Till sidans huvudinnehåll

Det viktigaste för att hedersnormerna ska kunna brytas är inte straffrättsliga punktinsatser

Regeringens utredning med förslag på ytterligare lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck rekommenderar bland annat kriminalisering av oskuldskontroller. Bra, säger vi på RFSU. Men oskuldsnormerna kan inte bara lagstiftas bort, det behövs också upplysning, stöd och dialog. Och ekonomiska resurser. Det skriver Lina Fridén och Johanna Westeson, RFSU i Altinget.

RFSU har arbetat i flera år med frågor som rör hedersrelaterat våld och förtryck och har tagit fram en unik rapport där hedersutsatta ungdomar intervjuas om sexualundervisningen i skolan. I dag har RFSU lämnat in sitt remissvar på regeringens utredning ”Förstärkt skydd för den personliga integriteten”. Den första delen av utredningen föreslår kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsingrepp och flera andra närliggande frågor.

RFSU välkomnar att hedersproblematiken synliggörs och motarbetas. Flickor, pojkar, kvinnor och hbtqi-personer i samhällets alla grupper måste få bättre tillgång till sitt sexuella och kroppsliga självbestämmande. Samtidigt vill RFSU understryka att fenomen som oskuldskontroller och oskuldsingrepp inte existerar i ett vakuum. För att åstadkomma en varaktig förändring måste vi beakta hela den samhälleliga, ekonomiska och sociala kontext som hedersutsatta lever i. Kriminalisering är ett verktyg, men utan andra åtföljande, väl resurssatta, åtgärder kommer inte kriminalisering att uppnå önskat resultat. Det behövs utbildning och information, stöd till utsatta och föräldrar, dialog med berörda grupper, samt att samhällets alla instanser som kommer i kontakt med människor som lever i hederskontext stärks resurs- och kunskapsmässigt.

Oskuldsnormen bygger på myter om kvinnokroppen

Oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp är uttryck för patriarkala normer som reproducerar förlegade ideal om kvinnlig, sexuell ”renhet” och manlig eller kollektiv kontroll över kvinnokroppen. Begreppet ”oskuld” är bärare av dessa normer och patriarkala, socialt konstruerade idéer om hur flickor och kvinnor ska bete sig.

Oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp bygger också på felaktiga föreställningar om den kvinnliga anatomin, främst idén om att det skulle finnas en ”mödomshinna” som brister vid första samlaget med blödning som följd. Enligt den föreställningen skulle det gå både att kontrollera om en flicka eller kvinna haft penetrativt sex och att återställa ”mödomshinnan” genom ett kirurgiskt ingrepp i underlivet. Allt detta saknar vetenskapligt stöd. Vi välkomnar att utredningen är tydlig på den här punkten: det finns ingen ”mödomshinna” och det går inte att med en fysisk undersökning utröna om en person haft vaginalt sex.

Kriminalisering räcker inte

Oskuldskontroller och oskuldsingrepp kan dock inte bara lagstiftas bort. Tvärtom, enbart straffrättsliga åtgärder riskerar att öka utsattheten ytterligare för de som lever med hedersnormer. Om en hedersutsatt person ser som sin enda utväg att göra ett oskuldsingrepp och det inte finns tillgängligt kan det få ödesdigra konsekvenser. Enskilda kvinnor och flickor får aldrig ”offras” i principernas namn. I sådana situationer vill RFSU betona ett så kallat harm reduction-perspektiv. I det enskilda fallet är det den utsattas prekära läge och behov av stöd och hjälp som måste stå i förgrunden snarare än jakten på eventuella förövare. Dessutom, om en förövare, kanske en far eller annan släkting, polisanmäls kan hotbilden hemmavid öka väsentligt; detta måste samhällets institutioner ta höjd för.

Dessutom visar forskningen att hedersnormer inte är statiska över tid, samt att hedersrelaterat våld och förtryck ökar i inneslutna och isolerade grupper. Arbetet mot hedersnormerna kan därför inte ses isolerat från migrationspolitiska, sociala och ekonomiska reformer som kan påverka människors möjligheter att styra över sina liv. Möjlighet till social rörlighet i samhället är helt enkelt avgörande för att hedersnormerna ska minska och med tiden avta helt.

Likhet inför lagen ska råda

Behovet av att bekämpa oskuldsnormerna aktualiserar urgamla frågor om hur makt och frihet, strukturer och agens, ska brytas mot varandra. Internationell forskning pekar på att det finns situationer när en kvinna efterfrågar oskuldsingrepp för att undgå långt värre våld; att i de situationerna bestraffa den som väljer att hjälpa henne är orimligt. Visst kan det vara svårt att prata om en fri vilja i situationer där hedersnormer är som starkast men att helt frånta vissa kvinnor möjlighet att ta beslut över sina egna kroppar är också farligt. RFSU avråder därför från att oskuldsingrepp ska vara straffbart om det sker med den vuxna, hedersutsattas kvinnas samtycke. Här är det viktigt att påpeka att annan form av intimkirurgi som sker med informerat samtycke är fullt laglig. Likhet inför lagen ska råda och kvinnor inom samhällets alla grupper ska tilldelas samma nivå av agens.

Men det viktigaste för att hedersnormerna på allvar ska kunna brytas är inte straffrättsliga punktinsatser. Det som kommer att fungera på sikt är ett långsiktigt, främjande, stödjande, upplysande, rättighetsbaserat och evidensbaserat arbete. Sådant arbete tar tid och kostar pengar. Resurser behövs till samhällets institutioner på statlig och kommunal nivå och till civilsamhället lokalt och nationellt. RFSU utgår från att regeringen, om den menar allvar med att bekämpa heders- och oskuldsnormerna, skapar alla förutsättningar för ett sådant arbete, samt tillsätter de resurser som krävs.

Lina Fridén, RFSU:s förbundsordförande
Johanna Westeson, RFSU:s förbundsjurist