Remissvar avseende kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande (SOU 2025:19)

Om RFSU

Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell medlemsorganisation som grundades 1933. Genom kunskap, engagemang och påverkan bidrar RFSU till en värld där alla människor är fria att bestämma över och njuta av sin kropp och sin sexualitet. Organisationen arbetar lokalt, nationellt och internationellt för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. I över 90 år har RFSU jobbat för att alla barn och unga ska få en evidensbaserad och inkluderande sexualundervisning i skolan.

RFSU tackar för möjligheten att inkomma med svar på remiss Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande (SOU 2025:19), nedan kallad utredningen. Vi har även inkluderat en bilaga med förslag på hur sexualundervisningen kan fortsatt ingå i de inledande delarna av den läroplan som utredningen föreslår.

Sammanfattning

RFSU avstyrker att sexualitet, samtycke och relationer och heder tas bort från läroplanens inledande delar,
RFSU avstyrker att jämställdhet nedprioriteras från läroplanens inledande delar,
RFSU anser att sexualundervisningen även i fortsättningen ska inkluderas i “mål och innehåll” i flertalet av grundskolans kursplaner: mest framskrivet i samhällskunskap, biologi, religion, historia och svenska, i mindre omfattning i de övriga ämnen, som det är inkluderat i idag,
RFSU avstyrker utredningens förslag att ta bort rektorns ansvar för sexualundervisningen samt rektorns ansvar för det ämnesövergripande arbetet,
RFSU avstyrker utredningens förslag om att ta bort riktlinjerna om att eleverna ska få möjlighet att arbeta ämnesövergripande,
RFSU tillstyrker utredningens förslag om att utreda ett nytt samlat uppföljnings- och utvärderingssystem för skolväsendet och att utreda ett förstärkt stöd för lärare om undervisning på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Övriga delar av utredningen kommenteras ej.

Utredningens förslag och RFSU:s ställningstaganden

Inledning

Skolan är central för barns och ungas kunskaper om sexualitet och relationer och för att främja deras hälsa och välbefinnande. Sexualundervisningen är en central del av skolans uppdrag och mål, och en del av både kunskaps- och värdegrundsuppdraget.

Skolverket menar att sexualundervisningen ska bestå av tre delar: Arbetet i klassrummet (ämnesintegrering och ämnesövergripande arbete), vardagsarbete (att fånga frågan i flykten) och enskilda lektioner eller temadagar [1]. Dagens läroplaner förtydligar att undervisningen ska äga rum under trygga förhållanden, anpassas till elevernas ålder, intressen och erfarenhet, innehålla varierade arbetssätt och bearbeta de föreställningar och normer som påverkar våra attityder och vårt sexuella beteende. Personalen ska vara väl utbildad och skolledningen ska stödja arbetet.

RFSU delar denna syn på vad bra sexualundervisningen är: ett läroplansbaserat, ämnesövergripande och tvärvetenskapligt kunskapsområde som belyser sexualitet och relationer utifrån kognitiva, fysiska, sociala, samhälleliga och etiska perspektiv. Den syftar till att utrusta barn och unga med kunskaper, färdigheter och värderingar för att kunna göra medvetna val, att kunna njuta av sin sexualitet och att ha trygga och bra relationer med respekt för andras rättigheter och välbefinnande.

RFSU:s syn på sexualundervisningen har stöd i bland annat UNESCO och WHO:s definitioner av det som internationellt oftast kallas comprehensive sexuality education [2].

En övergripande definition av sexualundervisning behöver kompletteras med innehåll och utgångspunkter. Utgångspunkten för undervisningen är att den ska vara främjande och stärka det som skapar hälsa och välbefinnande, ha en positiv syn på sexualitet och relationer, vara icke-dömande och realistisk. Den ska stödja alla barns och ungas utveckling och vara förankrad i deras behov.

Det allsidiga perspektivet gör att innehållet i undervisningen är brett. Det omfattar kunskaper om bland annat kropp, pubertet, identitet, normer, jämställdhet, sexuell läggning, kärlek, sexualitet, rättigheter, relationer, preventivmedel, abort, sexuellt våld, kroppslig integritet och samtycke. Undervisningen behöver starta tidigt och ske återkommande över skolåret och skoltiden.

När vi i resten av remissyttrandet skriver “sexualundervisningen” menar vi denna helhet och breda definition enligt ovan.

Sexualundervisningen idag

Sedan 2022 finns det en struktur med alla nödvändiga bitar på plats för att sexualundervisningen ska kunna hålla god kvalitet:

• att “visa förmåga att kommunicera och reflektera kring frågor som rör identitet, sexualitet och relationer” är ett examensmål i lärarutbildningen
• rektor har ett tydligt ansvar för att utbildningen präglas av ett jämställdhetsperspektiv, och att kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer samt kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck behandlas återkommande i utbildningen
• det finns tydliga skrivningar i läroplanens inledande delar om skolans mål och uppdrag, bland annat att undervisningen ska främja elevernas hälsa och välbefinnande [3]
• kunskaper om sexualitet, samtycke och relationer är ett eget ämnesövergripande kunskapsmål, alltså kunskaper som ses som ”nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem”, som det uttrycks i nuvarande läroplanen för grundskolan
• det finns med i det centrala innehållet i tio kursplaner, mer i vissa ämnen, som samhällskunskap, biologi och religion, mindre i andra, som bild, musik och idrott och hälsa.

Utredningens förslag innebär att man tar bort allt ovan – förutom att frågor om sexualitet och relationer ska finnas med i fem kursplaner. I de exempel på hur kursplanerna skulle kunna skrivas ger inte utredningen ett enda exempel på hur frågor som handlar om sexualitet, kön, jämställdhet, identitet eller relationer skulle kunna behandlas.

