottskommittén lade fram sitt betänkande år 2001 (SOU 2001:14) mottog RFSU det, med vissa invändningar, positivt. Du hittar remissvaret här.

Sammanfattningsvis är intrycket att regeringens förslag tar ett steg tillbaka jämfört med kommitténs förslag. Frågan vi ställer oss är varför detta stora arbete med radikala direktiv från regeringen skulle läggas ner, om man i alla fall endast avser att göra smärre, men viktiga, förändringar i lagen. RFSU såg sexualbrottskommittés arbete och förslag som ett steg mot en modernare syn på frågor kopplade till sexualitet och integritet.

Regeringen har nu valt att lägga fram ett förslag som bygger på nuvarande lagstiftning och som inte på ett genomgripande sätt försöker att ändra synen på sexualiserat våld. Det gäller både språkligt och i värdegrunden.

Texten är svårgenomtränglig, men för den skull sannolikt inte mer rättssäker. RFSU ansåg att kommittén i enlighet med sina direktiv lagt ner stor möda på att skriva förslag till lagtexter som var begripliga och tydliga.

Kommittén valde också att så mycket som möjligt samla de paragrafer som berör skyddet av barns sexuella integritet. Regeringen har i sitt förslag splittrat upp det mer vilket gör det svårare att få grepp om vad som faktiskt föreslås beträffande barns skydd.

Kommitténs förslag var tydligare skrivet och mer strukturerat än det nu utskickade. Också ur den aspekten var förslaget ett klart steg framåt. Det förslag som kommittén lade fram borde i sin tydlighet kunna tjäna väl för domstolarnas bedömning.

Språk och struktur

Regeringen har valt att använda flera nya och viktiga begrepp som kommittén förslog. Detta är mycket bra anser RFSU. Det gäller begrepp som sexuell handling, kränkande sexuell handling och kränkande av den sexuella integriteten. Sexuell handling ska ses som ett vidare begrepp än det tidigare sexuellt umgänge, något som RFSU anser vara bra och som väl stämmer överens med en modernare syn på sexualitet och övergrepp.

Men RFSU är undrande över vissa preciseringar. Till exempel sägs att urinera eller tömma tarmen eller få sexuell utlösning på någon annan inte ska räknas till de sexuella handlingar som faller under paragraf 2 om sexuellt tvång. Detta tycks oss som en besynnerlig ståndpunkt som vi hoppas att man ändrar när lagrådsremissen skrivs.

Kommittén föreslog att begreppet sexuell kränkning också skulle kunna infatta även kränkningar som är verbala eller handlar t ex om att ovälkommet och sexuellt ta på en annan person på ett sätt som denna kan uppfatta som en kränkning av hennes eller hans sexuella integritet. Detta är självfallet en viktig ideologisk diskussion och en fråga för t ex sexualundervisningen i skolan att arbeta med inom ramen för sexualitet-, samlevnad- och jämställdhetsfrågor.

Men RFSU anser, i likhet med det utsända förslaget, att detta knappast är en fråga som bör eller är möjlig att reglera i straffrättslig lagstiftning. Det skulle rent av kunna vara direkt kontraproduktivt eftersom tolknings och gränsdragningsfrågor skulle bli oerhört svåra.

Våldtäkt

Lagstiftning och domar kring våldtäkt är en fråga som under de senaste åren häftigt har debatterats i Sverige. Regeringen förslår förändringar i några viktiga frågor. T ex anser RFSU att det är ett framsteg att rubriceringen våldtäkt även kan gälla "fulla flickor" och de inte längre behöver skylla sig själva.

Man har valt att i likhet med kommittén anse att det är våldtäkt att otillbörligt utnyttja en person som på grund av medvetslöshet eller höggradig berusning inte kan freda sig. Regeringen har lagt till, rädsla eller annat liknande tillstånd eller funktionshinder som andra tillstånd där någon kan utnyttjas. Detta anser RFSU är bra.

Tyvärr innehåller den föreslagna texten om våldtäkt och hur detta ska definieras, till skillnad från kommitténs text, en kopplig till samlag som norm för kränkningens svårighetsgrad.

