Departementspromemorian Insatser för en alkohol- och narkotikafri graviditet - Ds 2009:19

Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, är en partipolitiskt, fackligt och religiöst obunden ideell förening. Vi är inte remissinstans för promemorian men anser att saken är av stor vikt för frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i Sverige, inklusive alla kvinnors tillgång till mödravård och den fria aborträtten, och väljer därför att inkomma med detta yttrande.

Kvinnors rätt att själva bestämma om de ska fullfölja en graviditet eller inte ökar kvinnors frihet att styra över sina liv och åtnjuta sina övriga rättigheter. RFSU värnar därför om den nu gällande abortlagstiftningen.

RFSU uttalar sig i detta yttrande enbart om förslaget på förändringar i lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) i promemorians del 3.3.

Sammanfattning

RFSU avstyrker förslaget på att införa en bestämmelse i LVM som skulle göra det möjligt att vårda en gravid kvinna med tvång om hon på grund av fortgående missbruk av alkohol eller narkotika utsätter sitt ofödda barn för en påtaglig risk att födas med en skada orsakad av missbruket.

Förslag på förändringar i LVM

RFSU avstyrker promemorians förslag på att införa en ny specialindikation i 4 § LVM.

RFSU stöder den svenska alkoholpolitikens mål om att inga barn ska födas med skador på grund av moderns alkohol- eller narkotikaintag och anser att det är viktigt att tillräckliga resurser satsas för att nå ut med information och insatser till gravida kvinnor med riskbruk/missbruk/beroende. Men utgångspunkten för dessa insatser måste alltid vara frivillighet, inte tvång. Därigenom kan man tillgodose strävan att barn föds friska samtidigt som kvinnors självbestämmanderätt inte inskränks.

Vi vill understryka att en lagbestämmelse som på detta sätt utgår från det ofödda barnet och kan sägas göra fostret till ett rättssubjekt skulle bli ett mycket udda inslag i svensk rätt. RFSU är oroade för att införandet av bestämmelsen riskerar att leda till en omtolkning av principen om hur fostrets intresse av skydd under sin utveckling måste vägas mot moderns rätt till självbestämmande. Denna fråga måste därför beredas på ett helt annat sätt än vad som varit fallet här. Inte minst saknas en analys av saken ur ett jämställdhets- och rättighetsperspektiv.

Som nämns i promemorian har frågan varit uppe för diskussion vid ett flertal tillfällen under de senaste årtiondena. Vare sig offentliga utredningar eller Socialstyrelsens skrivelse Gravida kvinnor med missbruk och barn som lever i familjer med missbruksproblem från 2007 har emellertid pekat på ett behov av en bestämmelse i LVM som tar sikte på fostrets skyddsvärde i stället för den gravida kvinnan. Vi anser att de invändningar mot en utökad möjlighet till tvångsvård som tidigare framförts i utredningar och riksdagsbehandling fortfarande är relevanta.

RFSU anser att förslaget riskerar att medföra att kvinnor som vill fullfölja sin graviditet kan komma att göra abort hellre än att vårdas med tvång på grund av graviditeten. Att, som i promemorian, avfärda denna invändning med att säga att rätten till abort inte inskränks i och med att en kvinna vårdas med stöd av LVM visar på brister i förståelsen av vad det reproduktiva självbestämmandet innebär. Den fria aborträtten handlar om att kvinnan själv kan bestämma att fullfölja graviditeten eller inte, inte bara om tillgången till abort. Om en kvinna hotas av en så ingripande åtgärd som tvångsvård enbart på grund av graviditeten påverkar det hennes förutsättningar för att kunna göra ett fritt val.

Vidare vill vi påminna om att LVM-utredningen i betänkandet Tvång och förändring – Rättssäkerhet, vårdens innehåll och eftervård (SOU 2004:3) pekade på en uppenbar risk för att kvinnor skulle vara tveksamma eller avvisande till att uppsöka mödrahälsovården om de riskerade tvångsvård. RFSU anser också att en sådan risk föreligger. I promemorian besvaras denna invändning med ett antagande om att en ny möjlighet till tvångsvård inte skulle ha någon betydande avhållande effekt på missbrukande kvinnors vilja att ta kontakt med mödravården. Det är högst anmärkningsvärt att ett sådant antagande kan ligga till grund för ett förslag om införandet av ny, ingripande lagstiftning som kan ha en negativ effekt på kvinnors tillgång till hälso- och sjukvård.

RFSU vill även lyfta tidigare utredningars invändning som går ut på att svårigheten att bestämma gränsvärde för skada på fostret försvårar möjligheten att ange kriterier för tvångsingripande vilket i sin tur medför rättsosäkerhet och risk för oberättigade ingripanden. Svårigheter i att tolka regelverket torde också medföra att riskerna för att kvinnor undviker mödravården eller väljer att göra abort hellre än att riskera tvångsvård ökar.

Avslutningsvis vill vi påminna om vad Socialstyrelsen anförde i sin skrivelse från 2007: ”En förutsättning för att motivera en lagstiftning om ett utökat tvång måste vara att det frivilliga vårdutbudet är differentierat och kan erbjuda insatser till kvinnor med olika grader och typ av missbruk/beroende samt olika familjesituationer.” Promemorian visar inte hur denna förutsättning är, eller vid lagstiftningens ikraftträdande kommer att vara, uppfylld. Om lagförslaget i promemorian skulle träda i kraft skulle tillämpningen av lagstiftningen därför kunna ifrågasättas på en annan etisk grund, nämligen att frivilligvården inte är utbyggd i den utsträckning den måste vara för att användningen av tvångsvård ska vara legitim.