Till sidans huvudinnehåll

Skjuta myggor med elefantbössa

P-pillren har haft en stor betydelse för den kvinnliga sexuella frigörelsen. RFSU var med och utbildade barnmorskor redan på 1960-talet.

Jubel för sexuell frigörelse när p-pillret kom

När de första p-pillren kom på 1960-talet var det en historiskt unik händelse. För första gången någonsin i människans historia fanns ett hundraprocentigt säkert preventivmedel som öppnade möjligheter för en friare sexualitet och för alltid skulle befria kvinnor från oron att bli med barn. Nu skulle sex bli ångestfritt och okomplicerat, jublade många. Andra var mer tveksamma och det hördes även en del moraliskt ojande om ungdomens förfall och farhågor om en gränslös lössläppthet.

Marc Bygdeman är professor i gynekologi. Han har forskat om p-piller och arbetat som gynekolog och preventivmedelsrådgivare i över trettio år. När p-pillren kom var han nybliven läkare.

– Före p-pillrens tid var doktorerna inte så involverade i familjeplaneringen. Men när de kom blev detta plötsligt en läkaruppgift. Många läkare tyckte nog att preventivmedel var något som barnmorskorna kunde sköta och att de var bättre lämpade som rådgivare i sådana frågor.

– Efterfrågan på p-piller blev snabbt väldigt stor och därför började RFSU utbilda barnmorskor så att de fick förskrivningsrätt. På den tiden behövde barnmorskorna ett särskilt intyg för att få skriva ut pillren. Idag ingår det i deras utbildning.

P-pillret ledde till krav på fri abort

Visst hade en del läkare moraliska betänkligheter mot p-piller, säger Marc Bygdeman.

– Det har alltid funnits en stor grupp, läkare och andra, med en konservativ syn på preventivmedel och aborter. Men jag arbetade på RFSU:s klinik på den tiden och där var stämningen mer radikal och positiv. Det här var en tid då det hände mycket och attityderna till kvinnors frihet förändrades. Även om den nya abortlagstiftningen inte kom förrän 1975 var det nu man på allvar började kräva fri abort.

– I början hade vi ingen uppfattning om de allvarliga biverkningar som sedan visade sig. Det var mycket diskussioner om hur p-piller påverkade menscykeln och man menade att det var viktigt att mensrytmen var ordentligt etablerad innan unga kvinnor fick börja med p-piller. Idag anses det inte spela någon roll, tvärtom ger vi ju p-piller till unga flickor med rubbningar i menscykeln.

– De första larmen om blodpropp kom 1972. I slutet av sjuttiotalet kom larm om risken för hjärtinfarkt och i mitten av åttiotalet varnades det för bröstcancer i samband med p-piller. När det kommit sådana här larm har försäljningen av p-piller gått ner, men efter ett tag har den gått upp igen.

Könssjukdomar ökade

Det mest revolutionerande med p-pillren är att de haft en helt avgörande och mycket positiv betydelse för synen på kvinnlig sexualitet, tycker Marc Bygdeman.

– Preventivmedelsfrågan kopplades bort från sexualakten och det skapade förutsättningar för en sexuell frigörelse. Man började erkänna kvinnors sexualitet och kvinnor fick möjlighet att leva ut sin sexualitet och styra sina liv på ett helt nytt sätt, säger han.

– En konsekvens av frigörelsen som följde med p-pillren var att man hade fler partners och därmed ökade de sexuellt överförbara sjukdomarna. Det var framför allt gonorré på den tiden. Men den fick vi bukt med tack vare smittspårning och medicin. Nu är det klamydia som måste bekämpas.

– Med p-pillren lade vi över ett större ansvar för att skydda sig mot graviditet på kvinnorna. Det har männen delvis utnyttjat eftersom det varit bekvämt för dem, säger Marc Bygdeman. Kanske är det en mindre positiv effekt.

Margret Sanger gjorde pionjärarbete

Det var amerikanska forskare som utvecklade de första p-pillren. En stark pådrivare i p-pillerforskningen var den amerikanska sjuksköterskan Margaret Sanger. Hon var en politiskt radikal och stridbar kvinna som, liksom Elise Ottesen-Jensen i Sverige, vigde sitt liv åt att kämpa för bättre sexualupplysning och kvinnors rätt till preventivmedel. Bland annat öppnade hon USA:s första klinik för födelsekontroll i Brooklyn 1916. Margaret Sanger mötte hårt motstånd i amerikansk konservatism och dubbelmoral och satt till och med i fängelse vid ett par tillfällen för att hon brutit mot federala lagar när hon informerade om preventivmedelsmetoder.

1950 blev Margaret Sanger kontaktad av den förmögna Katharine McCormick som var intresserad av Sangers kamp för födelsekontroll. De började samarbeta och satte upp som gemensamt mål att få fram ett enkelt, billigt och säkert preventivmedel för kvinnor.

