Frågor och svar om könsdysfori bland unga

När tonläget höjs i debatten om transvården för unga är det viktigt att hålla sig till fakta. Här har vi samlat några vanliga frågor och svar om könsdysfori och hur RFSU ser på hur vården ser ut idag.

Vad är könsdysfori?

Det betyder att man lider av, eller upplever hinder i sin vardag på grund av, att det kön man blev tilldelad vid födseln inte stämmer överens med ens könsidentitet. Det kan handla om att delar av kroppen inte känns rätt eftersom de inte stämmer överens med ens könsidentitet. Könsdysfori kan också handla om att andra inte ser och behandlar en som den man faktiskt är. Alla transpersoner har inte könsdysfori. Könsdysfori kan också se mycket olika ut för olika personer – den kan handla om olika delar av kroppen och vara olika i olika situationer. Om man har könsdysfori kan man vilja genomgå könsbekräftande behandling. Sådan behandling gör ofta att könsdysforin minskar. Könsdysfori är en medicinsk diagnos och den beteckning som ofta används idag, men ordvalet kommer sannolikt att förändras.

Vad betyder könsbekräftande behandling?

Könsbekräftande vård och behandling kallas den medicinska process som transpersoner kan gå igenom. Det innebär att man ändrar sin kropp med hjälp av hormoner och/eller operationer så att den bättre stämmer överens med ens könsidentitet. Man kan också ändra kroppen med hjälp av bland annat röstträning, hårborttagning och slipning av adamsäpplet. Andra ord som också används för denna process är könskorrigering, transvård och transition, men könsbekräftande vård är den tydligaste benämnningen. 

En del säger ”byta kön” och "könsbyte" i stället för könsbekräftande vård och behandling. Det kan vara missvisande, eftersom en person inte byter kön utan istället förändrar kroppen så att den stämmer bättre överens med hur man känner sig.

Källa: Transformering.se

Vad tycker RFSU om transvården?

RFSU vill att möjligheten att ändra  juridiskt kön och möjligheten att få tillgång till könsbekräftande vård ska skiljas åt. Transpersoner är inte en homogen grupp och utgångspunkten för lagstiftningen bör vara den enskildes behov. Det är inte ovanligt att transpersoner upplever ett behov av kirurgiska ingrepp i könsorganen i könsbekräftande syfte, utan att för den sakens skull även känna ett behov av att ändra sitt juridiska kön. Idag måste transpersoner byta sitt juridiska kön för att få genomföra vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen. Det innebär bland annat att ickebinära inte har möjlighet att få tillstånd till vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen. Att den medicinska processen fortfarande hänger ihop med ändring av juridiskt kön är generellt ett problem. För att få ändra juridiskt kön krävs i praktiken fortfarande en långvarig kontakt med den könsbekräftande vården. Detta innebär också att läkare måste lägga tid på att dokumentera inslag från möten med personer de varit i kontakt med enbart för att uppfylla krav som finns för att en person ska få ändra juridiskt kön - inte för att det är medicinskt relevant. Det är ineffektivt och resursslukande.

Finns det en risk med att erbjuda könsbekräftande vård till unga?

Vi anser att barn som är i behov av vård måste få tillgång till den. Barns rätt till vård stöds av FN:s barnkonvention och svensk lagstiftning. Den vård som erbjuds idag bygger på forskningsstudier och beprövad erfarenhet. I Socialstyrelsens kunskapsstöd finns rekommendationer för vården baserat på den beprövade erfarenhet som finns tillgänglig idag. En könsidentitetsutredning är omfattande och inga snabba beslut tas. Genitala ingrepp görs inte på personer under 18 år. Hormonbehandling med så kallade könskonträra hormoner ges vanligen tidigast från 16 års ålder medan pubertetsstoppande hormoner kan ges tidigare. Majoriteten av unga som söker sig till en utredning får heller inte en könsdysforidiagnos. Utredningen genomförs just för att ge professionellt stöd i att reda ut om en person upplever könsdysfori eller inte och om könsbekräftande vård skulle vara gynnsam. Vi ser det som positivt att fler unga reflekterar, söker kunskap och känner sig trygga nog att vara öppna med sina tankar kring könsidentitet. Tyvärr är köerna till utredning är långa och lagstiftningen ålderdomlig.