Det vore olyckligt att bryta upp denna struktur så snart efter det att den kommit på plats. I Skolinspektionens senaste rapport om sexualundervisningen framkommer att alla elever på de granskade skolorna har fått diskutera sexualitet och samtycke [4], och det redan ett drygt läsår efter förändringen i Lgr22 (inspektionen gjorde sina skolbesök 2024). I Folkhälsomyndighetens UngKAB23 [5], den största svenska enkätstudie som gjorts 16-29-åringars hälsa, relationer och sexliv, uppger de som svarat att skolan var deras huvudsakliga informationskälla om sexualitet och relationer under tonåren (före sociala medier och syskon). De uppger dessutom att de kände sig trygga vid sin sexuella debut. Den svenska sexualundervisningen är i sin nuvarande form, trots de brister som finns, framgångsrik. De förändringar som genomförts de senaste åren har haft en positiv effekt.

Enligt exempelvis Unescos standard för sexualundervisning är det så här strukturen bör se ut: från lärarutbildning, tydligt inskrivet i policy- och styrdokument med ansvar på huvudmannanivå och skolnivå (rektor), att det är tvärvetenskapligt och lärarlett.

Sexualundervisningen har stärkts de senaste 15 åren. Granskningen av sexualundervisningen som Skolverket genomförde 1999 [6] konstaterade att ”rektors roll är avgörande för att alla elever skall få tillgång till god sex- och samlevnadsundervisning”. Den skriver vidare att ”det finns en länk mellan det arbete som bedrivs kring skolans normer, klimat och stämning och arbetet inom ämnesundervisningen”.

Läroplanerna från 1994 hade inte särskilt tydliga skrivningar om sex och samlevnad (som det då kallades), och en av slutsatserna i Skolverkets kvalitetsgranskning av sex- och samlevnadsundervisningen 1999 var att läroplanerna behövde göras tydligare. Så blev också fallet med de läroplaner och kurs- och ämnesplaner som började gälla 2011. Skrivningarna förstärktes i den nya läroplanen Lgr11 särskilt i ämnena historia, religion och samhällskunskap, för att tydliggöra det ämnesövergripande perspektivet och att sexualitet och relationer också är en samhällsfråga. Även en rad andra ämnen skulle nu ta upp kunskapsområdet men i mindre omfattning, och då framför allt jämställdhet och föreställningar om kön, exempelvis i idrott och hälsa, hem- och konsumentkunskap, teknik, bild och musik.

2018 genomförde Skolinspektionen en granskning av sexualundervisningen i grundskolan och gymnasiet, som visade på behov av ytterligare förtydliganden. Granskningen, tillsammans med samhällsdebatterna om sexuellt våld i samband med metoo, ledde till att rektorns ansvar betonades än mer och att skrivningarna om sexualitet, samtycke och relationer blev starkare i Lgr22, framför allt i de inledande delarna om skolans uppdrag och mål. I samband med det tillkom även ändringar i lärarutbildningen och förtydliganden i kursplaner.

Läroplanens inledande delar

Utredningen föreslår att sexualundervisningen tas bort från läroplanens inledande delar. Argumenten till detta är dels stoffträngsel och ojämlik fördelning mellan olika tematiker i de inledande delarna, och att utredningen menar att frågorna hör hemma i kursplanerna istället.

RFSU avstyrker detta förslag.

Anledningen till att det är viktigt att behålla skrivningarna om sexualitet, kön, jämställdhet och relationer i de inledande delarna om utbildningens uppdrag, mål och riktlinjer är att dessa frågor inte rör enbart undervisningen. Det är frågor som präglar hela skolmiljön.

Det handlar om hur elever och lärare förhåller sig till varandra utifrån kön, identitet och sexuell läggning, om machoideal som påverkar pojkars inställning till skolan, om begränsningar som inte minst en del flickor lever med. Det handlar om alla elevers rätt att bli inkluderade och att känna sig trygga i skolan. Även det eleverna gör utanför klassrummet påverkar undervisningen, såsom deras deltagande i sociala medier, eller jargong och språkbruk mellan eleverna på rasten. För mellanstadiebarn är det exempelvis vanligt att det är klass- eller skolkamrater som sexuellt trakasserar varandra [7]. Högstadieelever byter meddelanden och mer eller mindre sexuella bilder med varandra [8]. Unga tar kontakt och har relationer på nätet [9]. Frågor om sexualitet och relationer är ständigt närvarande i skolmiljön.

Nyligen har regeringen tillsatt flera utredningar som hänvisar till läroplanens inledande formuleringar, bland annat Ökade insatser för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmet (Dir. 2025:31) och Frihet från våld, förtryck och utnyttjande (SOU 2025:28).

Det handlar om det ansvar som alla vuxna i skolan har. Skolan ska även i det föreliggande förslaget främja elevernas hälsa och välbefinnande. Det är ett vardagsarbete, som inte enbart kan förläggas i ämnesundervisningen. Och det är omöjligt att bedriva ett hälsofrämjande arbete utan att inkludera frågor om sexualitet och relationer.

Att ha kvar skrivningar om sexualitet, samtycke, relationer och jämställdhet tydligt i läroplanens inledande delar, och inte enbart i fem kursplaner, tydliggör att det är hela skolans ansvar – inte enbart fem ämnens lärare. Att ta bort det skulle innebära att samhället och politiken signalerar att detta är ett mindre viktigt område för skolan, jämfört med idag.

RFSU menar även att det är viktigt att styrdokumentens skrivningar fortsätter att ha en positiv sexualsyn, som stöttar elevernas utveckling och ökar deras respekt för olikheter, och lyfter vikten av att arbeta främjande med relationer och sexualitet.

Vi har även en farhåga att Skolinspektionens möjligheter att granska hela skolans förebyggande och främjande arbete försvåras kraftigt om dessa frågor bara står som innehåll i kursplaner. Om specifika formuleringar om sexualitet, samtycke och heder tas bort från skolans uppdrag och rektors ansvar, och ersätts med mer allmänna formuleringar om “allas lika värde”, blir det svårare att både utvärdera, granska och ansvarsutkräva skolans arbete med dessa frågor.

