Till sidans huvudinnehåll

Könsneutralt språk är inte ett hot mot kvinnor

Förslaget om en ny könsneutral föräldrabalk innebär bara fördelar eftersom den utgår från ett barnperspektiv. Det skriver företrädare för RFSL, RFSU, Antidiskrimineringsbyrån Uppsala med flera i en replik.

Nyligen gick remisstiden ut för den statliga utredning som lagt fram ett efterlängtat förslag om en ny könsneutral föräldrabalk. En rad företrädare för svenska kvinnoorganisationer menar att ett mer inkluderande och könsneutralt språk kommer ske på kvinnors bekostnad.

Men ett könsneutralt språk är inte ett hot mot kvinnor. Vi menar tvärtom att ett könsneutralt, inkluderande språk, inte är ett hot mot jämställdhet.

En könsneutral lagstiftning går utmärkt att kombinera med en maktanalys av samhället där vi fortsatt behöver arbeta för att diskriminerade grupper får sina rättigheter tillgodosedda. Det gäller kvinnor, barn, hbtqi-personer, personer som rasifieras och flertal andra grupper som marginaliseras i samhället, något som också är grundläggande i ett jämlikt samhälle. På vilket sätt en könsneutral juridisk text skulle drabba kvinnor har debattörerna inte heller förklarat. Det är däremot anmärkningsvärt att debattörerna är beredda att behålla lagen som den är, medvetna om att den faktiskt inte fungerar för alla familjer.

Den statliga utredningen föreslår att ett könsneutralt språk införs i föräldrabalken, för att göra lagen enklare att använda för alla familjer. Problemet i dagens lagstiftning är att den pekar ut familjer som inte hör till normen. Lagen, som härstammar från 1940-talet, gör skillnad på barn och barn, baserat på om de har blivit till i en heterosexuell parrelation eller inte. Den gör också skillnad på kvinnor och kvinnor, utifrån samma premisser. Det är inte värdigt en modern familjelagstiftning och därför välkomnar vi utredningens förslag som kommer ge fler barn bättre förutsättningar att snabbt få rättsliga band till sina föräldrar.

Vilka föräldraord barn sedan använder i vardagen, kommer även fortsättningsvis vara upp till var och en – oavsett om det är mamma, pappa, förälder eller dylikt. Det utredningen föreslår är vilka ord som kommer att stå i folkbokföringen, där juridiken ska fungera för alla familjer. Debattörernas farhågor att ett mer inkluderande och könsneutralt språk skulle innebära en ”utradering av orden mor och moderskap” är därmed obefogade.

Dagens lagtext är snårig och komplicerad, så komplicerad att såväl föräldrar som familjerätten har svårt att tyda den. Detta ämnar utredningens förslag råda bot på. Barns rättstrygghet kring att få sin eller sina föräldrar fastställda som rättsliga föräldrar och vårdnadshavare kort efter att de fötts är avhängigt en förenklad, inkluderande och tydlig lagstiftning.

Idag har vi en lagtext som utgår från att ”modern” och ”fadern” är de två givna föräldrarollerna i ett barnfamilj. Men, det är samtidigt ingen nyhet att den förälder som inte fött barnet kan ha ett annat kön än man. Exempelvis gäller det familjer med samkönade kvinnopar som ju består av två mammor. I dagsläget registreras den som fött barnet som ”moder”, medan den mamman som inte fött registreras som ”förälder”. Begreppet mamma/moder i singular, fungerar därmed dåligt i såväl lagtext som blanketter. Därför behöver lagen i enlighet med utredningens förslag moderniseras.

Barn har enligt barnkonventionen rätt till föräldrar och familj. Till syvende och sist handlar frågan om att juridiken ska fungera för alla barn, även barn som inte lever i en heterosexuell kärnfamilj. Frågan är i första hand en barnrättsfråga, och bör hanteras därefter.

Trifa Shakely, förbundsordförande RFSL
Hans Linde, förbundsordförande RFSU
Andie Stendin, Antidiskrimineringsbyrån Uppsala
Stina Carlsson, Rättighetscentrum Norrbotten
Anna Malmquist, docent i psykologi med fokus på regnbågsfamiljer, Linköpings universitet