Partnervåld

Våld i nära relationer är vanligt och ett stort samhällsproblem. Det förekommer oavsett klass, kön, etnicitet, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Likartat mönster

Våld är alltid ett brott och aldrig acceptabelt. En sund relation bygger på respekt och omsorg, aldrig på kontroll eller förnedring.

Hur våld i en nära relation utvecklas följer ofta likartade mönster.

Den allra första början av en relation brukar präglas av ett positivt intresse för den andre. I en destruktiv relation där våld kommer att utvecklas brukar detta gradvis övergå i stark kontroll och svartsjuka. Handlingsutrymmet för den utsatta minskar och det är vanligt att personen blir isolerad. Den våldsamma partnern bryter ned självkänslan hos den utsatta med kritik och förlöjliganden. Ofta kommer fysiskt och sexuellt våld och hot om våld i det här skedet. Den utsatta anpassar sig ytterligare av rädsla för att bli utsatt för mer våld. Upprepat våld och isolering i kombination med en växling mellan omsorg och våld gör att gränserna för vad som är okej flyttas. På så vis blir rädslan, kontrollen och våldet något som den utsatta betraktar som normalt och en del av vardagen. När någon berättar om våld och övergrepp i en relation har de ofta pågått en längre tid. Det kan ofta upplevas svårt att bryta upp ur en sådan här relation.

Reaktioner

Alla reagerar olika på våld. Många tar på sig skulden och ansvaret och skäms över det som hänt dem. Det är också vanligt att känna ilska, vanmakt och sorg. Upprepat våld som pågått under en längre tid innebär stor stress för den utsatta. Det kan ibland ge reaktioner först lång tid efter att våldet upphört. Det är vanligt med reaktioner som magont, huvudvärk, svårt att sova, förvirring och utmattning.

Vilka utsätts?

Våld i nära relationer förekommer i både olikkönade och samkönade relationer.

Det allra vanligaste är att det är kvinnor som utsätts för den här typen av våld av en man hon är eller har varit gift eller sambo med eller har barn med. Men även män kan bli utsatta för våld av en kvinna. Mönstret med kontroll och isolering är dock ovanligare och graden av sexuellt och fysiskt våld är mycket sällan av lika allvarlig karaktär i de fall där en man blivit utsatt för våld av en kvinna.

I en samkönad relation är offrets utsatthet dubbel. Man lever i en utifrån normen sett redan ifrågasatt relation och kan därmed vara än mer isolerad och utlämnad åt den partner som misshandlar en. Många homo, bisexuella och transpersoner som utsätts för partnervåld tvekar också att anmäla brotten. Att tvingas berätta för en okänd person – polis eller läkare till exempel – att man dels blivit misshandlad och dels lever utanför normen kan vara orsak till att många tvekar.

Hur ser våldet ut?

Våldet kan yttras på olika sätt. Det kan vara fysiskt, psykiskt eller sexuellt.

Exempel på våld är att bli skakad, knuffad, släpad, att någon tar stryptag eller hotar med kniv. Det betecknas som fysiskt våld även om det inte skulle synas några blåmärken eller sår efter våldet. Att ha sex med någon som sover eller är drogad är en form av sexuellt övergrepp och är olagligt.

Kontroll och isolering är att betrakta som psykologiskt våld. Att någon kontrollerar e-post, telefon, tvingar eller hotar, stänger in eller låser ute, är hemma hos någon utan lov eller förföljer någon är också brottsliga handlingar.

Att hota med att skada barn, husdjur ,ägodelar, att begå självmord, att avslöja någons sexuella läggning eller könsidentitet mot dennas vilja på till exempel arbetsplats eller för familj är ytterligare exempel.

Nedvärderande och kränkande ord om ens person eller vänner, extrem svartsjuka, att skämma ut sin partner inför andra och förödmjuka henne eller honom liksom att försätta någon i ekonomisk beroendeställning är alltsammans del av ett psykologiskt våld.

En relation där partnervåld förekommer kännetecknas ofta av oberäknelighet. Den våldsamma kan ena stunden slå, hota och kränka för att sedan vara varm och ångerfull. De lyckliga och mysiga stunderna ihop gör att den utsatta partnern fortsätter att hoppas att det kan bli bra igen. Erfarenheter visar dock att det är väldigt ovanligt att relationer där våld förekommer blir bra av sig själva. För att det ska bli bättre krävs att våldet upphör, att den våldsamma erkänner och tar ansvar för sitt våldsamma beteende och får professionell hjälp.

Att bevittna våld

Att se någon närstående, exempelvis en förälder, bli slagen eller kränkt av den andra föräldern kan vara en mycket traumatisk upplevelse. Det finns hjälp att få för dig som blivit vittne till våld. Se länkarna här bredvid.

Lagar

Fysiskt och psykiskt våld är olagligt. Det finns flera lagar mot den här typen av våld som beskrivits ovan. Några exempel:

  • Lagen om grov kvinnofridskränkning
  • Lag om misshandel
  • Lag om besöksförbud
  • Sexualbrottslagen
  • Socialtjänstlagen

Vart kan man vända sig?

Om du eller någon du känner blivit utsatt för någon form av våld så finns det mottagningar och jourer som är vana vid den här problematiken. 

Om man är orolig för sin säkerhet så är det bra att kontakta Polisen.

Här kan du vända dig

Är det du som slår?

Det finns hjälp för att ändra ett våldsamt beteende. I de flesta kommuner finns särskilda mottagningar som är vana vid att hantera den här typen av frågor och som kan hjälpa till.

Du kan även läsa mer på Sveriges professionella kriscentra för mänen riksorganisation för professionellt behandlingsarbete mot våld i nära relationer.