Sexualundervisning i kursplanerna

RFSU anser att sexualundervisningen även i fortsättningen ska inkluderas i “mål och innehåll” (motsvarande det centrala innehållet i dagens kursplaner) i flertalet av grundskolans kursplaner: mest framskrivet i samhällskunskap, biologi, religion, historia och svenska, i mindre omfattning i övriga ämnen.

Idag förekommer sexualundervisning i bred bemärkelse i kursplanerna för tio ämnen. Mer i några ämnen, som samhällskunskap, biologi och religion, i mindre omfattning i ämnen som bild, musik och idrott och hälsa. Alla lärare ska främja jämställdhet. Det finns med i det centrala innehållet för alla stadier, 1-3, 4-6 och 7-9.

Ibland lyfts en farhåga att ansvaret för sexualundervisningen kan bli otydligt om det sprids ut på (för) många ämnen. Detta tycks inte vara fallet idag. Vi kan konstatera att alla elever i den svenska grundskolan får sexualundervisning. När den har inkluderats i såväl skolans mål och uppdrag som i det centrala innehållet i kursplaner har detta istället lett till en bättre och mer allsidig undervisning och spännande samarbeten mellan olika ämnen.

Det finns också en positiv effekt för eleverna att det är många vuxna på skolan som har ansvar för frågorna. Det visar att det här är frågor som många lärare kan prata om och det skapar förtroende hos eleverna. När elever söker stöd av vuxna är det ofta till just en lärare som de vänder sig till för att berätta om våld, begränsningar hemifrån, eller annan utsatthet [10].

Ju fler ämnen som det är integrerat i desto svårare blir det dessutom för vårdnadshavare som inte vill att deras barn ska delta i undervisning om jämställdhet, hbtqi-frågor och heder, att se till att deras barn inte deltar på de lektionstillfällena.

Däremot instämmer vi med utredningen i att kursplanerna kan behöva förtydligas, och därutöver konkretiseras mer i de kommentarer som utredningen föreslår ska skrivas till varje kursplan, för att ge lärarna mer vägledning om vad sexualundervisningen kan och ska innehålla och för att undervisningen ska hålla hög kvalitet och bli mer likvärdig. Detta har uppmärksammats även i forskning [11]. Samtidigt är det viktigt att undervisningen inte blir likriktad och detaljstyrd, utan kan anpassas efter elevgruppens förutsättningar.

Det är inte helt tydligt vad utredningen föreslår när det gäller sexualundervisningen i kursplanerna. På olika ställen i utredningen anges olika många ämnen vars kursplaner ska ta hand om sexualundervisningen.

På sidan 235 i utredningen: ”Delar som inte längre är inplacerade i skolans uppdrag, i jämförelse med Lgr22, menar vi i stället framgår antingen av målen, riktlinjerna eller av kursplanerna. Ett exempel på det senare är kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer som vi anser kan framgå i kursplanerna i bland annat biologi, samhällskunskap samt hem- och konsumentkunskap.” (Vår kursivering och fetstil.)

På sidan 887: ”Det fjärde stycket om sexualitet, samtycke och relationer har vi tagit bort ur Skolans uppdrag eftersom innehållet skrivs fram på andra ställen i vårt förslag. ’Frågor som rör sexualitet, samtycke och relationer’ föreslår vi huvudsakligen ska regleras i kursplanerna i samhällskunskap, historia, svenska, biologi samt hem- och konsumentkunskap. (Vår kursivering och fetstil.)

På sidan 893 om varför man vill ta bort skolans mål om att eleverna ska ha fått kunskaper inom området sexualitet, samtycke och relationer samt om hedersrelaterat våld och förtryck skriver man: ”Detta menar vi ska framgå av kursplanerna i svenska, samhällskunskap, biologi samt hem- och konsumentkunskap.” (Vår kursivering och fetstil.)

Vi är positiva till förslaget på sidan 887, om man med att frågorna “huvudsakligen” tas upp i kursplanerna i samhällskunskap, historia, svenska, biologi och hem- och konsumentkunskap, menar att det också bör ingå i andra ämnen, om än i mindre omfattning, precis som det gör idag.

Vi saknar särskilt religionsämnet i de förslag på ämnen som sexualundervisningen huvudsakligen ska ingå i. Sexualundervisningen har en självklar plats i religionsämnet. Dels för det inflytande religion och andra åskådningar har och har haft på sexualitet och relationer, dels för de livs- och etiska frågor ämnet belyser. Eftersom frågor om sexualitet, identitet, kön och relationer under så lång tid har varit framträdande i religionsämnets centrala innehåll har lärare i religion dessutom kunskap och erfarenhet att undervisa i dessa frågor.

Utredningen skriver: ”Av kapitel 4 framgår att vissa områden utgår eller tonas ner i de inledande delarna i läroplanerna. Ett sådant exempel är sexualitet, samtycke och relationer, ett annat exempel är digital kompetens. Dessa områden är i stället tänkta att omhändertas av kursplanerna. Detta skulle kunna tolkas som att nytt innehåll kommer att behöva läggas till i kursplanerna. Vi menar dock att så inte är fallet utan att kursplanerna i allt väsentligt redan i dag omfattar dessa områden.” (Sid 276.) (Vår kursivering och fetstil.)

Det är något motsägelsefullt, eftersom man vill begränsa frågorna till (eventuellt) huvudsakligen fem ämnen (historia, samhällskunskap, biologi, svenska och hem- och konsumentkunskap). Utredningen menar alltså att man kan ta bort skrivningar från de inledande delarna av läroplanen utan att något behöver läggas till i kursplanerna. Samtidigt säger man på annat håll i utredningen att kursplanerna behöver bli längre, mer detaljerade och instruktiva. Det blir lite förvirrat – man behöver kanske inte lägga till nytt innehåll i förhållande till det som står i de inledande delarna, men vad sker med det innehåll som finns i de kursplaner som utredningen menar inte längre ska behandla frågorna?

