RFSU:s partnerorganisation anordnade helande festival

I Nairobi, Kenya, arbetar Nancy Baraza för Zamara Foundation, en av RFSU:s partnerorganisationer. Liksom många feministiska aktivister runt om i världen har hon upplevt hur utmattande och farligt det kan vara att kämpa för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i en allt mer fientlig miljö. Hur orkar egentligen aktivister fortsätta när våldet ökar, anti-rättighetsrörelser höjer rösten och nya lagar begränsar tillgången till preventivmedel och mensskydd? För Zamara Foundation var svaret enkelt men tydligt: genom att läka tillsammans.
– Vi insåg att vi feminister behöver varandra. Många av oss ingår i små team som står allra längst fram när det blåser. Det gör att vi varje dag är direkt utsatta för risker, säger Nancy. Hon är programassistent på Zamara Foundation och leder genomförandet av RFSU-stödda projekt.

Under 2024 såg Kenya en ökning av femicid, en växande anti-rättighetsrörelse och en finanslag som gjorde mensskydd och preventivmedel svårare att få tag på. Sedan kom översvämningarna, som tvingade människor att flytta sina hem och kontor.
– Vi blev attackerade från alla håll, säger Nancy. Det var extremt svårt för aktivister och feminister att ens hålla sig upprätta. Vi insåg att vi inte kunde fixa allt. Däremot kunde vi stötta varandra solidariskt. Och det var så idén föddes till The Healing Festival.

Den första healingfestivalen

I slutet av 2024 samlades ett femtiotal feminister från hela Kenya i två dagar i Machakos County. Evenemanget organiserades av Zamara Foundation tillsammans med Feminists in Kenya och Usikimye, en organisation som arbetar för att stoppa könsbaserat våld.
– En healer guidade oss genom andningsövningar och reflektioner kring hur året hade varit — personligen och som aktivister, minns Nancy. Vi använde oljor och örter, masserade varandras händer medan vi delade våra berättelser. Många av oss grät. Det kändes läkande att få beröring, att bli hörd och att få känna sig trygg.

Deltagarna talade också om “sabotörer” — interna och externa saker som undergräver välmående — och hur man kan skydda sig från dessa. Därefter dansade de tillsammans.
– Att dansa och skaka på kroppen, särskilt höfterna, frigör något. Du skrattar, svettas och känner dig levande. Vi hade till och med en studsmatta! Att bara hoppa och känna hur kroppen vaknar till liv igen var så läkande.

Att bygga solidaritet genom omsorg

Många deltagare delade erfarenheter av isolering och utmattning. Några hade förlorat vänner eller familj på grund av sin aktivism eller identitet; andra kämpade med att upprätthålla relationer mitt i konstant stress.
– De berättade om att känna sig oälskade eller otillgängliga, säger Nancy. Queera aktivister talade om trakasserier och våld i sina egna communities. Under översvämningarna öppnade vissa sina hem för andra, vilket ledde till trångboddhet och konflikter. Även bland feminister var relationerna ansträngda. Festivalen blev ett utrymme för att andas och släppa taget om allt detta.

Ett enkelt men kraftfullt ritualinslag blev en del av festivalen: att kramas.
– Vi kramade varandra i en hel kvart. Efter att ha delat och gråtit är det väldigt starkt att bli hållen så. Du känner dig sedd, stöttad, älskad. Det är en icke-kapitalistisk form av terapi — bara mänsklig kontakt.

Arbetet fortsätter

År 2025 återvände The Healing Festival — den här gången med 30 unga feminister. Bakgrunden var inte dierekt lättare: högerextrema rörelser höll en panafrikansk konferens om familjevärderingar och spred anti-rättighetsretorik online, samtidigt som nya riktlinjer hotade att höja åldersgränsen för preventivmedel från 18 till 21 år.
–Det skapar en djup vrede och hjälplöshet, medger Nancy. Vi är aktivister, inte lagstiftare och vår makt är begränsad. Men vi fortsätter kämpa. Healingfestivalen hjälper oss att minnas varför, säger Nancy.

Hon hoppas att Zamara Foundation kan fortsätta hålla festivalen varje år, med stöd från samarbetspartners som RFSU.
– Deltagarna lämnar festivalen fyllda med inspiration att fortsätta arbetet. Utmaningarna finns kvar, men de vet att de inte är ensamma. Det gäller även för oss arrangörer. Även om det är utmattande att "hålla space" för andra, så ger det oss ändå styrka.

Text: Ulrika Hammar
Foto: Luma Media