Inom ramen - föräldraskap på lika villkor

Genom fotografi, måleri och ljudverk visade 25 utställare hur de på olika sätt förhåller sig till föräldraskap. Lyckliga familjer porträtterades, men även föräldraskapet som aldrig blev av eller liv där föräldraskapet aktivt valts bort fick ta plats.

Marre Ahlsén, projektkommunikatör på Funktionsrätt Sverige, har curerat utställningen. Hon berättar att flera av utställarna mött en tvekan från omgivningen när de uttryckt en önskan att bli förälder. Reaktionerna har ofta handlat om oro eller misstro: ”Inte ska väl du ha barn?” Utställningen ville visa något annat.
– Vi vill lyfta att det är roligt med barn, relationer och familj. Och att människor med funktionsnedsättning väljer sina liv precis som alla andra, säger Marre.

Att använda käppen som något lekfullt

En av utställarna är Jakob Rosenlind. Hans bidrag är ett foto som föreställer Jakob och hans åttaårige son. Sonen håller pappans käpp i handen och leder honom framåt.
– Jag vill visa hur roligt det är att kunna använda käppen som något lekfullt. Sonen kan också hitta en pinne och så fäktas vi.

För Jakob har föräldraskapet varit en spännande upptäcktsresa.
– Jag hade inte så mycket erfarenhet av barn innan, och ibland möter jag människor som undrar hur jag kan ”hålla koll” på mitt barn när jag har en synnedsättning. Bara att det finns bilder på personer med funktionsnedsättning som har barn gör att fler förstår att vi också kan vara föräldrar.

Att beskriva en känsla – utan att värdera

Jo Öqvist och Lisi Hulthén Olofsson har syntolkat utställningen. Det är en ansvarsfull uppgift där det gäller att beskriva verken utan värdeladdade ord, men samtidigt förmedla en känsla. De är båda utbildade på Fellingsbros folkhögskola och beskriver syntolkning som ett hantverk.
– Finns det en stämning i bilden behöver vi beskriva den, men utan att lägga in en värdering. Vi säger till exempel “en leende person” istället för “en person som är glad”, berättar Lisi.

Syntolkningen är kortfattad, bara ungefär en minut per verk för att det inte ska bli långrandigt. Det kräver eftertanke.
– Här är det ju personer, deras kroppar och utseenden. Hur kropparna ser ut och fungerar är viktigt att förmedla på ett respektfullt sätt, säger Jo.

”Man behöver inte ha alla fysiska förmågor”

En annan av utställarna är Marie Björklind. Hon har AMC, en medfödd muskelsvaghet i lederna, och visar i sina fotografier hur familjens vardag kan se ut – till exempel genom att flaskmata med hjälp av munnen eller handla mat tillsammans.
– Jag vill visa både andra med funktionsnedsättning och allmänheten att det går utmärkt att vara förälder. Man behöver inte ha alla fysiska förmågor. Det finns hjälpmedel, assistans och andra sätt att göra saker på. Min fråga är aldrig ”kommer det här att gå?”, utan ”hur ska jag göra det?”.

Marie fick sin äldsta son för 37 år sedan. Idag har hon ett litet barn igen, adopterad från födseln av henne och hennes man. Hon tycker att synen på funktionsnedsättning och föräldraskap förbättrats under årens lopp
– Idag tycker folk att det ser fint ut när jag och min yngsta dotter är ute. Förr kunde människor stanna mig på gatan och ge negativa kommentarer, säger hon.

I sjukvården har det också ändrats till det bättre.
– När jag blev gravid första gången började de med att beklaga och säga att “Jag får tyvärr meddela att du är gravid” fast det var en planerad graviditet. Nu är det fler med funktionsnedsättning som får barn och därmed ändras successivt synen på vårt föräldraskap.

Utställningen kommer så småningom gå att ta del av online. Mer information om detta kommer inom kort på Funktionsrätt Sveriges hemsida.

Text: Ulrika Hamamr
Foto: Daniel Ivarsson