I utredningen ges exempel på hur de kommande kursplanerna skulle kunna se ut. Dessa exempel är inte heltäckande och är bara exempel, men i tre av de ämnen som utredningen föreslår att sexualundervisningen ska ingå i (svenska, biologi och samhällskunskap), berörs inte sexualundervisningen alls.

Utredningen föreslår att sexualundervisning inte längre ska ingå i bland annat musik, bild och idrott och hälsa. RFSU anser att detta fortsatt är perspektiv som är viktiga i de ämnena. Skildringar av kropp, sexualitet, identitet, kärlek och relationer speglas och är framträdande i musik, bild, olika konstarter, idrott och hälsa. Det påverkar oss och är något som eleverna behöver få både kunskap om och reflektera över.

Vi anser att förslaget om att kursplanerna ska utgå från begreppen kunskaper, färdigheter och förhållningssätt för kursplanernas mål och innehåll i stort sett är bra. Det är i linje med vad RFSU förespråkar för sexualundervisningen. I stället för förhållningssätt talar vi om att få reflektera över attityder och värderingar. Vår syn om vad det innebär är dock något bredare än utredningens. Det betyder inte att varje lektion eller moment måste uppfylla alla tre begreppen, utan att undervisningen i sin helhet förmedlar, förankrar och utvecklar elevernas kunskaper, färdigheter och förhållningssätt.

Vi tycker också att det är bra att utredningen strävar efter en tydligare progression i undervisningen. Det är något som vi har sett ett behov av i våra möten med lärare. Samtidigt är det viktigt att inte bara se på progression som att nya begrepp och kunskaper introduceras och läggs ovanpå tidigare, som om det vore en byggsats, utan att det också handlar om att bredda och fördjupa kunskaper. Det är tydligt i sexualundervisningen. Samma frågeställning får olika svar i takt med att eleverna blir äldre och förvärvar både mer kunskaper och egna erfarenheter (som inte behöver vara personliga, utan vad de läser, ser och möter i sin omgivning, till exempel i sin familj). Därför är det viktigt att sexualundervisningen introduceras tidigt, och är återkommande under skoltiden och skolåret.

RFSU ställer sig frågande till utredningens syn på elevernas förmåga till reflektion och analys. Utredningen påpekar på flera ställen att kursplanerna behöver anpassas till elevernas kognitiva förutsättningar, utveckling eller kapacitet, underförstått att det inte är så idag och särskilt inte för eleverna på låg- och mellanstadiet. Utredningen föreslår att inslagen av reflektion i undervisningen ska tonas ner. Barns socialiseringsprocess består av ett ständigt flöde av kunskaper och erfarenheter som assimileras och ackommoderas. De iakttar och funderar över sin omgivning och sig själva. Självklart måste undervisningen anpassas till elevernas kognitiva mognad och deras förmåga till abstrakt tänkande, som blir större i takt med att de blir äldre. De nuvarande kursplanerna ställer ibland alltför höga krav på analys. Men utredningen underskattar barns förmåga till reflektion och samtal. Den kognitiva förmågan utvecklas av undervisningen och de sammanhang barnet befinner sig i. Det är inte bara en biologisk process i hjärnan, och det går inte att dra slutsatsen att elever på låg- och mellanstadiet inte kan reflektera över kunskaper och samhällsföreteelser. Barn kan redan i tidiga år, på sin nivå och med hjälp av lärare, reflektera över kunskaper och företeelser, exempelvis förstå och föra samtal om sådant som förväntningar utifrån kön, reklamens påverkan, medier och stereotyper [12].

Bild och musik lämpar sig särskilt väl att samtala om just dessa frågor med tanke på den roll både musik och bilder har i barns och ungas liv. Det har visat sig kunna öka både engagemang, insikter och förståelse [13]. Det är också lätt att koppla frågorna till samhällskunskap och historia. Detsamma gäller idrott och hälsa, som exempelvis om kroppsideal och hur det påverkar oss.

Utredningen motiverar sina föreslagna förändringar för sexualundervisningen med hänvisning till att kunskapsområdet skrivs fram i kursplanerna. Innehållet i kursplanerna är det som främst styr den dagliga undervisningen och som läraren använder sig av. Vi kan också, som vi konstaterat ovan, se att sexualundervisningen ökade med Lgr11, då kunskapsområdet skrevs in i ett flertal ämnen (och stärktes i de inledande delarna). Det är alltså avgörande för undervisningen att kunskapsområdet skrivs fram tydligt i kursplanernas alla delar, och särskilt i syfte och mål och innehåll. Det är viktigt att olika delar av kunskapsområdet tillgodoses, det vill säga att eleverna sammantaget, när vi lägger kursplanerna bredvid varandra, får ett helhetsperspektiv av sexualiteten.

Det är av yttersta vikt att framtagandet av kursplanerna görs grundligt och i samverkan med relevanta aktörer (organisationer och myndigheter) och forskare med kunskaper om sexualitet, barns och ungas sexualitet, om sexualundervisning och om olika elevgrupper. Precis som när kursplanerna uppdaterades i samband med Lgr22 är det viktigt att Skolverket involverar civilsamhället, myndigheter och akademin i arbetet.

Rektorns uttalade ansvar för sexualundervisningen

RFSU avstyrker utredningens förslag att ta bort rektorns ansvar för sexualundervisningen samt rektorns ansvar för det ämnesövergripande arbetet.

I Lgr22 står det att rektorn har ansvaret för skolans resultat och har, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att: (...) kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer samt kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck behandlas återkommande i utbildningen.

