Till sidans huvudinnehåll
Nio personer står uppställda för fotografering.
Riksdagens SRHR-grupp tillsammans med några av ledamöterna i den zambiska gruppen för SRHR vid det zambiska parlamentet, Lusaka.

”Vi har förlorat alltför många flickor i osäkra aborter”

RFSU:s Sara Österlund följde med när sju svenska riksdagsledamöter besökte Zambia för att lära sig mer om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i landet – och om vad svenskt bistånd bidrar till. Det här är hennes rapport.

Under fyra intensiva dagar i slutet på oktober fick gruppen möta hbtqi-aktivister, besöka abortmottagning för tonåringar, träffa en organisation som ger juridiskt stöd till kvinnor som utsätts könsbaserat våld och diskutera SRHR med parlamentarikern som brinner för förändring i Zambia. Tempot var högt från start. Häng med!

Dag 1: Gripande berättelser om sexuella övergrepp

Den första dagen möter gruppen tonårsflickor i ett så kallat ”Safe Space” som FN-befolkningsfond (UNFPA) driver med hjälp av svenskt bistånd. Här ges unga möjlighet att prata om sexuella övergrepp de varit med om. Vi blir alla berörda av de hjärtskärande berättelserna, men möts också av unga tjejer med mycket energi och självförtroende och med planer för skola och framtid.

Riksdagens SRHR-grupp

Riksdagens tvärpolitiska grupp för SHRH har funnits i 15 år. Här finns alla riksdagspartier utom ett representerade.

På resan deltog Ulrika Westerlund (MP), ordförande för gruppen, Linnea Wickman (S) vice ordförande, Helena Storckenfeldt (M) vice ordförande. Juno Blom (L), Lotta Johnsson Fornarve (V), Helena Vilhelmsson (C) och Louise Meijer (M).

Resan arrangerades av RFSU, UNFPA och den svenska ambassaden i Zambia.

Dag 2: Tonårstjejer erbjuds säker abort

Andra och tredje dagen tillbringas i Ndola i den norra delen av Zambia. På en liten vårdcentral erbjuder organisationen Marie Stopes tonårstjejer möjlighet till en säker abort. På samma klinik finns ungdomsmottagning och mödrahälsovård. Rummet där säker abort utförs är litet, mycket varmt och har begränsad utrustning. En sliten gynstol är placerad i ett hörn. Två zambiska läkare och en distriktssköterska berättar att i detta rum kan unga tjejer, en del så unga som tolv år, få tillgång till en säker abort. Vissa har blivit gravida i en kärleksrelation men många flickor har blivit gravida genom tvång, våldtäkt eller för att de sålt sin kropp för att få pengar till att överleva. I Zambia är andelen tonårsgraviditeter 30 procent. Abort är tillåtet men det finns många hinder, till exempel behövs tre läkares godkännande.
– Vi har förlorat alltför många flickor här i osäkra aborter det är därför vi jobbar med säker abortvård, säger distriktssköterskan Florence Mambwe.

En sjuksköterska som ser glad ut. Hon har lockigt hår och en vit dräkt på sig.
Distriktssköterskan Florence Mambwe på Mary Stopes-kliniken.

Dag 3: Hiv-tester och mensskydd på tillfällig mottagning

En bit utanför staden har Marie Stopes en tillfällig mottagning vid en marknad för att nå ut till de mest utsatta grupperna. Modellen man jobbar efter kallas “Människan i centrum”. Ungdomar samlas just denna dag vid ett bord där personal demonstrerar mensskydd som man kan återanvända. I ett tält skriker någon högt av ett nålstick för ett hiv-test. Mammor med små barn väntar tålmodigt i en lång kö vid ett annat tält. En husvagn fungerar som ungdomsmottagning.
– Nu har vi en husvagn, om vi hade tre stycken kunde vi hjälpa många, många fler, säger Florence Mambwe.

En person har tagit en selfie. I bakgrunden syns personer som köar utanför en husvagn.
Sara Österlund framför "Youth Space on Wheel" - en husvagn som fungerar som ungdomsmottagning. Förutom barnmorska finns i husvagnen även "kamratutbildare" som pratar med ungdomarna om bland annat könssjukdomar, grupptryck, mens och preventivmedel.
En person visar upp ett mensskydd som ser ut att vara gjort av återvunnet material.
Utanför den tillfälliga ungdomsmottagningen visas återanvändningsbara mensskydd upp.

