Ofrivillig ensamhet

Normer och ensamhet

Ofrivillig ensamhet bottnar ofta i att normer kring sexualitet och relationer påbjuder ett sätt att vara och leva, medan verkligheten ofta visar sig vara mer mångfacetterad och varierande än så. Normer skapar till exempel föreställningar kring hur en person ska vara och bete sig i olika situationer. Normerna bygger upp bilder av och förväntningar på hur man ska ta kontakt med andra och i vilka situationer det ska ske, eller hur man ska tänka, känna eller handla i en relation. När ens egna känslor, tankar eller upplevelser inte riktigt passar in i det förväntade mönstret kan man därmed uppleva sig bli åsidosatt, osynliggjord, inte tagen på allvar eller, i värsta fall, bli bestraffad med ord eller mer handgripligen.

Många icke-heterosexuella vittnar om upplevelser av att känna sig som "enda bögen eller flatan i byn", och många transpersoner har nog ställt sig frågan: "finns det fler som känner som jag?". Personer med funktionsnedsättningar kan uppfatta att man blir behandlad annorlunda på grund av sin funktionsnedsättning. Unga och äldre kan känna att de behandlas på olika sätt, liksom personer med annan bakgrund än den rådande.

Män och kvinnor kan hysa egenskaper eller intressen för saker som traditionellt sett inte ligger i linje med det kön man uppfattar sig tillhöra. Man kan känna sig tvingad att uppträda på ett sätt som i själva verket känns konstigt, obekvämt eller fel. Kanske vill du inte ha sex eller leva i en relation, eller så vill du ha sex på ett sätt som uppfattas som "udda". Det kan leda till att du ställer dig frågan: Finns det då någon som passar mig? Allt detta kan skapa eller förstärka en känsla av ensamhet men också praktiskt begränsa möjligheten till social samvaro, relationer och sexuella kontakter.

Många får kontakt med andra som känner och har liknande upplevelser, eller som söker likartade egenskaper eller intressen som en själv. Detta inte minst tack vare internet och en öppenhet att diskutera olika sätt vara i vårt samhälle idag. Andra hanterar sin situation, förlikar sig med den eller väljer att leva ett gott liv trots sin ensamhet.

Vad kan ofrivillig ensamhet bero på?

Ensamheten kan handla om olika saker. Att man saknar en vän eller någon att vara fysiskt nära. Någon att dela sin vardag, sina upplevelser och tankar med. Andra saknar en kärleksrelation eller en person att träffa för sexuella möten.

Ibland handlar det inte om faktisk frånvaro av till exempel en partner eller vän utan mer om en upplevelse av ensamhet, som en känsla av att inte räcka till, att bli ratad eller att känna sig osynlig. Du kanske funderar på din attraktionskraft eller förmåga att prestera. Du kanske upplever att din partner prioriterar andra eller signalerar ett ointresse av dig och er relation. Eller så tänker du att du är den "sista oskulden", när "alla andra" gjort "det". Känslan om ofrivillig ensamhet kan handla om många olika saker.

Förväntningar och normer kring hur man ska leva sitt liv kan kännas pressande för dem som lever på ett annat sätt. Kanske har man aldrig upplevt det som andra talar om. Det kan kännas tungt att inte dela samma erfarenheter och upplevelser som ens vänner har. Kanske väljer du då att undvika situationer som känns allt för jobbiga.

Förändringar i ens livssituation, exempelvis efter en separation, kanske göra att du för första gången på länge behöver planera ditt liv och din fritid på egen hand. Kanske har ens sällskapsliv också förändrats och du har förlorat kontakt med tidigare vänner.

Många hittar sitt eget sätt att hantera sin ensamhet, medan andra behöver stöd i att förhålla sig till den. Oavsett hur den ofrivilliga ensamheten ser ut så finns en önskan hos en själv att förändra sin situation.

Vad kan jag göra åt min ofrivilliga ensamhet?

Vad man kan göra åt sin situation beror förstås på vad ens upplevelser bottnar i. Om du inte har en klar bild över vad din ensamhet handlar om kan du behöva fundera igenom det, ensam eller tillsammans med någon.

Att bryta ensamheten kan ta tid. Att bygga upp nya djupa relationer är sällan något som görs snabbt. Att ha den insikten kan underlätta, och göra att du inte behöver tvivlar på sig själv på vägen.

Det är lätt att känna sig blyg när man tar kontakt med nya människor. Ofta brukar blygheten släppa efter ett tag när du känner dig tryggare. Att ha positiva erfarenheter av att knyta nya kontakter gör att en person kan känna sig stärkt nästa gång hen prövar. Rutin gör att det går lättare och lättare att ta kontakt.

Att engagera sig i andra människor eller något som du "brinner för" kan vara ett bra sätt att bryta ensamheten och träffa nya människor. Engagemanget i sig gör också att livet känns mer meningsfull och ensamheten blir inte lika tung och närvarande.

Du kan söka hjälp

Om du under en längre tid har haft svårt att knyta kontakt med andra människor och har svårt att förändra din situation på egen hand så kan du behöva söka hjälp och stöd att bryta utanförskapet. Kanske har du generellt svårt med det sociala samspelet och behöver förändra något hos dig själv för att lättare kunna möta andra människor.

Om du känner att ditt sökande efter någon som kan ta dig ur ensamheten har blivit ett tvång, eller att ensamheten gör dig nedstämd eller deprimerad kan du också behöva prata med någon. Det finns bra hjälp finns att få! Att börja våga prata med någon om hur du känner är en början till förändring.