Den motivering som utredningen ger för att ta bort detta är “I vårt förslag har riktlinjerna till läraren och rektorn om ämnesövergripande arbete tagits bort. Vi menar att innehållet i dessa kunskapsområden i stora delar i stället kan tas om hand i kursplanerna i de ämnen där det är relevant. En viktig anledning till detta är att vi med utgångspunkt i att kunskaper är domänspecifika (se avsnitt 4.1.3) snarare ser problem än möjligheter med att reglera dessa kunskapsområden som ämnesövergripande. (...) Vi menar att möjligheten att arbeta ämnesövergripande kvarstår men att det är bättre att initiativ till detta tas på lokal nivå än att staten ställer den typen av krav.” (Sidan 244, RFSU:s fetstil)

2018 publicerade Skolinspektionen en rapport om sexualundervisningen [14]. Under 2017 granskade Skolinspektionen kvaliteten och styrningen av sexualundervisningen i grundskolan, gymnasieskolan och anpassade skolan. Granskningen undersökte hur rektorer genom sin styrning skapar förutsättningar för en god undervisning i sex och samlevnad, dels sex- och samlevnadsundervisningens innehåll och genomförande.

Den visade på flera utmaningar, som senare låg till grund för förändringarna i Lgr22, som tydliggjorde rektorns ansvar för frågorna.

Detta är vad Skolinspektionen lyfte 2018:

• Tre av fyra rektorer följde inte upp lärarnas kompetens för att undervisa om sex och samlevnad, och den övervägande majoriteten av lärare fick inte kompetensutveckling inom området
• Det är centralt för kvaliteten på undervisningen att rektorer följer upp lärarnas kompetens och vid behov erbjuder relevant kompetensutveckling
• På majoriteten av skolorna saknades ett systematiskt utvecklingsarbete av sex- och samlevnadsundervisningen och därmed saknas ofta en samsyn kring vem som undervisar om sex och samlevnad i olika ämnen
• Om skolorna inte kopplar ihop sex och samlevnadsundervisning med värdegrundsarbetet riskerar viktiga frågor att missas vilket ökar risken för kränkningar och diskriminering av elever

Skolinspektionens senaste rapport om sexualundervisningen publicerades våren 2025. Vid den tidpunkt granskningarna som låg till grund för rapporten hade Lgr22 implementerats bara ett år tidigare. Trots det gick det att se att många skolor gjort ett lyft inom ovanstående områden.

Nedan är utredningens förslag till ny uppdragsbeskrivning för rektorer i läroplanen (RFSU:s kursivering):

Rektorn ska:
• säkerställa att alla elever ges strukturerad undervisning under lärares ledning och att undervisningen organiseras så att eleverna ges bästa möjliga förutsättningar för lärande
• säkerställa att elevernas skolmiljö präglas av trygghet och studiero
• säkerställa att alla elever har tillgång till och förutsättningar att använda läroböcker, andra läromedel och andra lärverktyg som behövs för en god kunskapsutveckling
• säkerställa att alla elever får tillgång till och förutsättningar att använda skolbibliotek
• säkerställa att undervisningen och elevhälsoarbetet organiseras så att eleverna får det stöd och den hjälp de behöver
• organisera utbildningen så att eleverna möts och arbetar tillsammans oberoende av skillnader i bakgrund, förutsättningar eller könstillhörighet.

Det vi framförallt saknar är ett helhetsgrepp kring frågorna, med ett särskilt fokus på ansvar för det förebyggande och främjande arbetet. Rektorns ansvar är avgörande för undervisningens kvalitet och likvärdighet, och att frågor om sexualitet och relationer kan kopplas till skolans elevhälsoarbete. Rektors ansvar blir särskilt viktigt för ämnesintegrerade kunskapsområden som inte är ämnets kärna. Det är viktigt att rektorn är uttalat ansvarig för helhetsarbetet med frågorna - det är bara rektor som kan garantera likvärdigheten i undervisningen för alla elever på skolan. Det är rektor som kan skapa förutsättningarna för en sexualundervisning av hög kvalitet genom att se till att gemensamma mål för undervisningen sätts upp, undervisningen följs upp och att lärarkollegiet sammantaget har god kompetens.

Ämnesövergripande kunskapsområde

RFSU avstyrker utredningens förslag om att ta bort riktlinjerna om att eleverna ska få möjlighet att arbeta ämnesövergripande.

Utredningen argumenterar, som nämnts tidigare, att “innehållet i dessa kunskapsområden i stora delar med fördel i stället kan tas om hand i kursplanerna i de ämnen där det är relevant. En viktig anledning till detta är att vi med utgångspunkt i att kunskaper är domänspecifika (se avsnitt 4.1.3) snarare ser problem än möjligheter med att reglera dessa kunskapsområden som ämnesövergripande. Genom att istället skriva fram till exempel riskerna med tobak, alkohol och andra droger i ämnen som biologi och samhällskunskap ges kunskaperna en ämnesspecifik och mer kunskapsinriktad inramning, samtidigt som ansvaret för att det behandlas pekas ut på ett tydligare sätt.” (Vår fetstil)

I sexualundervisningen behöver man ge kunskaper, som exemplifieras med specifika och verklighetsnära situationer, något även elever efterfrågar [15]. För samtycke i sexuella sammanhang krävs kunskap om vad det betyder i just sexuella sammanhang, inte generellt. Man behöver också ha kunskap om hur kroppen fungerar sexuellt, inte generellt. Att vara verbal betyder inte att man vet hur man kan eller klarar av att verbalisera sin vilja i en sexuell situation.

Sexualundervisningen i den svenska skolan har ända sedan den infördes 1955 varit integrerad i befintliga skolämnen från lågstadiet och uppåt. Den har alltså varit en del av den ordinarie ämnesundervisningen och inte ett separat ämne. Den har samtidigt setts som ett ämnesövergripande kunskapsområde, vilket man skrev utförligt om redan i den första handledningen för sexualundervisningen 1956 [16]. Kunskap om sexualitet är inte domänspecifik – frågor som handlar om sexualitet är tvärvetenskapliga och olika tematiska ingångar lämpar sig särskilt väl för just sexualundervisningen.

Menstruation är ett exempel på hur kunskaper, förhållningssätt och normer samverkar och inte enkelt går att skilja åt. Hur ägglossningen kroppsligt fungerar må vara domänspecifik kunskap i biologi, men det är en kunskap som inte kan kopplas bort från hur man ser på mens, mensbesvär, och hur det påverkar skolgången [17], eller att mensen setts och än idag ses som oren i vissa religiösa riktningar.

