Till sidans huvudinnehåll
En person med blommig klänning och en person med röd skjorta tittar in i kameran.
Juliane Walesch jobbar som psykolog på Temi. Tamari Kapanadze är jurist på Partnership for Human Rights. Både bidrar till att lyfta tabun kring sex.

“Man pratar inte öppet om sex i Georgien”

I Georgien pratas det inte öppet om sex, vare sig i skolan eller hemma. Det blir extra utmanande för personer med intellektuella funktionsnedsättningar som ofta inte ens ses som sexuella varelser. Som tur är har RFSU:s partnerorganisation Partnership for Human Rights en lösning.

Långt ute på den georgiska landsbygden ligger några hus, ett litet bageri, ett växthus och några vinodlingar. Ett av husen har byggts på på höjden i tre omgångar allt eftersom fler människor flyttat in. Här bor och lever idag ca 70 personer i kollektivet Temi, grundat 1989 för att stötta personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Brukare, vårdgivare och personal samsas om de gemensamma utrymmena och alla hjälps åt och bidrar efter sin förmåga.

Ett hus med tre våningar och en trappa utanför som går upp till varje våningsplan.
Ett av huvudbyggnaderna har byggts ut på höjden i tre omgångar allt eftersom fler personer flyttat in.

En av de boende är Ketino, som flyttade hit på 90-talet när de institutioner som tog hand om, eller kanske snarare förvarade, personer med IF stängde ner och många hamnade på gatan. Idag är hon närmare 60 år, och berättar stolt att hon ansvarar för att ställa i ordning stolarna i matsalen varje dag.

All hjälps åt med vinskörden

Susanna Reinhart från Schweiz har varit involverad i communityt i 26 år och bott här till och från. Hon är lärare i grunden och undervisar de av barnen i communityt som inte går i den vanliga byskolan, men ansvarar även för odlingarna. För några dagar sedan kom ett stort hageloväder som trasade sönder delar av växthuset och förstörde stora delar av vinodlingarna. I vanliga fall skördas grönsaker så att det räcker och blir över. Det som inte äts upp av de boende säljs i den lilla butiken som besökare kan handla i. Här går det givetvis också att köpa det egenproducerade vinet.
– När det är vinskörd går vi alla ut tillsammans och skördar druvorna. Det brukar vara en uppskattad händelse, inte minst för att man får äta så mycket vindruvor man vill medan man plockar, berättar hon.

En kvinna i gröna kläder och grön scarves på huvudet står och pratar i ett växthus.
Susanna Reinhart visar det ovädersdrabbade växthuset.

Sex och relationer är känsliga frågor

Communityts psykolog, Juliane Walesch, är även hon från utlandet, närmare bestämt Tyskland. Det ställer till det lite mellan varven när det kommer till känsliga frågor såsom sex och relationer. Är det för att hon är tysk som hon vill att vi ska prata om detta, undrar föräldrar och boende? Och det är här organisationen Partnership for Human Rights kommer in i bilden. Tack vare att de kan prata om sakerna utifrån en georgisk utgångspunkt, med egna erfarenheter av hur det är att vara ung just här, byggs en tillit upp. Dessutom har PHR lång erfarenhet av att arbeta med personer med IF och utvecklat särskilda metoder och material anpassade efter målgruppen.
– Man pratar inte öppet om sex i Georgien, varken i skolan eller hemma. För personer med IF blir det ännu mer tabu. Många ser dem antingen som översexualiserade och blir oroliga så fort de vill krama varandra. Andra har inställningen att de är som barn och därför inte har några sexuella behov, berättar Juliane.

Gamla lerkrukor för vinförvaring ligger på en äng.
Traditionella lerkrukor för vinlagring.

Personer med funktionsnedsättning räknas inte in

Tamari Kapanadze, jurist på PHR, känner igen resonemanget från andra delar i samhället. Hon försvarar ofta personer med funktionsnedsättningar i rätten, just för att hävda deras mänskliga rättigheter.
– När man pratar om att folk har rättigheter är det som att personer med funktionsnedsättningar inte räknas in. Man ser dem inte som någon som kan ha en anställning, välja vem de ska gifta sig med eller fatta andra beslut om sina egna liv. Det är förstås inte utifrån illvilja, utan det handlar om okunskap.

Under utbildningen som PHR höll på Temi ville man uppmuntra deltagarna att se personer med IF som sexuella varelser med egna behov av både njutning och privatliv. Man pratade om bland annat onani, samtycke och kommunikation.
– Samtycke handlar inte bara om sex, utan också hur vi interagerar med varandra på det stora hela. Att respektera den kroppsliga integriteten till exempel när man ska hjälpa någon sköta hygienen och alltid fråga innan man tar i någon.

"Har de blivit hippies?"

Även om Temi ligger lite avskilt är det samtidigt viktigt att hålla kontakten med den närliggande byn där många av barnen går i skolan.
– En person i vår ledningsgrupp föreslog att vi pratar med de kyrkliga ledarna i byn innan vi börjar hålla sexualupplysning för våra boende med IF. Vi vill inte att hela byn ska tänka “Vad är det som händer i Temi? Har de blivit hippies och börjat med “free love”?” Vi måste vara inkännande för den kulturella aspekten och det är viktigt att det vi gör här är förankrat i sammanhanget vi befinner oss i, säger Juliane Walesch.

En person i blommig klänning rör i en gryta. Bredvid henne ligger hasselnötter.
Besökarna får prova på att tillaga tjurtjchela.

För Temi är verkligen uppskattat av omgivningen, både bland georgier och turister. Hit kommer besökare för att äta middag i trädgården, hyra cyklar eller prova vin. Just idag lagas dessutom tjurtjchela, en georgisk godsak bestående av fruktjuice, mjöl och nötter. Vi får alla prova att doppa nötter uppträdda på ett snöre i den tjocka smeten för att sedan hänga på tork i solen. Sen blir det provsmakning av nygräddat bröd, färska grönsaker från trädgården och det lokala vinet. Innan vi går hinner vi också smita in i butiken och köpa teer gjort på örter från bergen och trädgårdarna. På väg till bilen ser vi en kvinna komma bärandes på en stor gryta. En liten pojke, kanske ställets yngsta, springer genast fram för att hjälpa till. De andra boende vinkar hejdå från uteplatsen i skuggan utanför ett av husen.

Text och foto: Ulrika Hammar