Globalt forum samlade feminister från hela världen

Under konferensens första dag blev det tydligt att det som ibland beskrivs som fjärde vågens feminism har många styrkor. Den kännetecknas bland annat av att den är transnationell, intersektionell, transinkluderande och synlig både i onlinekampanjer och fysiska protester. Lena Gemzöe och Thaïs Machado-Borges från Stockholms universitet berättade om sin forskning om genusmotstånd i Brasilien. Thais Machado-Borges inledde med att sätta kampen ”för” och ”mot” genus i ett socioekonomiskt och politiskt sammanhang. Kampen för genus bör ses i en kontext av ekonomisk instabilitet och av högerns taktik att sprida rädsla.
– En intressant skillnad mot Sverige är att när anti-genusidéer började spridas här var det en del av en backlash mot feminismen som samtidigt blev mindre synlig. I Brasilien sammanföll antigenus-fenomenet istället med uppsvinget för feminism i form av fjärde vågen, berättade Lena Gemzöe.

2025 markerar tio års-jubileet av fjärde vågens feminism i Brasilien. 2022 förlorade Bolsonaro valet och delar av den feministiska rörelsen tog plats i regeringen.
– Det är verkligen en framgångssaga kring hur en aktivistisk rörelse kan växa och få politiskt inflytande och makt, sa Lena Gemzöe.

Koloniala strukturer kvarstår

Men vi skulle inte vara där vi är idag om det inte vore för den feministiska historien. Eveling Carrazco från Nicaragua påminde om att feminister tidigt organiserade sig mot kolonialismen och lyfte exemplet med Ana Kauna, en kvinna från ursprungsbefolkningen, som stod upp emot Christopher Columbus invasion 1492. Men koloniala strukturer kvarstår inom feminismen och allas röster blir fortfarande inte hörda, menade Eveling.
– Jämställdhetsagendan är fortfarande kopplad till koloniala strukturer, nyliberalism och rasism, som feministerna María Lugones och Yuderkys Espinosa påpekar. Därför måste vi fråga oss: Hur kan vi bygga samarbeten och systerskap mellan feminister när vita kvinnor fortfarande har makten och talar för oss? Och hur kan vi se till att forskare inte bara kommer från det globala nord, medan vi i det globala syd fortsätter bli studerade istället för att själva leda forskningen?

Många av deltagarna berördes av Evelings föredrag och frågan om hur feminismen kan bli mer inkluderande lyftes på nytt i slutet av dagen.
– Att feministiska rörelser idag pratar mycket om intersektionalitet betyder inte att allt redan funkar i praktiken eller att alla konflikter inom den feministiska rörelsen är lösta. Koloniala strukturer finns fortfarande kvar. Intersektionalitet, både i tanken och i praktiken, är något vi behöver lägga all vår kraft på att fortsätta utveckla, sa Daniela Chironi från Scuola Normale Superiore i Italien.

Välfinansierade anti-genusrörelser delvis framgångsrika

Dagen avslutades med faktiska exempel från feministiska aktivister i Ghana, Kenya och Centralamerika. Utmaningarna är att anti-genusrörelser är välfinansierade och välorganiserade - och har delvis varit framgångsrika genom att utnyttja människors oro och spela på nationella värderingar. De skapar en berättelse där de framställer sina idéer om att nedmontera sexuella och reproduktiva rättigheter som ett uttryck för "lokala värderingar". Även om denna berättelse ofta inte är sann, så har de på många platser lyckats mobilisera hat och ilska mot aktivister, som drivs i exil och splittras upp. Ett förslag på lösning som flera talare nämnde var att bygga breda intersektionella allianser, avslöja varifrån motståndarnas pengar kommer och vilken agenda de har. Sist men inte minst lyftes vikten av att ta hand om varandra.
– Vi organiserade en feministisk healingfestival där vi fick utrymme att vila, gråta, vara glada och bara andas lite. En sak du kan göra i solidaritet är att uppmärksamma vilka som är utmattade och stödja dem, berättade Wambui Esther Kimani från Zamara Foundation.

Nya vägar för finansiering och stöd

Konferensens andra dag inleddes med en fortsatt presentation av aktivisters framgångar och utmaningar. Nu var det representanter från bland annat CDD Argentina, Sri Lanka Family Planning Association och IDI Liberia som delade sina erfarenheter. Det blev tydligt att överallt försvåras arbetet med SRHR på grund av politiskt motstånd, konservativa normer och diskriminering.

Den sista programpunkten var ett panelsamtal med rubriken Alternative Forms of Resource Mobilisation and Fundraising. Flera talare lyfte fram hur feministiska och hbtqi-rörelser försöker hitta nya vägar för finansiering när traditionellt stöd minskar och politiska restriktioner ökar.

Samuel Shapiro från The Other Foundation i Sydafrika betonade vikten av deltagande finansieringsmodeller, där de berörda själva fattar beslut om resurserna:
– Finansiering är rörelsernas livsnerv – den ger dem energi, synlighet och uthållighet. När vi ser till att resurserna stannar kvar i rörelserna gör vi det möjligt för dem att vara redo när något inträffar: att ta tillvara möjligheter till framsteg eller att skydda sina samhällen i tider av hot.

Osäker ekonomisk situation för hbtqi-rörelserna

Katrina Anderson från Global Philanthropy Project (GPP) beskrev den osäkra ekonomiska situationen för globala hbtqi-rörelser. Mellan 2020 och 2022 var stödet större än någonsin, men därefter har flera ledande givarländer kraftigt dragit ner på sina bidrag och filantropins prioriteringar håller på att skifta. Samtidigt fortsätter anti-genusrörelser att ha betydligt mer resurser än arbetet för hbtqi-rättigheter. Under 2021–2022 hade bara tre anti-genusrorganisationer högre intäkter än de sammanlagda bidragen till 8 000 globala hbtqi-organisationer. GPP såg denna utveckling komma och lanserade 2024 kampanjen Fund Our Futures, som mobiliserat 182 miljoner dollar (ca 1,9 miljarder kronor) i ny finansiering till hbtqi-rörelser världen över fram till den 1 juli 2025.
– Men eftersom de traditionella finansieringskällorna håller på att sina, återstår utmaningen att bygga upp långsiktigt hållbara resurser för inkluderande rörelser för jämställdhet, avslutade Katrina Anderson.

Solidaritet övervinner maktobalanser

Oleksandra Brashovetska från organisationen FRIDA The Young Feminist Fund betonade behovet av långsiktigt stöd och omsorg för aktivister. Kortvariga projektbidrag räcker inte för att bygga rörelser, särskilt när många aktivister lever och arbetar under osäkra förhållanden och hotas på grund av sitt engagemang.
– Maktoblanser övervinns med hjälp av solidaritet. Vi måste finansiera kollektiv, inte bara enskilda projekt, och sätta välmående och omsorg i fokus, sa hon.
Gemensamt för alla talare var insikten att rörelsernas överlevnad kräver både innovation och samarbete. De satsar på nya finansieringsmodeller, regionala och globala solidaritetsnätverk samt strategier som stärker säkerhet och välmående – allt för att fortsätta kampen för rättigheter i en allt mer fientlig omvärld.

Text: Ulrika Hammar
Illustration: Eva Fallström