Det finns flera positiva exempel på ämnesövergripande samarbeten som fungerat särskilt bra inom sexualundervisning. Ett exempel är en mellanstadieskola där slöjd och biologi samverkade [18]. Eleverna fick tillverka könsorgan på slöjden och biologin tog upp anatomin, funktion och hur olika könsorgan kan se ut. På ett högstadium samarbetade lärare i samhällskunskap, bild, musik, engelska, biologi, matematik och idrott och hälsa om pornografi och genom den ämnesspecifika undervisningen ge eleverna ett flera perspektiv på sexualitet [19]. Ytterligare ett exempel är ett arbetslag med tolv lärare på ett högstadium (bland annat bild, moderna språk, biologi, slöjd och samhällskunskap), tillsammans undersökte vad de gjorde i sina respektive ämnen för att kunna samordna undervisningen på en skolövergripande nivå, och bestämde sig för att ägna åtminstone någon del av arbetslagsmöten åt att diskutera sexualundervisningen.

Lärarna har olika uppgifter i sexualundervisningen utifrån sina ämnen – men de hänger också ihop och skapar en helhet. Däremot bör alla lärare, inom ramen för sitt ämne, kunna reflektera över och hjälpa eleverna att förstå hur normer påverkar människor (och det ämne de undervisar i). Ett exempel är hur synen på homosexualitet har förändrats i såväl natur- som samhällsvetenskap.

Visserligen skriver utredningen (sidan 900) ”Samtidigt avser vi inte med strykningen att ta bort skolornas praktiska möjligheter att arbeta ämnesövergripande, vilket kan vara viktigt inte minst i lågstadiet där det är vanligare att en lärare undervisar i flera ämnen” och på annan plats i utredningen (sidan 244) att det är bättre att sådana initiativ tas på lokal nivå i stället för att vara ett krav från statens sida. Redan idag bestämmer lärarna och rektorerna på skolorna om och i vilken utsträckning man arbetar ämnesövergripande, och många skolor gör också det på olika sätt. Ibland är det några lärare/ämnen som arbetar tillsammans, ibland hela arbetslag, som i exemplen ovan, eller att delar av sexualundervisningen sker schemabrytande under en vecka och hela kollegiet är engagerat. En lärare kan också välja att belysa sitt ämne utifrån frågor om sexualitet, kön, jämställdhet och dylikt, även om det inte uttryckligen står med i det centrala innehållet i kursplanen, till exempel kan en matematiklärare välja att lära ut statistik med exempel från hiv-prevalens och andra statistiska begrepp, från undersökningar av ungas sexuella hälsa, eller att delta i ämnesövergripande samarbeten, om hen vill. Den professionella friheten har lärare och det är bra.

Men vi menar att det är kontraproduktivt att ta bort rekommendationen om att arbeta ämnesövergripande. Om den inte finns riskerar de ämnesövergripande, tematiska perspektiven och arbetssätten att få mindre utrymme än idag - samtidigt som vi vet att det är viktigt för kvaliteten på undervisningen att den är just ämnesövergripande och återkommande genom hela skolgången. Risken finns att lärare arbetar mer separat och att de lämnas ensamma med frågorna. Det riskerar att göra undervisningen mer ojämlik, där elever på samma skola får olika bra undervisning, en utmaning skolorna har redan idag. Ämnesövergripande samarbeten kan också ge bättre förutsättningar för progression [20].

För att öka likvärdigheten skulle vi snarare se att läroplanen starkare betonar vikten av att lärare i olika ämnen samarbetar i sexualundervisningen. Också för att undvika att eleverna får göra samma metod, eller se samma film upprepade gånger. Liksom med vikten av att rektors ansvar behålls, kan alltså ämnesövergripande undervisning öka likvärdigheten i undervisningen, det vill säga att alla elever på samma skola får en undervisning av hög kvalitet.

Skolans roll i arbetet mot sexuellt våld

Både barnkonsekvensanalysen och jämställdhetsanalysen i utredningen är mycket grunda, och vi hade önskat en fördjupning genomförd tillsammans med jämställdhetsaktörer och elevorganisationer. Vi har noterat att utredningen inte fört dialoger med representationer från varken kvinnorörelsen, barnrättsrörelsen eller aktörer som jobbar med unga som lever i en hederskontext.

Sexualitet, samtycke och relationer är inte ett särintresse eller en liten fråga - det berör alla barn, och alla som befinner sig i skolan.

Vi vet från undersökningar som UngKAB23 att utsattheten för olika former av våld är utbredd bland unga. Tjejer är mer än killar utsatta för samtliga våldsformer, men framförallt vaginal, oral eller anal penetration mot ens vilja och fysiskt våld i samband med sex.

Resultaten visar också att 7 procent av dem som inte är heterosexuella har upplevt att någon i deras familj eller släkt använt påtryckningar, hot eller våld för att försöka få dem att ändra sin sexuella identitet. Ungefär en tiondel av unga rapporterar olika former av hedersrelaterat våld och förtryck, såsom att uppleva krav från ens familj om att ha en heterosexuell relation, samt krav på att vänta med sex tills man är gift.

Det bästa sättet att fånga upp unga och jobba med dessa frågor på en strukturell nivå och på riktigt komma till bukt med problemet med ungas våldsutsatthet är att jobba med skolan. Regeringens eget åtgärdsprogram för att förebygga våld 2024–2026, den nya jämställdhetspolitiska strategin, SRHR-handlingsplanen, utredningar om straffskärpningar för hedersrelaterade brott, den nya lag som regeringen presenterat med stärkt straffrättsligt skydd mot sexuella kränkningar mot barn, med mera, visar tydligt att regeringen lägger stora resurser på att prioritera frågor om sexuellt våld, och mäns våld mot kvinnor. Att samtidigt försvaga skolans uppdrag i dessa frågor är därför motsägelsefullt och riskerar att underminera det förebyggande arbetet.

