Till sidans huvudinnehåll
Jennie Kim i RFSU:s pridetröja vid en gata i Seoul.

“Det är i stort sett omöjligt att komma ut som hbtqi-person i Sydkorea”

RFSU-medlemmen Jennie Kim kom aldrig ut som bisexuell under uppväxten i Sydkorea. I somras kunde hon för första gången i sitt liv fira Pride i Seoul. Men motståndet mot hbtqi-personer är fortfarande stort i landet.

Prideparaderna har avlöst varandra här hemma under sommaren. Många av RFSU:s lokalföreningar har deltagit i firandet med banderoller och ekipage. Tillsammans har vi stått upp för allas rätt till sin sexualitet och kropp. Men faktum är att RFSU:s fina pridetröja också syntes i en helt annan del av världen, nämligen Sydkorea. Det var RFSU Växjö-medlemmen Jennie Kim som med stolthet bar den under pridefirandet i Seoul.
– Det är i stort sett omöjligt att komma ut som hbtqi-person i Korea. Jag hoppas att paraden kan bidra till att på längre sikt göra det lättare.

Hemligt kär i sin bästis

Under uppväxten i Sydkorea fanns inga prideparader och ingen pratade om hbtqi-frågor. Själv upptäckte Jennie att hon var bisexuell när hon i högstadiet blev kär i sin bästis, men det förblev en hemlighet.
– Det vore förödande om det hade kommit ut. Jag skulle ha kunnat bli mobbad, kränkt och utsatt för våld. En kompis till mig “outades” som lesbisk vilket ledde till att hon blev våldtagen.

Jennie Kim och en polis.
5.000 poliser bevakade Seouls prideparad för att förhindra bråk.

Tabun och motståndet är fortfarande stort i landet. Parallellt med prideparaden i Seoul anordnades en motdemonstration av en grupp som sade sig stå upp för kristna värderingar. Deras parad var tre gånger så stor som själva pridetåget och det krävdes olika rutter och tusentals poliser för att förhindra konfrontation. Trots det lyckades några av motdemonstranterna ta sig in på pride-område.
– De kom med plakat och skrek att vi alla kommer brinna i helvetet för att vi syndar. Det var väldigt sorgligt att känna deras hat.

"Korea är ett fantastiskt land"

Jennie Kim är noga med att påpeka att det är en viss högljudd grupp som vill svartmåla hbtqi-personer som onda eller perversa. Den är inte representativ för alla i landet.
– Korea är ett helt enastående, fantastiskt land, liksom folket som bor där. De flesta koreaner är väldigt snälla, omtänksamma och varma. Jag blir därför så ledsen när jag ser allt det här hatet. Hur kan en älska sitt barn, men sedan kalla det ondskefullt när det kommer ut som hbtqi-person?

En anledning till motståndet, menar Jennie, kan vara landets såriga historia och intensiva återuppbyggnad. Den japanska invasionen och inbördeskriget har lämnat djupa spår, och lett till att politikerna fokuserat på ekonomisk tillväxt istället för demokrati och mänskliga rättigheter.
– Korea ligger efter när det kommer till frågor som jämställdhet, mångfald och inkludering. Den konservativa neokonfucianismen som funnits i landet sedan 1300-talet, blandat med den relativt nytillkomna kristendomen, står i vägen för dessa livsviktiga frågor.

Unga människor mer öppensinnade

Som tur är ser framtiden lite ljusare ut. Unga människor i Sydkorea är generellt mer öppensinnade och nyfikna på hbtqi- och rättighetsfrågor. Och i tv-serier blir det allt vanligare med åtminstone någon karaktär som är bi- eller homosexuell eller transperson.
– Den unga generationen är väldigt intresserad av den autentiska, traditionella koreanska kulturen, men vill samtidigt hitta sina egna, moderna sätt för tolkning av denna. Det bäddar för en ny öppenhet gentemot hbtqi-personer.

Två glada personer gör v-tecknet.
Jennie Kim och en person från svenska ambassaden.

För Jennies del kändes det fantastiskt att få marschera genom Seouls gator tillsammans med sina kompisar. Hon var också stolt att som svensk se representation från både svenska ambassaden och Ikea. Och över att själv få representera RFSU i sammanhanget.
– En organisation som RFSU skulle kunna göra en riktigt viktig insats i Sydkorea. Kanske genom att införa någon slags folkbildning såsom Ottar gjorde. Jag tror att hatet ofta grundar sig i okunskap och rädsla. Om man dessutom kunde få med sig någon känd person, till exempel en K-pop-artist, i opinionsbildningen skulle frågorna synliggöras och normaliseras.

Foto: Jennie Kim
Text: Ulrika Hammar