Redan i mitten av 1930-talet hade en amerikansk kemist, Russel Marker, upptäckt att det fanns ett ämne i jamsrot som lindrade menssmärtor. Marker åkte iväg till Mexikos djungler för att studera jamsroten närmare. Resultatet blev att han 1942 lyckades framställa stora mängder av det kvinnliga könshormonet progesteron ur jamsroten.

Ungefär tio år senare upptäckte två forskare att progesteron förhindrade ägglossning hos kaniner. De fick då i uppdrag av Sanger och McCormick att intensifiera sin forskning på hur progesteron påverkar människan och kvinnlig fertilitet.

Sedan gick det undan. De första testerna med p-piller gjordes på kvinnor i slummen i Costa Rica i slutet på 1950-talet. Margaret Sanger hann bli över 80 år, men fick uppleva p-pillrets genombrott före sin död 1966. 1960 godkändes de första p-pillren i USA och 1961 följde stora delar av Europa efter.

Huvudvärk, minskad sexlust och blodproppar

I Sverige blev preventionstabletterna, som de kallades i början, godkända av dåvarande Medicinalstyrelsen 1964 och året därpå kom de ut på marknaden. Ganska snart tvingades man inse att p-pillren inte var den slutliga lösningen på preventivmedelsfrågan som de flesta hade önskat och hoppats på. Den första generationen p-piller innehöll stora doser östrogen och gav kraftiga biverkningar i form av illamående, viktökning, svullnad i kroppen, huvudvärk, irritation, minskad sexlust och i enstaka fall blodproppar.

De tidiga p-pillren innehöll 150 mikrogram östrogen. På 1970-talet lyckades man få ner östrogenhalterna till mellan 20 och 35 mikrogram och i slutet på 1990-talet kom vad som ibland kallas för "tredje generationens p-piller" med nya typer av syntetiska hormoner och ännu lägre östrogenhalter. Men de har visat sig ge en något ökad risk för blodpropp jämfört med pillren från 1970-talet.

"Hon åt p-piller – dog av blodpropp", "Ida 16 år fick amputera foten sedan hon ätit p-piller", "EU varnar för de nya p-pillren", är rubriker som vi då och då under årens lopp kunnat läsa i tidningarna.

Trots att p-piller sägs vara ett av världens mest studerade läkemedel strider forskare, läkare och läkemedelsproducenter fortfarande om hur riskfyllt det är att äta dem. Eller snarare gäller konflikten hur man ska väga riskerna med p-pillren mot deras fördelar. För att p-piller ger vissa biverkningar och att det finns ett samband mellan blodpropp och p-piller är väl dokumenterat.

De som försvarar p-pillren tycker att medierna överdriver och bedriver skrämselpropaganda när de rapporterar om p-pillrens biverkningar. De hävdar att p-piller är ett säkert preventivmedel som för de allra flesta ger ganska harmlösa biverkningar. De allvarliga biverkningarna är extrema undantag, det goda med p-piller överväger.

– Olika undersökningar ger olika resultat. Men alla visar att risken för venös blodpropp ökar när man äter p-piller, säger Bengt-Erik Wiholm, professor i farmakologi på Huddinge sjukhus.

Men om man lägger ihop alla risker och vinster är det mindre sjuklighet bland p-pillerätande kvinnor än bland dem som inte tar p-piller. P-piller minskar exempelvis risken för benskörhet och äggstockscancer. Det finns dessutom massor med läkemedel som är betydligt farligare än p-piller. Vanliga magnecyl, till exempel, ger många fall av magblödningar varje år. Till det kommer att risken för blodpropp är större vid en graviditet än för den som äter p-piller.

P-piller för män nästa steg

Kristina Gemzell-Danielsson är gynekolog på Karolinska sjukhuset i Stockholm och leder ett forskningsprojekt som försöker hitta framtidens p-piller. Som gynekolog vill hon inte döma ut dagens piller.

– En oönskad graviditet är en stor sak. De gamla p-pillren med östrogen kommer nog att hänga med i många år. Men jag är inte säker på att man skulle ha accepterat dem om de kommit idag.

Eftersom de allvarligaste biverkningarna beror på östrogenet är forskningen nu inriktad på att få fram piller helt utan östrogen.

P-piller för män kommer troligen att vara ute på marknaden före år 2010, tror hon.

– Det blir nog inte piller utan en stav som man lägger innanför huden. Problemet är att vi ännu inte har hittat en bra balans mellan det kvinnliga hormonet progesteron, som hämmar spermietillväxten, och det manliga hormonet testosteron. För mycket progesteron gör männen impotenta och för mycket testosteron skapar aggressivitet.

Det är svårt att veta hur p-piller för män kommer att tas emot och hur populära de kommer att bli, säger Kristina Gemzell-Danielsson.

– Eftersom det ändå ytterst är kvinnan som får ta konsekvensen om det inte fungerar, ställer p-piller för män större krav på förtroendet mellan mannen och kvinnan.

Av Stina Andersson. Texten publicerades ursprungligen i boken Sex – en politisk historia som gavs ut 2003 (RFSU/Alfabeta Anamma)