Unesco:s rapport Global Education Monitoring Report: Facing the facts: the case for comprehensive sexuality education (2019) [21] menar att sexualundervisningen är avgörande för att uppnå SDG-målen:

“For several reasons, it [sexualundervisning] is vital to the achievement of several Sustainable Development Goals (SDGs). It improves sexual and reproductive health-related outcomes, such as HIV infection and adolescent pregnancy rates, which in turn helps expand education opportunities. It disrupts harmful gender norms and promotes gender equality, which helps reduce or prevent gender-based violence and hence create safe and inclusive learning environments. And it is a key component of good quality education: As an active teaching and learning approach centred on students, it helps develop skills such as critical thinking, communication and decision-making that empower students to take responsibility for and control their actions and help them become healthy, responsible, productive citizens.”

Det finns internationell konsensus att sexualundervisningen är våldsförebyggande. Det visas till.exempel i Europarådets nya rapport “Feasability study on age appropriate comprehensive sexuality education to strengthen responses for - inter alia - preventing and combating violence, including risky or harmful sexual behaviour by children”, publicerad 2025 [22].

Den visar att våldsförebyggande mekanismerna i sexualundervisningen sker på två sätt:
Dels ges barn verktyg att själva förhindra våld (lär sig identifiera riskfaktorer och hur de kan skydda sig själva), Dels ges barn verktyg för hur man agerar när våld skett (ge verktyg för barnen att identifiera olika sorters våld och stärka dem i att anmäla om de utsätts för våld).

Även Europarådets forskningssammanställning visar på vikten av en åldersanpassad sexualundervisning, som påbörjas så tidigt som möjligt, och sker återkommande och omfattande vävas in i utbildningen. Man behöver jobba med sexualitet, identitet och relationer som både attityd- och kunskapsfrågor. För att upptäcka våld behöver lärare verktyg för att jobba med elevers delaktighet i undervisningen, och anpassa delar av undervisningen efter behov som finns i klassrummet.

Att ha ett aktivt arbete med jämställdhet är centralt för sexualundervisningen. När sexualundervisningen har ett jämställdhetsperspektiv är den betydligt effektivare än när den inte har det, visar bland annat Skolforskningsinstitutets rapport om frågan [23].

Undervisningen behöver även vara inkluderande för elever som lever i hedersrelaterat våld och förtryck. Utredningen föreslår som sagt att ta bort även heder från läroplanen. Idag finns det en styrka i att heder och sexualundervisning står tillsammans, omnämnt under skolans mål att elever ska ges “kunskaper inom området sexualitet, samtycke och relationer samt om hedersrelaterat våld och förtryck”. RFSU:s rapport I början det är liksom en chock… sen man blir nyfiken! är den enda kvalitativa rapport som intervjuat unga som själva lever i en hederskontext om deras upplevelse av sexualundervisning [24]. De lyfter bland annat att hedersspecifik utsatthet inte ingått tillräckligt i sexualundervisningen, som exempelvis teman om ofrihet i relationsval, tvångsäktenskap och könsstympning. Samtidigt vill alla unga, även hedersutsatta, få mer kunskap om sexualitet och relationer, och få prata om frågor som är viktiga för dem kopplat till dessa teman. Därför är det viktigt att skolan tar ett helhetsgrepp om båda dessa områden, och ser till att även unga som lever i en hederskontext får kunskaper de har rätt till.

Utrednings- och uppföljningssystem samt lärares kompetens

RFSU tillstyrker utredningens förslag om att utreda ett nytt samlat uppföljnings- och utvärderingssystem för skolväsendet och att utreda ett förstärkt stöd för lärare om undervisning på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Det som saknas än idag är systematiska uppföljningar och utvärderingar i syfte att utveckla undervisningen liksom kompetensutveckling. Även om sexualundervisningen har utvecklats de senaste decennierna är den fortfarande inte helt jämlik över hela landet, och de senaste förändringarna från 2022 behöver få resurser för att implementeras ordentligt.

RFSU har i många år efterlyst en mer regelbunden uppföljning och utvärdering av sexualundervisningen nationellt, mer praktiknära forskning och stöd till skolorna med aktuell kunskap och forskningssammanställningar, för att undervisningen ska kunna bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Sexualitet och relationer är bara ett av alla kunskapsområden lärare ska undervisa om. Man kan inte begära eller förvänta sig att alla lärare ska ha djupa kunskaper och ha tid att följa forskningen om alla delar på detta stora kunskapsområde. Därför behövs stöd på nationell nivå (och från huvudmännen), både i form av uppföljning och utvärdering av kvaliteten och att erbjuda kompetensutveckling.

Det har också framhållits av Folkhälsomyndigheten i den nationella handlingsplanen för sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa [25]. De menar att “det är viktigt att det finns tillgång till stöd och kompetensutveckling för lärare och professioner inom elevhälsan för att kontinuerligt utveckla undervisningen. Likaså att undervisningen om sexualitet, samtycke och relationer regelbundet följs upp och kvalitetsgranskas, både på skolnivå och på nationell nivå.”

RFSU föreslår att ett didaktiskt centrum för sexualundervisning inrättas, något som exempelvis finns för naturvetenskapernas och teknikens didaktik vid Linköpings universitet. Didaktikforskning kopplat till sexualundervisningen bedrivs redan nu på olika institutioner och lärosäten, men ett didaktiskt centrum skulle kunna samla och analysera resultat, anordna seminarier och fortbildning och underlätta för forskningen att nå ut till verksamma lärare. Ett didaktiskt centrum skulle självklart också bli ett stöd för lärarutbildningarna.

Professionsprogrammen som håller på att implementeras av Skolverket är en möjlighet till fortbildning för lärare. Inom ramen för professionsprogrammen bör kompetensutveckling för sexualundervisning erbjudas, inte minst skulle möjligheten till praktiknära forskning kunna vara utvecklande för sexualundervisningen. Det skulle bland annat kunna ske i samverkan med det didaktiska centrum som RFSU föreslår. Även andra, kortare fortbildningsinsatser, temakonferenser och kompetensutveckling bör erbjudas av Skolverket, exempelvis som nu i form av digitala kurser.

