Till sidans huvudinnehåll

”Dags även för Sverige att tillåta hemaborter”

RFSU och företrädare inom kvinnosjukvården: Många kvinnor skulle föredra att kunna göra hela aborten i hemmet, och i åtskilliga länder är detta möjligt. Sverige har däremot kvar ett föråldrat sjukhusobligatorium, trots att det finns en bred riksdagsmajoritet för att ändra lagen. I dag saknas medicinska skäl till att inte låta den gravida själv bestämma.

Att gravida får ökad möjlighet att själva kunna bestämma hur en abort ska genomföras är en viktig del i att stärka friheten att bestämma över sin kropp. Det räcker inte med att det finns tillgång till abortvård, den behöver också vara tillgänglig för alla och utgå från den gravidas behov och önskemål.

Att kunna göra hela aborten i hemmet är ett viktigt steg i den riktningen. När nu de medicinska skälen inte står i vägen för den gravida att själv välja var aborten genomförs, ska inte samhället stå i vägen.

Sverige har ofta en självbild av att vara bäst i klassen när det kommer till jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Men när det kommer till aborter ser vi hur utvecklingen snabbt gått framåt i flera delar av världen. Här finns goda exempel och erfarenheter som Sverige bör lära av.

Frankrike införde i början av corona­pandemin en möjlighet för kvinnor att slippa ta sig till ett sjukhus för att genomföra en abort. Syftet var att minska belastningen på sjukvården, men också att minska onödigt resande i en tid av lockdown. De positiva effekterna, både för sjukvården och patienterna, är tydliga och nyligen meddelade Frankrikes regering att lagstiftningen permanentas.

Att göra hela aborten i hemmet har kommit att bli den mest använda och efterfrågade abortmetoden i USA. En ny amerikansk studie från 2022 visar att 96,4 procent av hemaborterna rapporteras fungera väl och 98,4 procent av de som gjort hela aborten hemma var nöjda. 

Även länder som Storbritannien, Tyskland, Moldavien, Colombia, Austra­lien och Nepal har gjort det möjligt att genomföra hela aborten i hemmet. Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar att detta ska vara tillåtet i sina nya riktlinjer för abortvården som lanserades den 9 mars i år.

I Sverige väntar vi fortfarande på att regeringen ska ta de första stegen mot att tillåta detta. För ett drygt år sedan skrev vi en artikel där vi lyfte behoven av ändringar i abortlagen för att möjliggöra detta även i Sverige. Vi hade gärna sett att förändringarna genomförts skyndsamt, för att minska belastningen på vården under en pågående pandemi.

När abortlagen trädde i kraft 1975 innebar abort alltid ett kirurgiskt ingrepp. Redan när abortlagen skrevs var lagstiftaren medveten om att den medicinska utvecklingen snart skulle kunna göra delar av den inaktuell.

I dag görs mer än 90 procent av alla aborter i Sverige på medicinsk väg. Det innebär att den som ska göra aborten tar en tablett på sjukhus och en andra dos tabletter hemma, eller på sjukhus om personen väljer det eller om det är medicinskt motiverat.

Kravet på att den första tabletten måste tas på sjukhus under uppsikt av behöriga läkare är därför föråldrat. Det innebär onödig byråkrati, belastning på vården och risker för patienter som inte kan eller vill resa för att utföra en abort. Ändå har kravet på att aborter ska genomföras på sjukhus med hjälp av behöriga läkare varit oförändrat i 47 år.

Att ta bort sjukhusobligatoriet innebär inte ett hinder för en person som hellre vill göra sin abort på sjukhus, där­emot ökar det valmöjligheten. Många upplever hemmet som en tryggare miljö än en gynekologisk mottagning.

Självklart ska den som väljer att göra en abort i hemmet erbjudas samma stöd, adekvat smärtlindring och preventivmedelsrådgivning av vården som i dag. Ingen ska mot sin vilja lämnas ensam vid en abort.

Den svenska regeringen har gett myndigheten SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) i uppdrag att ”genomföra en systematisk översikt av publicerad forskning avseende positiva och negativa effekter av att genomföra hela den medicinska aborten i hemmet”. SBU ska utvärdera det vetenskapliga stödet för positiva och negativa effekter av medicinska aborter utförda i hemmet.

Det är bra att en sådan översyn och utvärdering görs. Men om man verkligen vill stärka friheten att bestämma över sin kropp krävs en utredning med syfte att ändra lagstiftningen.

Vi anser att forskning, erfarenhet från andra länder och dagens medicinska utveckling talar sitt tydliga språk. Att göra hela aborten i hemmet borde redan i dag vara en möjlighet för de som så önskar också i Sverige.

Aborträtten har ett starkt stöd, både i riksdagen och hos svenska folket. I höstas gjorde Sveriges Radio en rundringning bland alla riksdagspartier som visade att det också finns en bred majoritet för att ändra abortlagstiftningen så att vi kan införa tele­medicin och möjligheten till att göra hela aborten i hemmet.

Vi föreslår därför att man utreder möjligheten till dessa förändringar

  • Att kravet på att abort måste genomföras på sjukhus tas bort i abortlagen.
  • Att kravet på att läkare måste utföra aborten ändras så att rådgivning och stöd inför en abort samt ordinering av läkemedel ska kunna göras av en läkare eller barnmorska med förskrivningsrätt. Det innebär också att barnmorskors förskrivningsrätt behöver utökas.
  • Att läkemedel som används vid medicinsk abort ska kunna säljas på apoteket efter recept utfärdat av läkare eller barnmorska med förskrivningsrätt.

Abortlagstiftningens syfte är att värna integritet och självbestämmande för den som önskar avbryta sin graviditet.

I dag saknas medicinska skäl till att inte låta den gravida själv bestämma, utifrån egna behov och önskemål, var aborten ska genomföras. I grunden handlar det om att ha tilltro till att även en gravid person är fullt kapabel att fatta beslut om sin egen kropp.

Hans Linde, förbundsordförande, RFSU

Eva Nordlund, ordförande, Svenska barnmorskeförbundet

Sineva Ribeiro, ordförande, Vårdförbundet

Helena Kopp Kallner, överläkare och docent, medlem i Svensk förening för obstetrik och gynekologi

Kristina Gemzell, överläkare på Karolinska sjukhuset och professor på Karolinska institutet