På vägen tillbaka från Ndola besöker gruppen radiostationen Power FM Kabwe  som blandar underhållning och information i SRHR- programmet “Tikambe – let’s talk”. Programmet görs i samarbte med BBC media och når ut till över 900 000 lyssnare. Inte alla har tillgång till internet i Zambia - men nästan alla har tillgång till radio.

En person håller i en liten dalahäst.
Vid varje besök överlämnas en liten symbolisk dalahäst. Leo Deniro, chef för radiostation och projektet Tikambe, tackar så mycket och skämtar friskt om hästens storlek och färg.

Leo Deniro, chef för radiostation och projektet Tikambe, berättar att de kan sända ut information om vad som helst så länge de inte bryter mot zambisk lagstiftning. Att sända information om hbtqi-rättigheter är helt omöjligt, däremot kan man sända diskussioner på teman som är mycket tabu i Zambia, exempelvis njutning, abort, sexuellt våld och om överenskommelser kring kondomanvändning.

Dag 4: Möte med hbtqi-aktivister och skolelever

Tidig morgon den sista dagen möter gruppen fyra aktivister som kämpar för hbtqi-rättigheter Zambia. I Zambia är det olagligt med ”samkönade sexuella relationer” och de som stödjer hbtqi- grupper med hälsovård och skydd riskerar trakasserier, våld och att bli arresterade. Mötet sker därför på den svenska ambassaden.
– När vi är ute och hjälper hbtqi-grupper är vi alltid rädda att någon ger sig på oss, säger en representant för gruppen, som vi låter vara anonym.

Elever i årskurs nio (13-14 år) på Chainda Primary School i Lusaka gör ett grupparbete om förändringar under puberteten, som sedan redovisas inför klassen och besökarna från Sverige.

Dagen avslutas med ett besök till en skola där eleverna har lektion på temat pubertet. Allvarsamma men ogenerade elever redovisar sina kunskaper om allt från ägglossning och pubishår till mensskydd och utlösning. På högstadiet är det fortfarande starkt fokus på att unga ska avstå från sex. Först i 16-årsåldern får zambiska ungdomar lära sig om kondomer och andra preventivmedel i skolan, men kondomer får inte delas ut i zambiska skolor. Stigma, tabun och skadliga sociala normer kring sexualitet och könsroller genomsyrar det zambiska samhället. Ungas sexualitet är mycket skambelagt. 

Lärdomar från resan

Tre av gruppens medlemmar poserar för en bild. En har blå kavaj, en svart kavaj och en beige kavaj.
Helena Storckenfeldt (M), Ulrika Westerlund (MP) och Linnéa Wickman (S).

Helena Storckenfeldt (M), vice ordförande:
– Jag tar med mig ny och otroligt värdefull kunskap om hur man kan jobba med kulturella normer som är skadliga för flickor och kvinnor. Det kommer att berika mitt politiska arbete i Sverige.

Ulrika Westerlund (MP), ordförande för SRHR-gruppen:
– Det fantastiska arbete som till exempel Marie Stopes Zambia bedriver, men små medel, berörde mig särskilt. Jag känner mig ännu mer motiverad än tidigare att arbeta för att säkra bland annat deras rätt att fortsätta sitt arbete, med stöd från Sverige och andra aktörer.

Linnéa Wickman (S) vice ordförande:
– Jag tar särskilt med mig frågan om hur vi kan fortsätta stärka progressiva krafter som verkar för att förbättra hbtqi-personers livsvillkor och ungas tillgång till kunskap om sina sexuella- och reproduktiva rättigheter.

RFSU och SRHR

Inom ramen för vårt internationella arbete jobbar RFSU för att öka kunskapen om, och engagemanget för, SRHR bland svenska beslutsfattare på alla nivåer. RFSU:s mål är att Sverige ska fortsätta att prioritera SRHR i svensk utrikes- och biståndspolitik, både genom finansiering och genom att vara en stark och modig röst för SRHR i olika globala forum. 
– Sveriges regering har en helt unik roll i när det kommer till att driva och finansiera frågor kopplade till SRHR globalt- frågor som få andra givare vågar eller vill stödja, säger Sara Österlund, sexualpolitiskt sakkunnig på RFSU.

Text och foto: Sara Österlund