Sammantaget skulle dessa insatser (didaktiskt centrum, professionsprogrammen, utvärderingssystem) tillsammans med dagens struktur för undervisningen, stärka en kunskapsbaserad sexualundervisning. På sikt kommer då även likvärdigheten i undervisningen att bli bättre.

Slutligen vill vi lyfta att det är viktigt att examensmål om sexualitet och relationer finns kvar i lärarutbildningen, något som SOU 2024:81 föreslår tas bort. Sexualitet och relationer är en del av alla barns utveckling och socialiseringsprocess, som därför alla lärare behöver ha grundläggande kunskaper om. Det handlar också om lärares förmåga att bemöta olika barn och deras familjer och kunna reflektera över hur synen på sexualitet, relationer, identitet och kön påverkar eleverna och lärandet och relationer eleverna emellan, och mellan lärare och elever. Det andra skälet är att blivande lärare även får en gemensam förståelse för den direkta sexualundervisningen och de didaktiska frågorna som hör samman med den. Även detta ökar kvaliteten och likvärdigheten.

Undertecknas

Lina Fridén
Förbundsordförande, RFSU
Stockholm, 2025-06-12

Remissvaret har beretts av:
Frank Berglund, sexualpolitisk sakkunnig, RFSU
Hans Olsson, sakkunnig i sexualundervisning, RFSU

Bilagor:

Bilaga: Förslag på ny läroplan [pdf]

Referenser:

1. https://www.skolverket.se/skolutveckling/inspiration-och-stod-i-arbetet/stod-i-arbetet/sexualitet-samtycke-och-relationer
2. Se exempelvis UNESCO, International technical guidance on sexuality education. An evidence-informed approach, 2018 samt WHO, https://www.who.int/news-room/questions-and-answers/item/comprehensive-sexuality-education
3. Lgr22
4. Skolinspektionen (2025:4), https://skolinspektionen.se/globalassets/02-beslut-rapporter-stat/granskningsrapporter/regeringsrapporter/redovisning-av-regeringsuppdrag/2025/undervisningen-i-sexualitet-samtycke-och-relationer/undervisningen-om-sexualitet-samtycke-och-relationer.pdf
5. UngKAB23, Folkhälsomyndigheten 2025
6. Nationella kvalitetsgransknings 1999, Skolverkets rapport nr 180, Skolverket 2000
7. Karlsson Valik, A: Peer Sexual Harassment in the Transition from Childhood to Adolescence. Göteborgs universtitet 2024
8. Hunehäll Berndtsson, K: Digitala sexuella trakasserier i skolan.Elevperpsktiv på sxting, utsatthet och jämställdhet. Göteborgs universitet 2022.
9. Siri Lindqvist, Sex på nätet. Gothia kompetens 2024.
10. Se exempelvis MUCF:s rapport Stödjande och stärkande om hur viktiga skolpersonal kan vara för hbtqi-elever, samt Lunde m.fl (https://doi.org/10.1080/00313831.2024.2308880) som menar att elever som känner sig stöttade av sin omgivning, inkl vuxna i skolan, är troligare att berätta när eller om de utsatts för sexuella trakasserier
11. Gunnarsson, K: Skolövergripande sexualundervisning. Utbildning & Demokrati 2024, vol 33.
12. Goldfarb, E S och Lieberman, L D: Three decades of Research: The Case for Comprehensive Sex Education, Journal of Adolescent Health, 2021; Aktivt jämställdhetsarbete i undervisningen, Skolforskningsinstitutets systematiska forskningssammanställningar, 2024; Arvola Orlander, A och Planting-Bergloo, S: Samskapad och utforskande undervisning om känslor, artikel i Sexualitet, identitet och relationer i skolan (red Bengtsson, J och Bolander E), Gleerups 2024.
13. Ceder, S och Westerlund, S: Lite mer än bara könsorgan, Utbildning & Demokrati 2024, vol 33.
14. https://www.skolinspektionen.se/globalassets/02-beslut-rapporter-stat/granskningsrapporter/tkg/2018/sex-och-samlevnad/sex-och-samlevnadsundervisning-rapport-feb-2018.pdf
15. We expected more about sex in the sex week’ - A qualitative study about students’ experiences with a sexual health education programme, from a health-promotion perspective; Undervisningen om sexualitet, samtycke och relationer, Skolinspektionen 2025; National survey of secondary students and sexual health 2018, La Trobe universitye 2019.
16. Handledning i sexualundervisning, Kungl. Skolöverstyrelsen 1956.
17. UngKAB23
18. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/sa-langt-tid-tar-det-att-slojda-en-snopp
19. Planting-Bergloo, S och Arvola Orlander, A, Challenging 'the Elephant in the room': the becomings of pornography education in Swedish secondary school (i Planting-Bergloo, S: Becomings of Swedish secondary sexuality education), Stockholms universitet 2023.
20. Gunnarsson, K m fl: Ämnesdidaktiska ingångar, i Sexualitet och relationer (Ceder, S m fl), Studentlitteratur 2021
21. https://unesdoc.unesco.org/ark:/48223/pf0000368231
22. https://rm.coe.int/cdenf-2024-08-draft-feasibility-study-on-comprehensive-sexuality-educa/1680b0d4d0
23. Aktivt jämställdhetsarbete i undervisningen, Skolforskningsinstitutet 2024, samt The Case for Addressing Gender and Power in Sexuality And HIV Education: A Comprehensive Review of Evaluation Studies, Haberland 2015: https://www.jstor.org/stable/10.1363/4103115?seq=1
24. https://www.rfsu.se/globalassets/pdf/rapport-om-unga-med-erfarenhet-av-hedersnormer-low.pdf
25. https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/n/nationell-handlingsplan-for-sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter-srhr-i-sverige-genomforandet-av-den-nationella-srhr-strategin-2023-2033/