"Moderaternas argument håller inte”

Moderaternas Elisabeth Svantesson och Hans Wallmark skriver i sin replik till oss 41 organisationer att de vill slopa enprocentmålet för att göra biståndet mer effektivt. Inom biståndet mäts effektivitet genom att titta på i vilken utsträckning resurserna gör skillnad för de som lever i fattigdom och förtryck. Där har OECD-DAC:s senaste granskning visat att Sverige klarar just det. Svenskt bistånd går till de människor som lever i störst fattigdom och utsatthet. Det betyder att de som berörs av och är i störst behov av den här budgetposten är människor utan någon egen röst i Sverige. I de flesta andra frågor kan vi föra en samhällsdebatt där de som berörs av nedskärningar kan höras, men så är det inte med det internationella biståndet. Risken med att frångå ett principbeslut om en nivå Sverige ska klara, är att just den här budgetposten blir extra sårbar för minskningar varje gång det saknas pengar någon annanstans. Därför är ett principiellt åtagande om en procent av BNI viktigt.

Ett återkommande argument för att skära i biståndsbudgeten är att ”det är behoven som ska styra”. Men – hungern ökar i världen, klimatkrisen tvingar människor på flykt och demokratin går bakåt. Om behoven ska styra behöver vi öka vårt bistånd. Även om alla världens givarländer skulle öka sina biståndsmål till en procent skulle det ändå inte täcka behoven. Idag täcks FN:s humanitära appeller bara till 60 procent, för att nämna ett exempel.

Sverige kan inte lösa hela världens problem, men vi kan som land med en stark ekonomi hålla en hög ambitionsnivå som inspirerar andra. Att Sverige har en hög trovärdighet i internationella sammanhang är en konsekvens av en högt ansedd utvecklingspolitik och erkänt effektivt internationellt bistånd.

Svantesson och Wallmark skriver också att ett enprocentmål gör biståndet ”ryckigt”. Men det som har skapat extrem ryckighet i biståndsbudgeten de senaste tio åren är inte modellen med en procent av BNI utan turerna kring avräkningarna från biståndet för flyktingkostnader i Sverige, något som Riksrevisionen pekat på som ett problem. Både tidigare alliansregeringar och S+MP-regeringar har gjort avräkningar som inneburit plötsliga förändringar på miljarder kronor i biståndsbudgeten. För att motverka ryckighet bör avräkningarna fasas ut. Till dess måste reglerna för avräkningar slås fast, utan nya försök att öka användandet av biståndsbudgeten till andra utgiftsområden.

Svantesson och Wallmark beskriver att det finns länder som är beroende av biståndsmedel även efter decennier av insatser. Det stämmer, det finns enorma ojämlikheter inom länder och i världen som gör att människor hålls kvar i fattigdom. Bistånd kan inte göra allt, utan all politik måste verka i samma riktning. Fattigdomsbekämpning är inte mekanik, utan en mängd komplexa faktorer som samverkar, inte minst ett lands nivå av jämställdhet och demokrati. Det är också anledningen till att alltmer av biståndet är demokratistöd, som att stärka institutioner, stödja organisering för mänskliga rättigheter, skydda förföljda rättighetsförsvarare och bekämpa korruption.

Vidare skriver Svantesson och Wallmark att majoriteten av Sida-finansierade biståndsprojekt tar slut när finansieringen tar slut, som ett argument för biståndets ineffektivitet. Men det speglar en gammaldags syn på bistånd som förutsätter att bistånd främst skulle vara småskaliga produktiva projekt. Visst är det viktigt att mäta hållbarhet, men att bekämpa fattigdom kan till exempel handla om vilka förändrade attityder, lagstadgade rättigheter eller stärkta institutioner och rörelser som lever kvar när ett projekt avslutas, inte att själva projektet drivs vidare. Det kan även handla om att stödja rättighetsförsvarare som arbetar i extrem motvind att överhuvudtaget kunna höras och verka i länder där förtrycket är hårt.

Vi välkomnar Moderaternas, och andra partiers, engagemang i biståndsfrågan. Svantesson och Wallmark vill se ett ”mer fokuserat och effektivt bistånd” och efterlyser ”nödvändiga förändringar”. Svenskt bistånd är bra, men det finns mycket som kan bli bättre. Vi diskuterar mer än gärna hur biståndet kan utvecklas så att resurserna används på bästa sätt och fortsätter göra skillnad för de människor som behöver det mest.

Erik Lysén, chef, Act Svenska kyrkan
Ingela Holmertz, generalsekreterare, Actionaid Sverige
Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna
Anna Svärd, generalsekreterare, Barnfonden
Georg Andrén, generalsekreterare, Diakonia
Frida Dunger Johnsson, verksamhetsledare, Emmaus Stockholm
Daniel Grahn, generalsekreterare, Erikshjälpen
Ulrika Urey, kanslichef, Fair action
Hanna Dahlström, kanslichef FIAN Sverige
Anna Stenvinkel, generalsekreterare, Forum syd
Silvia Ernhagen, vd, Hungerprojektet
Martin Nihlgård, generalsekreterare, IM
Mona Örjes, ordförande, IOGT-NTO-rörelsen
Alexander Clemenson, generalsekreterare, KFUM Sverige
Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare, Kristna fredsrörelsen
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare, Kvinna till kvinna
Klara Knapp, ordförande, Latinamerikagrupperna
Judy McCallum, Executive Director, Life & Peace Institute
Eliot Wieslander, generalsekreterare, Läkare i världen
Lars Arrhenius, generalsekreterare, Läkarmissionen
Alán Ali, ordförande, MÄN
Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes internationella center
Johan Pettersson, generalsekreterare, Oxfam Sverige
Mariann Eriksson, generalsekreterare, Plan Sverige
Gerardo Lizano, kansliansvarig, Praktisk solidaritet
Sandra Ehne, förbundsordförande RFSL
Anna-Karin Johansson, generalsekreterare RFSU
Carolina Ehrnrooth, verksamhetsledare, Svalorna Indien Bangladesh
Klas Sellström, verksamhetsledare, Svalorna Latinamerika
Andreas Stefansson, generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén
Agnes Hellström, ordförande, Svenska freds- och skiljedomsföreningen
Anders Malmstigen, generalsekreterare, Svenska missionsrådet
Jan Strömdahl, ordförande, Svenska Västsaharakommittén
Malpuri Groth, Sveriges Kvinnolobby
Sofia Östmark, kanslichef, Union to union
Maria Schultz, verksamhetschef, Vi-skogen
Peter Brune, generalsekretare, War child
Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare, Wateraid Sverige
Anna Tibblin, generalsekreterare, We effect
Martin Uggla, ordförande, Östgruppen

samordnat av Concord Sverige.