Avskaffa informationsplikten – ansvaret att förebygga hiv är gemensamt

I dag krävs att den som lever med hiv informerar sina sexpartners om det. Nu granskas dock detta i en statlig utredning. Uppdraget är att granska om dagens regler i smittskyddslagen är proportionerliga och ändamålsenliga.

Hiv har omfattats av smittskyddslagen sedan 1985, men mycket har förändrats sedan dess. Med dagens effektiva behandling kan personer som lever med hiv inte överföra viruset vid sex – inte ens utan kondom. Utredningen har nu möjlighet att föreslå att lagen anpassas efter dagens medicinska verklighet. Det skulle minska det stigma och det oproportionerliga ansvar som idag läggs på personer som lever med hiv - och som vet om det.

Föråldrad lagstiftning straffar snarare än skyddar

Smittskyddslagen finns till för att skydda folkhälsan, men i sin nuvarande form speglar den varken dagens kunskap om hur hiv överförs eller hur det är att leva med hiv i dag med fungerande behandling. Informationsplikten bygger på antagandet att ansvaret för att förebygga överföring ligger på den som vet att den lever med hiv. Detta trots att i princip alla av alla som lever med hiv i Sverige har en välinställd behandling som gör viruset omätbart – och därmed omöjligt att överföra vid sex.

Hiv överförs i första hand av personer som ännu inte känner till att de lever med hiv – och som därför enligt dagens lagstiftning inte omfattas av någon informationsplikt. Resultatet blir en märklig logik: fullt ansvar när du vet och oftast inte kan överföra hiv – litet ansvar så länge du inte vet.

Individen får bära ett orimligt stort ansvar

Informationsplikten som den är utformad i dag, flyttar fokus från det som är hivpreventionens mest centrala budskap: att samtliga personer i det sexuella mötet bär ansvaret för att skydda sig själv och sina partner. Enskilda får helt enkelt bära det ansvar som borde vara vårt gemensamma. Det står i kontrast till principer vi tillämpat i andra sammanhang, som under pandemin, då det var allas ansvar att tvätta händerna och hålla avstånd – inte bara de som fått ett positivt Covid-test. Det är svårt att hitta något motsvarande inom svensk hälso- och sjukvård – där individen får bära så stort ansvar för andras hälsa.

Det är inte skyldigheter och hot om straff som får människor att testa och skydda sig – det är trygghet, tillgänglighet och positiv motivation."

I dag kan den med välinställd hivbehandling, det vill säga, som har omätbara virusnivåer, ges undantag från informationsplikten. Vi menar att informationsplikten bör avskaffas för alla. Läkares möjlighet, men inte skyldighet, att bevilja undantag riskerar att skapa en falsk trygghet, onödiga trösklar för testning och minskat förtroende för vården, och kan därmed vara kontraproduktiv i smittskyddsarbetet.

UNAIDS, FN:s samlade program mot hiv/aids, och världshälsoorganisationen, WHO, har slagit fast att informationsplikt för personer som lever med hiv inte är en effektiv metod för hivprevention. Tvärtom kan den vara skadlig, eftersom den bidrar till stigmatisering och kan avskräcka människor från att testa sig. Det kan i sin tur kan motverka folkhälsosyftet. UNAIDS mål att motverka bland annat lagstiftning som påverkar personer som lever med hiv negativt, nämns även i Folkhälsomyndighetens nya handlingsplan mot hiv, aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner som publicerades tidigare i år.

Skrota informationsplikten

Vi menar att hiv fortsatt bör omfattas av smittskyddslagen – men att informationsplikten måste skrotas. Lagstiftningen bör i stället fokusera på att värna rätten till kostnadsfri testning, behandling, rådgivning och psykosocialt stöd. Att hålla fast vid informationsplikten handlar mer om en oreflekterad magkänsla – kring att skyldigheter borde motivera människor att handla på ett visst sätt än om vad forskning visat faktiskt fungerar. Det är inte skyldigheter och hot om straff som får människor att testa och skydda sig – det är trygghet, tillgänglighet och positiv motivation.

Vi behöver en lagstiftning som speglar forskningen och dagens medicinska verklighet. Vi behöver en lag som tillvaratar rättigheter, i stället för att bygga på kontraproduktiva skyldigheter och förenklade sanningar. Och som tydliggör att ansvaret för att förebygga hiv alltid är ett gemensamt ansvar. Låt oss en gång för alla avskaffa informationsplikten.

Peter Sidlund Ponkala, förbundsordförande RFSL
Lina Fridén, förbundsordförande RFSU
Patrik Furtenbach, ordförande Posithiva Gruppen
Emanuel Karlström, strateg Hiv-Sverige