Regeringen har valt att ha tala om "kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförliga med påtvingat samlag." Detta betyder att människor som inte har detta som norm kommer att få svårighet att definiera vad som är en kränkning värt att dömas för våldtäkt. Med en sådan formulering bidrar man till att förminska den kränkning som inte är samlagsliknande.

RFSU anser att kommittés formulering är avsevärt mycket bättre i detta avseende, eftersom den likställer sexuella kränkningar på samma nivå utan att ha samlag som norm. Regeringen skriver att det nya begreppet sexuell handling kommer att få begränsad betydelse för våldtäkt eftersom det ska vara handlingen som är jämförbar med påtvingat samlag. RFSU anser istället att kommitténs förslag bör vara det som används. Där talas om "en sexuell handling som är allvarligt kränkande med hänsyn till tvågets art eller omständigheterna i övrigt."

Regeringen föreslår också att mindre allvarlig våldtäkt ska finnas som begrepp. Detta för att undvika vad man kallar tröskeleffekt. RFSU delar inte den uppfattningen.

Om det finns mindre allvarlig våldtäkt som brottsrubricering kan vi se en risk att domstolarna i stor utsträckning kommer att döma efter den lägsta straffskalan.

Sexuella brott mot barn

Regeringen gör liksom kommittén en tydlig uppdelning mellan barn och vuxna när det gäller skydd mot sexuella övergrepp, utnyttjande och kränkningar. Detta är välkommet.

Kommittén föreslog att varje sexuellt övergrepp mot barn under 15 år ska anses som våldtäkt. Detta gör också regeringen, men samtidigt som man stärker barnens skydd tar man tillbaka med den andra handen genom att föreslå att "mindre allvarlig våldtäkt" ska vara ett begrepp. Argumentet att tonåringar på var sin sida om 15 årsgränsen skulle skyddas av detta riskerar att användas för att gradera övergrepp mot barn.

Sexuellt umgänge mellan barn och vuxna bör alltid anses vara våldtäkt. RFSU anser att en våldtäkt varken mot vuxna eller mot barn kan graderas på det sättet. Man kan tala om våldtäkt och om grov våldtäkt, men en mindre allvarlig våldtäkt är en anomali och ett svårdefinierat begrepp.

Sexuellt utnyttjande av barn föreslås av regeringen infatta handlingar som att förmå ett barn att posera eller utföra sexuella handlingar mot ersättning. RFSU är enig i sak men föredrar begreppet sexuell exploatering som är det ord som kommittén använde.

Lagen om köp av sexuella tjänster

Lagförslagen innehåller också utvidgningar av sexköpslagen Detta är konsekventa ändringar till den gällande lagen. RFSU har invändningar emot lagen som sådan, men dessa tar vi inte upp i detta sammanhang. Vi har inte några invändningar vad gäller det som föreslås beträffade lagstiftning i frågor som rör koppleri och de som rör människohandel för sexuell exploatering. Vi delar synen på att den dubbla straffbarheten bör tas bort, liksom vad gäller förslagen om att ändra preskriptionsbestämmelser vid allvarliga sexualbrott mot barn, så att de gäller från det att barnet blir myndigt.

Sexuellt utnyttjande av beroendeställning

RFSU ser ingen anledning till att ändra kommitténs förslag och tala om att allvarligt missbruka i stället för att bara tala om att missbruka. Hur ska dessa graderingar göras? Riskerar det inte att bli ytterligare ett skäl till att döma lägsta straff för utnyttjande av barn.

Samlag mellan helsyskon

Sexuella handlingar mellan närstående är komplicerade. RFSU är en organisation som verkar för vuxna människors sexuella självbestämmande. Vi är emellertid medvetna om de beroendeförhållanden som kan uppstå mellan föräldrar och barn samt mellan syskon. Vi ser här ingen skillnad mellan hetero- och homosexuella handlingar eller sexuella handlingar mellan hel- respektive halvsyskon, adoptivföräldrar och deras barn. RFSU är dock tveksam till om dessa handlingar ska regleras i brottsbalken. Eftersom vi anser att det genetiska argumentet är svagt och det etiska skälen inte tillräckligt utredda uppmanar RFSU justitiedepartementet att återigen belysa denna fråga.